Dagens jag - dagens chef

Som socionom kan man jobba med i princip allt. Så länge det på något sätt rör människor som behöver hjälp. Man kan tillexempel bli chef, något jag bestämt mig för att aldrig bli. Varför? Jo för jag vet att jag skulle bli en David Brent. Eventuellt att jag har lite mer social skills men i övrigt skulle jag bara vilja bli bästis med alla mina anställda och det skulle skapa dålig stämning och jag skulle bli nervös och dra opassande skämt. Jag bara vet att det skulle bli så. När jag tänker efter så var jag nog en David Brent-lärare (lärarkandidat) också. Jag ville bli vän med eleverna och kunde inte alls vara auktoritär. Ba: i mitt klassrum ska vi ha roligt och inte prestera och så drog jag skämt som dagens ungdom inte alls tycker är roliga och det blev mest pinsamt. Så nej, chef ska jag aldrig bli. Och inte lärare heller för den delen.

dagens jag - veckans helg

Fredag

Lunchade med tjejerna som gärna dricker öl mitt på dagen.

For en sväng till Sävar och hade sen myskväll med mig själv.

Lördag

For med gänget

och kollade på

Gudrun Schyman. Hon var fin.

Efter Gudrun drog vi ut till en antiklada. Jag var mest trött och lite trulig.

Söndag

Jag och sessan sålde bort vårt överflöd.

Nu är det vecka igen. Yey... not.

Dagens jag - dagens hej

Kolla! Converse och bar asfalt.

Och en massa sol genom köksfönstret.

Jag vet att man inte ska ropa hej och jag vet att det troligtvis kommer komma minst två bakslag till innan vintern är över på riktigt men jag lever för stunden, och just nu är det vår.

Dagens jag - dagens pinsamheter

Pinsamhet nr.1:

När jag kom hem insåg jag att jag gått med koftan felknäppt hela dagen.

Pinsamhet nr.2:

Jag tog mig äntligen till vårdcentralen för att få bot och bättring på mitt värdelösa knä.

Konversation mellan mig (K) och läkaren (L).

L: Jaha så du har ont i vänster knä?

K: Öh..ja... (Tanke: hur fan vet han att det är vänster knä?)

L: Samma som förra gången.

K: öööh...

L: Du blev då tipsad om att gå till sjukgymnasten, har du gjort det?

K: Har jag sökt för mitt knä förut? (Känner mig som en senil simulant.)

L: Ja...

K: Va? När då? (Känner mig ännu mer som en senil simulant.)

L: I början av förra året.

K: Men jag bodde inte ens här då.

L (förvirrat): Gjorde du inte... Nå väl vi undersöker väl knät hur som helst.

Jag kan verkligen inte minnas att jag gått till en läkare för mitt knä och jag kan verkligen inte heller minnas att jag varit hos någon sjukgymnast. Så nu vet jag inte vad jag ska tro.

Pinsamhet nr.3:

Läkarens dom: Du måste träna.

Jag känner mig nu lat och senil.

P.s:

Är en mirakelkur, som tar död på allt ont utan ansträngning, för mycket begärt?

Dagens jag - dagens norrlander

Kolla! Jag har åkt skidor!

I för stora pjäxor och med hundar som jag mutar med kattmat för att de ska vara mig trogna och inte skälla åt andra skidåkare.

Dagens jag - dagens kultivering

I dag var det sista dagen av den samiska veckan som årligen hålls på gammlia.

Jag ville klappa en ren så vi for dit.

Renarna gick lösa,

hade horn och var inte alls peppade på att kela med mig.

Jag kom på att renar är ganska läskiga

så jag höll mig lite på avstånd.

I torvkåtan hittade jag en mycket kelsjuk hund, istället.

Det här är ett skogssamiskt viste.

Det här är ett nordsamiskt viste.

Det var mysigt och ombonat.

Sen frös vi och gick till skidmuseet istället. Den här stiliga killen är typ min mammas morfars farfar, eller nått.

Avslutningsvis kollade vi på världens äldsta skida. 5200 år gammal.

Snipp snapp snut så var sameveckan slut.

Dagens jag - dagens kvinnodag

dagens jag - en helt ordinär dag

Mitt goda humör håller i sig så även en så ordinär dag som denna har varit alldeles extraordinärt fin.

Startade dagen med det bästa jag vet, en ägig frukost.

Sen promenerade jag ner till sjukan och satte mig i ett av världens mest deprimerande väntrum och smälte in i mängden genom att se allmänt galen ut.

For ner på stan, satt på BC och fick en massa skrivet innan jag gick till yogan och mediterade.

Efter yogan tog jag bussen upp till päronen

där jag vann stort över Karin i chicago. (-4 vs. 52... just sayin'. Förlåt Karin).

Avslutade dagen med att gosa i Soffan med Sten, Karin, mamma och Viggo och njuta av Leif som var på tv.

Som sagt, en alldeles ordinär extraordinärt fin dag.

Dagens jag - dagens bra

Jag vaknade och var på ett oförskämt bra humör i morse.

(Man vet inte riktigt varför.

Kanske för att solen lyste. Kanske för att mina kläder fortfarande luktade utomhusgrillning. Kanske för att jag fått en hel helg fullproppad med solvitamin.)

Det blev ju inte direkt sämre av ett ägigt seminarium (ääälskar sociologi), bra pris på grape frukt och lite skypande med min bästis Erik.

Hurra för ida'!

Dagens jag - gårdagens dag

Första delen av dagen var jag på skolan. Vi fick använda färgpennor och göra nätverkskartor.

Här är min karta. Försök hitta dig själv.

Andra delen av dagen, då kom Karin och jag fick träna på att vara samtalsledare och lära henne att göra en egen nätverkskarta.

Sen for vi ut och drack saker.

Karin gjorde värsta coola snygga posen

jag ville vara lika cool och snygg. Fail.

Dagens jag - bara jag

Jag är stressad. Jaha, det är väl alla. Ja, kanske det men nu tänker jag på mig själv för det är kvällens tema, jag.

På senaste tiden känns det som om jag sprungit ett maratonlopp men jag kan inte riktigt erinra mig när. Det är bara hjärtat som bultar, pulsen som skenar och andningen som är kort. Jag pluggar och pluggar men kommer ingen vart. Jag klarar mig med nöd och näppe och presterar inte alls så bra som jag vet att jag kan. Precis som med resten av livet, jag springer och springer men kommer ingen vart, får ingen struktur och ingen tillfredsställelse. Jag grubblar och oroar mig för allt och alla och är rädd för att jag gör för mycket alternativt gör för lite. Jag känner mig otillräcklig och lyssnar inte på annat eftersom jag är övertygad att så är saken. Jag är otillräcklig.

Men så inatt fick jag, i någon form av halvsovande/halvvaket hallucinogent tillstånd, en insikt om att jag kanske är lite hård mot mig själv. Har smakat lite på orden hela dagen, kan så vara möjligt? Rom byggdes inte över en dag, inte ens över en vecka och några större insikter görs inte på en kväll men just ikväll sätter jag vardagen på paus och gör ingenting. Skrotar runt lite, kollar ikapp på lite tv-serier, tänker lite och försöker glömma allt det där som gnager.

Dagens jag - dagens ledsen

Nu har jag snart gått igenom hela spektrumet av känslor här på bloggen, så är det ibland.

I dag var jag ledsen, eller rörd, är inte riktigt säker. Vi hade en obligatorisk föreläsning om död och sorg. Jaha det kan ju vara lite tungt så här på fredagmorgon, tänkte jag. Om jag bara visste. Föreläsningen började bra. Läraren är fin och lite putslustig och vi pratade mest om hur människor känner inför döden. Sen satte den sadistiska mannen på en dokumentär som fick hälften av klassen att böla, inklusive isöga Frykholm. Jag brukar sällan grina åt tv, jag är väll för väl medicinerad för sånna känsloyttringar, men det här var för mycket till och med för mina tårkanaler. Dokumentären handlade om några patienter på ett hospis (vårdavdelning för livets slutskeende, aka stället du dör på om du är sjuk) som alla hanterade sitt döende på sitt eget sätt. En liten tant bara tynade bort och vägrade gå upp, en man var bara tacksam för livet han haft och en kvinna bara undvek ämnet och var jätteglad hela tiden. Den sistnämnda hade för två år sedan träffat sin livskärlek, strax efter det fick hon beskedet att hon hade obotlig levercancer. Sista dagarna av sitt liv var hon totalt gul och förvirrad. Hon ville ideligen gå upp med direkt hon tog ett steg säckade hon ihop. Det sista man fick se innan man såg henne ligga på sin säng död med en tulpan i handen var hur hennes kärlek höll om henne och grinade lite. Det var hemskt sorgligt men det absolut värsta var att se omgivningen. Personalen var jättefina och säkert jobbat hårt för att avdelningen skulle vara mysig och ombonad men alla trevliga tavlor var ändå landstingskonst och även om patienten hade fått en jättefin bukett blommor av anhöriga så stod den på ett klassiskt sjukhusbord. Det var det jag inte klarade av. Tänk att dö i en sjukhussäng, för smal för att en anhörig ska kunna lägga sig brevid och hålla om en, under landstingsfilt i ett rum med syrgastuber och larmknappar som inredningsdetaljer. Aldrig i livet. Skjut mä istället. Skjut mä Veronica.

Dagens jag - dagens överraskning

Just när jag dog av plugg-tristess

kom den här,

och dom här

instormandes.

dagens jag - dagens söndag

Idag har jag:

pluggat

pysslat

och stretchat min sönderpluggade nacke.

Söndag, du har varit en ganska bra dag.