Dag 1

Nu är vi framme i Lund. Resan gick bra... Vi väckte upp vår kupégranne på tåget. Sov på osköna sängar. Svettades ihjäl eftersom alla sa att det var så jävla kallt i skåne. Det var en lögn.
Idag har vi gjort Malmö. Kollat in TURNING TORSO och handlat fotriktiga skor (väldigt Malmö). Alla pratar konstigt här men man kan handla med svenska pengar. Skönt att slippa växla. Imorgon: Danmark.
Hej!

And the journey has begun.

Jag och Karin har påbörjat vår resa till Lund. Än så länge har vi kommit till Sundsvall. En hamburgerjätte i Sundsvall. Här har vi intagit en kass latte och fin fina mozarellasticks. Om en timme kommer tåget. I morgon när vi vaknar kommer vi vara i Lund. Jag peppar.
Fortsättning följer...

1803 km.

Alltså min extremt begåvade och otroligt skillade kille har kommit till andra gallringen och ska få åka på intervju för skolan i Amsterdam! När han berättade det blev jag skitglad och stolt och allt sånt där. Tills jag insåg vad jag höll på med. Snälla gode intagningsguden se till att han kommer in på en konstskola i Sverige. Amsterdam ligger ju faktiskt skitlångt bort.

Dagen då Kristin ägde radiotjänsten

Var idag!
SCEN
Dörrklockan ringer.
Radiotjänstkillen (RTK): Hej, du har inte anmält tv-innehav. Är du nyinflyttad eller?
Jag (J): Alltså, jag har ingen tv.
RTK: Suck. Den där då? Pekar på vår nyinköpta monitor som man ser från hallen.
J: Det där är en monitor. Den har iget tv-uttag. Vi har kollat allt med radiotjänsten. Det är grönt.
RTK: Hur ska jag veta det?
J: Vill du se instruktionsboken?
RTK: Ja. Ja, det vill jag.
Jag hämtar instruktionsboken.
Rtk kollar igenom.
RTK: Ja, det verkar ju som att det inte finns någon tvutgång. Men om de gör en mätning så åker ni dit.
J: Du menar om ni gör en mätning och vår monitor utan tvuttag har tv?
RTK: Alltså jag tror dig.
J: Du kan gärna göra en mätning.
RTK: Det gör min chef. Jag tror dig, som sagt, men ni kommer fortfarande bli utsatta för kontroller.
J: Jaha.
RTK: Ha en trevlig kväll.
J: Okej.

Sen var jag glad hela kvällen. Jag har ingen tv. Inga tvkanaler. Nada. Jag bör inte betala tv-avgift. Men du, du som har tv och tvkanalar bör betala. Statlig tv utan reklam is the shit. BASTA!

Walking down memory lane

Alltså jag minns när Patrik och Viktor och i viss mån Johan och Lena bodde på norra majorsgatan. Det var tider det. Där var man alltid välkommen. Där var alltid dom bästa festerna. Där var alltid dom roligaste hängen. Men som allt bra måste det finnas en ände, korven den har två. Om kollektivet funnits kvar hade det nog inte alls varit lika roligt längre.
Hur som haver så brukade vi lyssna på den här låten. Mest på skoj, tror jag. Fast för mig stämde den så himla bra med stämningen som rådde på norra majors. Varje dag man spenderade där var en perfekt dag.

Nä men jag är inte bitter

Alltså jag fattar. Alla har väldigt viktiga liv, och vem vill ödsla en timme på en promenad med mig? Det är lugnt. Det är ju inte som att jag skulle göra något liknande för dig... eller?

Allmänt utrop

Hej jag heter Kristin.
Idag har jag bilkörar ångest. Jag blir kallsvettig och darrig bara jag tänker på att köra bil. Därför ringde jag min mamma som ska skjutsa mig till jobbet. Jag tänker mig att jag jag promenerar hem. Det vorre fint om alla som håller mig kär kommer och möter mig längs med nydalasjön så där vid halv fem. Lite meet me in mountak. Men jag har inga förhoppningar. Livet är stressigt, jag vet. Men det vorre verkligen fint...

Kaotiska livet

I måndags var jag på tantgympa på griisbacka (alternativt grisbacka, dom ändrar ju den där stavningen hej villt). Det var korpen som anordnade och Frida som lockade med mig. Stursk som jag är (var) så pratade jag vitt och brett om hur vi enbart skulle få plocka äpplen och att jag skulle vara torr som en oanvänd blöja när jag kom därifrån. I dag, två dagar senare, känns det fortfarande som om mina muskler har blåmärken.
Just innan jag smällde igen dörren och for till gympan så sa Mark att han kanske skulle möblera om lite. Och jag ba, gör det. Fnissade lite och tänkte att det aldrig skulle hända. När jag kommer hem svettig och yr så kliver jag in i vårt vardagsrum som är ett totalt kaos. Mark är extremt bra på de flesta sätt men han blir lätt distraherad och så även nu. Han hade börjat flytta möbler men sen hade Patrik kommit och det var det och det var det och sen kom det en fiskmås... Summa summarum vårt hem är fortfarande kaos. Och ingen har än vikt tvätten som vi tvättade för en vecka sen och jag orkar inte.

Min vän

Jag har en vän, eller snarare en bekant. Jag vet inte vad han heter men han har bilplatsen brevid mig. Han är någon sorts professor på universitetet och stannar alltid för en pratstund när vi träffas. Han pratar mycket och gärna. Ibland så mycket att jag måste avbryta honom för att hinna med det jag egentligen skulle göra. Det har aldrig blivit av att vi har presenterat oss vid namn men senast vi träffades så tittade han på mig och frågade med uppriktighet i rösten hur jag mådde. Jag blev nästan grinfärdig när jag förstod att det finns människor som på riktigt bryr sig om folk runt omkring utan att få nått av det. Han är trevlig, den lilla farbrorn. Nästa gång vi ses ska jag nog skaka hand och presentera mig ordentligt.

Debattera mera!

Vår radio står på hela långa dagen, för det mesta. P1 är hemskt förtjusta i debatter. Dom har debatterat nästan alla aktuella ämnen, den senaste veckan.
Just nu är det ring p1 där folk och fä ringer in och pratar om precis vad de vill. Mest kärnkraft. Gubbar ringer in och säger att kärnkraften är bra för "vad händer den dagen det inte blåser"? Yngre kvinnor ringer in och äger upp gubbarna. I förrgår var det debatt angående polisens uttalande i Rosengård. Killen som talade för polisen argumenterade hela tiden emot sig själv och ansåg att man inte kunde avskeda en polis pga ett rasistiskt uttalande "då skulle vi ju inte ha några poliser kvar". Ja, det är sant, han sa så. Och jag får ont i magen och blir matt när jag tänker på att polisen utreder polisen. Vad är det för världs vi lever i.

Imorgon ska jag dricka gin och tonic med Frida. Allt känns bra igen, när man får dricka gin and tony med Frida. Och, just fan, imorgon ska jag klippa mig. Jisses vad jag är nervös.

Hej!

Mitt värdelösa (bil)liv

Idag är första dagen med uppehåll efter vår fyra dagars snöstorm. Detta inlägg är en hyllning till Bostaden för deras superba skötsel av parkeringarna.
I Fredags när jag skulle åka till jobbet och backade ut från min parkeringsplats körde jag fast. Jag satt i en härlig blandning av snö som aldrig blivit bortskottad och nu förvandlats till is och alldeles ny fin pudersnö som ser mjuk och fin ut ensam men är ett helvette i grupp. Jag ska inte tråka ut er med detaljerna kring hur jag tog mig loss eller vilket kaos det blev på jobbet, använd fantasin.
Nästa morgon, Lördag, när jag sätter mig i min bil, stärkt av dagens rabalder och tänker att nu, nu jävlar ska jag inte köra fast, så inser jag att min motorvärmarstolpen gått sönder, igen. Då natt temperaturen dalat nedåt -20 så har mitt batteri laddat ur. Nu står bilen stilla. Imorse cyklade jag till jobbet. När jag jobbat färdigt så kom Sten med toyotan. När jag skulle parkera den hemma hos mig, så körde jag fast igen. Tänka sig! Bostaden har fortfarande inte plogat några parkeringar.

För övrigt så har jag anmält mig till högskoleprovet nu. Men jag vill inte prata om det. Och om jag vill dela med mig av mina resultat så säger jag till.

Tack och hej
/Fröken bitter

Våga vägra vinter

Hej alla ni snö och vinterälskare. vad är det för fel på er? ni säger att ni älskar vintern och de vackra vinterdagarna då solen lyser och man kan vara ute. faktum är att antalet sånna dagar kan räknas på min ena hand. Vi snackar sex månader snö, kyla, mörker, is, slask, dåliga vägar, blöta fötter, kalla händer och snoriga näsor mot max fem dagar av sittande i en snödriva, på en is, i ett fjäll och njuta av solen. det är inte värt det. sluta gilla vintern, den förtjänar det inte.

p.s kom inte och gnäll på att jag inte använt några stora bokstäver eller frågetecken. Shiftknappen fungerar lite sporadiskt. D.s (Kolla nu funkar den igen!!!)

Istället för sömn, bloggning

Egentligen borde jag sova, eller iallafall försöka sova, nu. Men ni vet hur det är. Man är dödstrött ända tills det att man lägger sig i sängen. Då blir man skitpigg och kommer på 30 olika saker man måste fixa.
Igår färgade Lena mitt hår. Frida var moraliskt stöd. Åt oss båda. Lena bor också på ålidhem nu, bara ett stenkast från mig. Nästgårds, typ. Det är helt enkelt underbart.
Idag har jag tagit tag i saker. Nästan iallafall. Jag satt med telefonen i handen, men jag ringde inte. Däremot postade jag brevet. Men jag öppnar fortfarande inte fönsterkuvert. Jag har inte heller kollat min mail. Men jag tog mig till jobbet och åt lunch. Harta är väl ganska bra?
Idag åkte vi spark på jobbet. Det var knivigt eftersom dom grusat så förbenat väl. Just då kände jag att jag verkligen skulle vilja ha en spark som jag kunde måla fint. Och ett hus som låg på ett ställe där de inte grusat så förbenat väl. Ett hus som inte ser lika dant ut som alla andra husen. Ett hus som inte är nybyggt. Ett hus utan särskilt många grannar. Grannar gör min bara paranoid. Fast grannarna här där vi bor nu är bra. Alla är lika goda kålsupare. Ingen klagar på någon och alla säger hej i trappen. Sånt gillar jag.
Imorgon ska jag till stallet och lukta på lite hästar. Det är livsnjutning det. Att få svettas och slita och klappa på mjuka mular. Om jag bara kunde sluta vara så rädd.
God natt.

Hår

Jag är peppad på att drastiskt ändra frisyr. Kanske låta Någon kunnig sätta saxen i det?

Frisyr från Frilla.se

Minus alla tokiga färger. Nått att spåna på...

här är där där man är

Nu är jag hemma. Fast det kanske är fel av mig att skriva så. Jag har ju aldrig annonserat min bortgång. Vi kanske får ta det från början.
30/1-09
Hej, jag far till stugan. Hejdå.

Idag:
Hej nu är jag hemma från stugan. Jag har haft det bra. Gått på tur två gånger. Båda gångerna med människor som inte visste vad det innebar att gå på tur. Idag hade vi underbart väder. Strålande sol, vindstilla och minus 10. Vi vandrade ut på den isbetäckta fjärden, slog läger vid blistret och gjorde upp en eld. Hundarna sprang lösa. Solen värmde, om än så lite. Chokladen var varm. Bullarna var goda. Det var så fint att man nästan ville grina. På vägen hem vandrade jag och mamma sakta på skoterspåren och njöt av solen i ryggen. Livet var fint.
Förutom det har resan bidragit med de vanliga skratten, spelkvällarna, den goda maten och utrymme för egen hjärnaktivitet. Hoppas på en upprepning snart.
Nu är jag hemma igen och förutom lyckan i att vara hemma med Mark och mina djur känns det (som vanligt) grått. Men hey, man får se det från den ljusa sidan. Imorgon ska jag färga håret och till helgen kanske vi kan göra något kul.