Min dator kraschade här om sistens. Hårddisken gick sönder. Killen hela veckan, Mikael, lyckades dock, med sina magiska fingrar, styra upp saker och ting så att jag åtminstone skulle hinna göra en backup. Nu sitter jag bara och väntar på att det oundvikliga ska hända. När det händer är ju den stora frågan, ska man nöja sig med att införskaffa en ny hårddiska eller ska man satsa på en helt ny liten leksak. Jag tror vi får ta alternativ ett, till att börja med, tills cashen börjar rulla in på seriöst (när nu det ska hända).
Det är typiskt att allt ska gå sönder sammtidigt. Kameran, datorn och byxorna. Snart pajjar väl bilen också (ta i trä).
Mark har skaffat en ny glödlampa (he's all about the glödlamps) till sitt arbetsrum. Det ska visst vara nån sån där speciellt bra lampa för just konstnärer. Detta i sig är inget häpnandsväckande, det här är den andra i raden (den första tappade han i golvet efter typ en dag), det är inte heller priset som chockar mig (man fattar ju att om man kan lura folk att köpa speciella glödlampor så måste man ju även kunna lura dem att hosta upp ordentligt för dem också), nej det jag vill komma till med den här lampan är en högst ovälkommen funktion. Lampan är inte bara lämplig för konstnärer, tydligen är den en miljölampa också vilket gör att den stänger av sig själv när den tycker att rummet är nog ljust. Aha, värsta smarta ideen! NEJ! Eftersom att det är lampan som gör att rummet är ljust nog så blir det hemskt mörkt när det stänger av sig. Imorse fick jag famla mig fram i mörkret och försöka hitta kläder som var något sånär matchande iallafall. Så nu har vi rett ut det, lampor som stänger av sig själv? Big no no.
Det är mörkt ute när jag kliver upp, nu för tiden. Detta suger, såklart. Att däremot äta frukost med tända ljus, det suger inte.
Adios.