22 anledningar till den sega uppdateringen

Midsommar -11

Up, up and a way!

Bila med cool bror.

Bakgården.

Hård tjej.

Livräddaren på fjällturen.

Förberedelse.

Fotografen.

Fallet.

Igen.

Jag,Siggan på kaffepaus.

Svea tar kaffepaus.

Braka ihop lite.

Uppa fjälle, hurra!

Sentimental smörja.

I går var det tjejmyz. Yatzy, kaffe, snus och snygga brudar. Så himla najs. Mina tjejer är så väldigt bra. Det finns utrymme för känslor och gråt men utan krav på att alla känslor måste dissekeras. Man sätter själv stop. Subtilt men ack så tydligt. Man bestämmer själv hur känslorna ska ges utrymme. Om jag vill supa bort dem, då gör vi det. Om jag vill sitta ifred och sura på min kammare då får jag göra det. Inget trippandes på tå. Bittra sanningar kan slängas i ens ansikte. But it's all good. It's all love.

I natt delade jag och Simon sovrum. Jag hade svårt att sova och vid ett låg jag och kollade på hur han snarkade i nattljuset. Återigen: jag är så jävla glad att vara tillbaka!

Dagens jag - den 26-åriga tonåringen

Idag har jag sovit till halv ett.

När jag klev upp så hade Sten plockat fram frukost.

Nu sitter jag framför datorn, lyssnar på p1 trots att jag egentligen borde hjälpa till och hänga tvätt och/eller torka hundkräks.

När jag kommer hem i eftermiddag kommer Sten att ha middagen på bordet, om jag är på bra humör händer det att jag plockar bort efteråt.

I mitt rum ligger kläder slängda överallt.

Vissa dagar är jag på skitdåligt humör, då skriker jag åt mina föräldrar och smäller i dörrar.

Jag tigger skjuts och stjäl sprit.

Jag är ute sent på kvällen.

Jag går inte ut med hundarna.

Att bo hemma har gjort mig till tonåring.

Jag har backat bandet ett decennium.

Ska man skratta eller gråta?

p.s till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt inte stjäl spriten, jag frågar först. Eller säger iallafall till att jag tar den. d.s

These feets were made for walking

Manikerade fötter med nymålade naglar och slipade hälar känns så 2010. I år är den nya trenden blånaglar, stora ärr efter skavsår,nya skavsår samt diverse köttsår efter beef med soprumsdörrar. Jag är, som vanligt, trendsättaren.

(bilder på eventuella sargade fötter uteblir by request)

En jävla massa myz

Ursäkta min frånvaro men det har varit så mycket hålligång här.

Enbart myz.

Kristin och bilenmyz (äntligen har jag fått tillbaka min körglädje!).

Simons skolavslutningsmyz (sjukt nöjd kille!).

Bonusbild på Simons skrivbord.

Jag ba: Har du städat inför sommaren?

Han ba: Nej, jag har det alltid så här.

Jag ba:...

Karin

tog studentenmyz.

Man ser hur hon blickar in i den myziga framtiden.

Lova är myzglad.

Larvmyz.

Titta på fina skulpturermyz.

Och givet

urmyzet:

systermyzet!

Bara döda fiskar flyter med strömmen

Jag gillade inte Melancholia så nämnvärt mycket.

Den var inte dålig men det var lite för många och lite för långa tysta ojojoj-nu-zoomar-vi-in-på-ditt-ansikte-när-du-ser-ledsen-ut-och-drar-efter-andan scener. Iallafall under andra delen.

Larsa är asbra på att fånga ångest. Nästan lite för bra. Nästan så att det blir lite/väldigt jobbigt att se. Nästan så att det blir Kristin? Justine? Vem är vem?

Men nu till det riktiga dilemmat. Alla älskar melancholia och jag känner mig som den där tönten som alltid ska vara emot allting som alla andra gillar, av princip. Låt mig därför redan nu dementera sådana eventuella rykten: DET ÄR INTE SANT!!!

Så, då fick jag det sagt.

p.s Vad har Colin Nutley och Lars von Trier gemensamt?