Eating is my life

När min morsa hade lillasyster Karin i magen så fick hon en present av ett par bekanta. Presenten bestod av en tjock tantdocka som hade träningskläder på sig. På ryggen hade hon en magnet för att även hålla papper på plats på kylskåpet. Över bröstet stod det Eating is my life. Hur är man egentligen funtad när man ger något sådant till en människa som är på smällen? Som tur var flyttade de bekanta från stan några år senare. Hejjrå ingen saknar er.

Sick no more

Efter snart en hel veckas sjukdom sätter jag nu ner foten. Likt Carola säger jag NEJ till feber, NEJ till snorig näsa och NEJ till huvudvärk. Nu räcker det. Imorgon far jag till jobbet, sjuk eller ej. Så här kan det bara inte fortsätta. Att bara gå hemma och försöka vila och bli frisk mår man inte bättre av. Så imorgon är det jag som sätter mig i en översnöad, av kupévärmaren, halvt uppvärmd bil klockan 06.00. Vi kan ju höras då.
Tack och hej leverpastej

Party pepp

Känner mig fortfarande som något som katten hostat upp. Blev dock på bättre humör när min gamla arbetskompis Emil ringde och anonserade att det nästa helg är reunion fest med mina gamla arbetskamrater. Jag är peppad som få.

Jag krokodilmuntre Ricky G.

I dag är jag sjuk och sitter hemma och kollar på the office US, vilket så klart inte är i närheten av the office UK men ändå funkar som underhållning under en sjukdag. Ricky Gervais är nog min stora idol, all time.

Förutom att kolla på tv har jag ätit två pepparkakor, druckit glögg och längtat efter vörtbröd. Gud vad jag hatar att vara sjuk.

Jag står (när dom andra sitter)

Jag har fått en ny kompis. Tidigare gillade vi inte varandra men nu är vi bästisar. Jag försöker att alltid säga hej när jag har vägarna förbi. Mark tog den här bilden på oss i fredags. Visst är vi fina?

Den här veckan har vi tyskar på besök, dom vill göra allt som man tänker sig att tyskar vill göra. Det är hemskt underhållande.

Förra veckan was all about singing asians. En dag när jag kom ut från min lägehet mötte jag två kineser i trappen, två på botten
plan och två ute på gården. Sammanlagt 6 kineser, som alla sjöng på olika låtar. Det var bissart. Några nätter senare så drömde jag att det stod en japan på en balkong och sjöng Lionel Ritchies gamla "hello is it me your looking for". Jag tror att asien kallar på mig. Jag kommer, jag kommer!

I dag känner jag mig ensamast i världen. För er som inte vet hur det känns så känns det i magen. Helst vill jag gå till sängs och vakna på julafton. Men det går ju inte!

Auf wiedersehen.

Skattjakt

Igår hittade jag en skattkista i form av en banankartong full med antikviteter från högstadiet; dagböcker, brev, bilder, dofter och minnen. Jag ska läsa allt och sen gömma det, för jag tror inte att det finns något som är så privat som tonåren.
Jag och min BFF hade en fin liten grej för oss, vi skrev brev. I enorma mängder. Om allt som var så pinsamt eller jobbigt att man inte vågade/orkade prata om det. Och jag är så glad att vi gjorde det.
Nu ska jag färdas tillbaka i tiden.
Adios.

3 am

Det otänkbara har inträffat! Jag kom hem från jobbet och var INTE hungrig och INTE trött. Helt otroligt.

Har haft en bra dag på jobbet fick massa beröm från föräldrarna vilket givetvis gjorde mig generad och obekväm.

Nu för tiden är jag så lat att jag inte längre orkar duscha. För att folk inte ska märka hur äcklig jag är så brukar jag tvätta luggen i handfatet. Mark bedyrar att jag luktar gott iallafall.

Nä nu måste jag laga mat, för syns skull.

Höga berg och djupa dalar.

Jag har sett att folk tydligen kallar västkusten för bästkusten, så tydligen är det okej att döpa om kuster. Höga kuset får nu bli vackra kusten.

Jag är nu hemma efter en helg i stugan, stugan som ligger på den vackraste kusten av dem alla. När vi for ner i fredags var det ju snöstorm light och jag såg framför mig en helg med enbart inomhusaktiviteter. Men när jag vaknade på lördag morgon sken solen som aldrig förr, det blev en perfekt dag. Luften var kall och klar, inte ett moln och strålande sol. Vi drog till mormors grav och tände lite ljus och sen vidare ut till rotsidan som var underbart, lagom med vågor och tomt på folk.
I dag har övervakade jag när Mikael började isolera för vintervatten, när jag gett honom nog med råd och tips och sett att han nog skulle klara sig själv drog jag och Karin på prommis. Vi fortsatte att ha tur med vädret och klädde på oss så att vi inte skulle frysa. En bit från vår stuga finns ett ödehus som alltid varit tomt och öde, nu lyckades vi få upp dörren, utan att förstöra något, och kunde smyga runt och bara glo på alla gamla fina grejjer som fanns kvar. I trappan stod en burk med hallon och i köket två manglar. Det var ett riktigt äventyr.
Nu har jag smuts under naglarna, skitigt hår och en lycklig själ.

Salut.