Ät bajs Jante!

Just nu trivs jag oförskämt bra med livet. Allt rullar på och jag känner mig stark och harmonisk. Jag känner att jag får utlopp för min kreativitet och jag känner att jag kan ta livets små prövningar på ett lugnt och sansat sätt. Och vet ni vad? Det känns jävligt bra. Jag tycker verkligen att jag förtjänar det här och jag är inte rädd för att säga det. Så Jante och alla dina anhängare, lyd rubriken. Smaklig måltid!

Idag har jag fått mängder gjort. Jag har promenerat, pluggat, städat, diskat och donat runt lite. Nu känner jag mig nästan rastlös så jag funderar på att dra igång ett litet sy projekt.

Ha en fin dag, du med!

Jag behöver prata med någon!

Vad innebär det egentligen att staten har sålt vin & sprit? Är det bra med statliga monopol, egentligen?
Varför kan man helt plötsligt köpa nikotintuggumin på konsum? Håller apoteket på att få konkurens? Det är väl ändå bäst att låta apoteket sköta försäljningen av mediciner, receptarierna har ju utbildning för att kunna sälja sånt?

Kanske jag behöver en promenad för att fundera lite.

I bland känns det som att mitt liv skulle vara så himla mycket bättre om jag hade den här. Men sen ger jag mig själv en liten käftsmäll och nöjer mig med att tycka att den är fin och tråna lite i hemlighet.

Somrig tid = sen natt

I går blev det sent. Dels för att det bara var en trevlig kväll men också för att man visst skulle ställa om klockan. Så när jag gick och la mig var inte klockan 04.23 utan helt plötsligt 05.23. Sen sov vi till 13.34. Summa sumarum, den här dagen har verkligen flugit förbi. Trots detta så har jag hunnit med lite mysiga söndagssaker som en morgondusch/bad med Mark, umgås med Sofia, storhandla på Ica Nazi och nu känner jag mig lugn inombords och sitter och funderar på vad jag ska göra ikväll.

Hur har er Söndag fortlöpt?

Stressfria dagen, my ass!

Så nu är vi återigen hemma. Semestern blev lite kortare än planerat. Vi hade tänkt stanna till i Övik hos Marks morsa men det sket sig så vi åkte raka vägen hem. Nio timmar i en buss! Härligt.

Så idag vaknade jag upp i min egna säng och njöt; i två sekunder. Sen kände jag stressen komma krypandes och då insåg jag vilken dag det var. Lördagar är nog mina värsta dagar. På lördagar ska man hinna allt som man inte hinner på vanliga dagar. Eller snarare lördagar måste vara otroligt roliga dagar, annars har man slösat bort en ledig dag! Så det gäller alltså att komma upp tidigt (sovmorgon? glöm det!) träffa folk man känner, helst åka ner på stan, köpa nått fint, gå på systemet och hinna ta en långfika på ett mysigt kafe. Sen när kvällen kommer ska man äta god mat klä sig i fina kläder, dricka lite vin, träffa vänner, alt. inte dricka vin men ändå träffa vänner gärna vara uppe jättesent (vilket man aldrig orkar eftersom man klev upp tidigt för att hinna med allt). Kort sagt så ska det vara veckans bästa dag!
Fredagar är bättre, mindre press. Då är det ok att vara trött efter en slitig vecka, man kan göra något kul på kvällen men annars är det helt lugnt att bara se en film och trycka i sig chips. Bäst är dock Söndagar. Då är det legitimt att vara slö och lite sådär risig. Man kan slappa och äta glass mitt på dan, ta en promenad eller bara sitta och surra över en kopp kaffe i flera timmar. Gud vad jag längtar tills i morgon!

En urartad städning

I dag var en sån där ovanlig morgon. En sån där morgon då JAG blir väckt av MARK! (För det mesta kör vi tvärtom, men det händer att han får nått ryck eller att jag bestämmer mig för att sova lite mer, det händer faktiskt ganska ofta nu för tiden). Dessutom gjorde han frukost åt mig, han är guld värd, den gossen.
Jag hann inte mer än sätta mig vid köksbordet när det ringde på dörren och in kom Naima och Tristan. Vi käkade frukost ihop och hade urtrevligt. Sen fixade vi med Ålidhemsprojektet (du vet, det där du skulle googla). När det var färdigt och Naima + bebis hade farit igen så satte jag och Mark igång med en liten försiktig städning; en städning som sedan urartade till en omöblering och sortering som tog flera timmar. Men nu är det fint iallafall och rent.

Har just skjutsat Mark till tåget. Det är en smula tomt och ödsligt här hemma. Fast visst är det ganska skönt att ha stället för sig själv?

Planerna inför påsken är att hänga med Age och hennes mage, dom kommer hem från Norge på en liten visit. Det ska bli kul. Förutom det ska jag hänga hemma hos mamma och pyssla och äta godis och god mat.

Nu ska jag dricka te och räkna matte. God kväll

Baby yoga? Varför inte bil aerobics?

I dag har jag varit en duktig Kristin. Sista tiden har jag tagit upp en gammal ovana, att skjuta upp saker, eller snarare bara struntat i att göra saker som sedan ligger ochtrycker och stressar mig. Men igår kväll bestämde jag mig för att så ska vi inte göra någe mer. Så nu har jag fixat lite. Och tagit tagi saker. Och varit nyttig. Det enda som grämer mig är att jag inte hunnit gå nån promenad idag...

Däremot så har jag motionerat Golfen*. Vi for till flyget för att hämta min bror och lite senare for vi till skolan och räknade lite matte och senare åkte vi till Grottis och hängde. Som sagt, jag älskar Golfen.

Imorgon kommer Naima, tidigt. Vi ska äntligen få spela in vår lilla del av Ålidhemsprojektet. Det ska bli en slags promenad som man kan gå och samtidigt lyssna på historier från folk som bor/bott på Ålidhem. Hela projektet är nått som konstskolan fipplar med. Det finns säkert information om det på internet, om nån är nyfiken; Googla vettja!

Nä nu ska jag räkna lite matte, har som blivit varm i kläderna. Hejja!

P.s Jag tror att jag äntligen fattat när, hur och var man ska använda ;(semikolon). Jag kan förklara, om du vill!
D.s

*För er som inte vet, är Golfen en bil. En wolksvagen Golf. Jag syftar inte på den (i mina ögon) urtöntiga sporten (som inte ens borde räknas som sport) där man svingar en klubba på en liten boll, har mystiska kläder och är jävligt rik.

DöD

I dag hände det som vi alla fruktat så länge. Det man helst inte vill tänka på men som man ibland ändå måste utsättas för. Döden. Min digitalkamera dog. Som jag säkert skrivit tidigare så är materiella prylar inte mer än prylar för mig, men vissa har är mer än saker, dom är minnen. Min kamera har varit min bästis, följt med mig överallt och hjälpt mig att samla minnen ur mitt liv. Nu på slutet har den visserligen haft en lugn pensionsperiod och vi har kanske inte hunnit ses lika mycket men det sved ändå till idag, när jag insåg att det var slut, för alltid. Det var något nevrologiskt, en tumör på nått kretskort kanske, jag vill helst inte prata om det; det gör för ont.
Nått tal om en ny blir det inte än på ett tag, jag måste låta sorgen få rida ut min stackars kropp först och sen får vi kanske se.
En sak är då säker, från och med nu ska jag tillvara på varje dag med mina saker som om det vorre den sista.

Hör av dig!

Jag vet inte hur man kollar antalet sidvisningar på den här bloggen, något jag finner hemskt irriterande. Jag har inte aning om hur många som läser, även om jag gissar att det är en liten tuff skara släktingar, enbart, men man vet ju aldrig. Därför tänkte jag höra om inte alla som läser det här inlägget (nu eller om 7 månader) kunde skriva en liten kommentar. Om du är någon jag inte känner skulle det vara skitcoolt med en liten presentation, dock inte obligatoriskt, det går lika bra med ett anonymt hej!

Så snälla, pretty please, skriv nått.

Peace Love and understanding

The end... and the beginning

Ännu en vecka har passerat och ännu en vecka gryr. Tänk vad tiden går fort. Den gågna veckan kan väl sammanfattas med ett par rubriker:

Hurry Hurry
Av någon anledning var jag så stressad i början av veckan att min biologiska klocka (som aldrig förr i hela mitt liv krånglat) stannade och min mens uteblev. Här hemma gick vi runt som paralyserade och försökte tänka oss själva i ett liv av bebiskrik, minimala bodysar och praktiska väskar med plats för blöjor. Mitt i allt detta skulle livet hinnas levas, med plugg, arbete, social samvaro och allt annat som det innebär att leva. När torsdagen kom kunde jag äntligen andas ut och bara chilla för första gången på länge. Klockan hoppade till, började ticka igen, ut rann blod och vi kunde äntligen pusta ut. Några föräldrar blir det nog inte av oss på ett par, tre, fyra, tio år.

WTF!?
Vart tog mina pengar vägen? Hur kan man vara så sämst att man är pank (och då menar jag inte typ Britney Spears pank utan verkligen hej jag har inte råd att köpa toapapper pank) i mitten av månaden?

Musik, sweet, sweet musik.
Ja, jag har verkligen blivit kulturellt tillfredsställd under den gågna veckan. I Tidags var det musikal på östra gymnasiet, vilken fröjd för ögon och öron. Och igår kväll spelning på verket där jag både fick avnjuta Kommunen, Hadar Kasch samt Marks vitala hopp från en högtalare. Vilken kväll!

Övrigt
Jag såg hela Arrested Development, för andra gången (andra säsongen såg jag för tredje gången), jag var på ÖB två gånger, Marks morsa var på besök och jag åt middag på Grottis tillsammans med enbart Karin och Sten (fruktansvärt konstigt, men hemskt trevligt. Vi hann prata om vuxna saker, som melodifestivalen och Carolas dalande populäritet bland annat).

Under veckan som kommer förespår jag stora händelser. Vi går in i påskveckan vilket betyder oavbrutet godisätande, Mark lämnar mig för Göteborg och ett sketet rollspels konvent, Hannes kommer hem, Mamma kommer hem!!! och så avslutar vi veckan med att jag åker till stockholm för att gå på museum med Mark (jag kan tänka mig att det kommer vara himla spännande och roligt ungefär en timme, kanske två, sen kommer jag sitta på en bänk medans Mark, ivrig som ett barn i en godisbutik, springer mellan tavlorna och bara njuter). Det kommer bli en ägig vecka.

Nä, nu väntas det visst på mig i sovrummet. Mark sover nog redan men Ollie går runt och purrar olyckligt och väntar på den sedvanliga "ligga på min mage och bli klappad" kvällsrutinen. Ollie är nog den bästa sängkamraten man kan ha. Jag känner ingen annan som kan ligga på min mage och bara vara mysig.

God natt och jag önskar er all lycka inför den stundande veckan.

Muzak

I går var det musik på Verket. Två av Umeås bästa band spelade, Kommunen och Hadar Kasch. De var så klart smashing.

I går kom jag på två av de dummaste saker som någonsin uppfunnits:
1. Bindor med plastvingar
Jag råkade köpa fel en gång och dom där jävla bindorna har bara legat och skräpat och igår hade jag en liten kris och fick så lov att använda mig av en plast jävel. Anledningen att man har vingar på bindor är ju att dom ska suga upp blodet på sidorna också, plast suger inte, plast geggar. Tanken, som jag förstått, är alltså att det inte ska synas att du har en binda på dig när du tar av dig byxorna. Grejjen är ju att det märks ju förr eller senare, ska du ligga med nån så är det kanske bättre att bara berätta rakt ut så att personen i fråga inte får nån slags chock och helt tappar allt sug. Men så klart, kvinnors olika avsöndringar ska ju aldrig synas. Dom ska finnas där, men helst inte synas.

2. Svarta trosskydd
Kom väl där i ungefär samma veva som plast vingarna och även dom är tillför att vara så diskreta som möjligt dessutom med nån slags slogan av att det här är något för kvinnan, vi hjälper henne. Med det svarta trosskyddet kan hon ha vilka trosor hon vill! Något som liksom glöms här är att en total frihet skulle väl vara om kvinnor bara kunde ha vilka menskydd dom ville utan att behöva dölja någonting...

Nu är Naima och Tristan här. Gotta go

Trååååååkigt

Nä men om man skulle ta och kissa lite kanske?

Jag är lätt uttråkad. Och rastlös.

Urinstaden

Hemma efter en heldag på dagis. Allt gick bra, tror jag. Jag öppnade avdelningen själv och jag tror att jag missade att duka fram frukost för det verkade bli lite stressigt, men det kan också varit så att de andra fröknarna var sena. Det är alltid lite drygt att vikariera på ett ställe där man inte kan alla rutiner för man känner sig alltid lite vilsekommen och besvärlig, men kidsen gillar mig iallafall (och jag dom).

Ikväll ska jag på musikal. Östra gymnasiets ung scen sätter upp Urinetown där en av stjärnorna Frykholm råkar vara med, nämligen lillasyster Anna. Det känns väldigt festligt. Funderar tillochmed på att ta en dusch... fast det kanske är att överdriva?

BD (baddag)

Jodå, nu har jag spenderat en hel dag i sävar, igen. Börjar känna mig riktigt hemmastad där ute. Vi drog till simhallen som var relativt sunkig men ändå hade sin charm. Vattnet var extra varmt för att det skulle passa bebisar. Bebisarna kommenterade inte temperaturen nämnvärt så huruvida den var bebisvänlig eller ej, förblir ett mysterium. Däremot var den utmärkt för mig! Gud så skönt med vatten så varmt att man slipper hacka tänder efter en kvart.

Här hemma har stämningen varit avslagen hela kvällen. Mark har problem med datorn och gruffar och är missnöjd. Jag har problem med matten och går och nojjar över att jag ska jobba imorgon. Känns skitnervöst. Det var länge sedan jag var där och jag har dessutom inte jobbat ett sånt där långt pass förr. Dessutom kommer ungarna säkert inte känna igen mig =(. Nä men det får väl gå som det går.

Ska nog börja krypa till kojs nu för jag ska upp med tuppen i morgon.
See ya

Huslighet

I går hade vi värsta husliga dagen här hemma, det städades, renbäddades, diskades och tvättades. Jag hann dessutom plugga och sy om en kjol och Mark han mördade legosoldater och räddade landet från en koruppt regering. Man kan säga att vi båda hade en gynsam dag.

I dag ska jag till sävar och bada bebisbad, tydligen ska det vara extra varmt då.

Vi hörs

Håhåjaja

Åh gud vad jag hatar mitt temperament. Jag kan bli så arg att jag inte riktigt vet vad jag gör och ibland när jag inte får min vilja igenom kan jag bli så frustrerad att jag bara vill slänga mig på golvet banka med nävarna och skrika (något som jag ofta gjorde som liten). Att jag sen har en käresta som älskar att se mig just så arg gör inte saken lättare. Det blir lixom så förnedrande när man är skitförbannad och nån sitter och skrattar. Om det här slutar med en blodig masaker så var det inte mitt fel iallafall, kom ihåg det!

Idag tog jag golfen (ååh jag ÄLSKAR golfen. Jag är inte så mycket för det här med materiella saker och det mesta känns som om det är utbytbart, men när golfen dör skulle jag inte bli förvånad om jag fäller en tår) och körde till Sävar för att hänga med Naima och Tristan. Tristan hade feber och var allmänt ömklig men lika underbar för det. Sen kom Lina och Milo och det hela slutade med att Lina, Milo och Mikael (LMM) åt middag här med oss. Det var trevligt.

Föresten så ringde dom från "min" förskola imorse och undrade om jag kunde jobba till veckan. Jag blev superglad för jag har inte hört från dom på länge. Så på Tisdag blir det en heldag med dagismat, utelek och sångsamling. Gud så härligt det kommer bli!

Nu ska jag fara och hämta Mark. Lite som kompensation för dagens raseriutbrott (ja, det är en lång historia och det var ett skärp som var anledningen till allt... men DOCK inga blodiga massaker!).

Bon nuit

Bad och Lego

Nu jävlar ska här badas. Badväskan är packad, jag är redo så nu är det bara att vänta på att familjen ska komma. Idag drar vi nämligen till Paradisbadet. Härligt. Risken finns dock att det är fullt med dryga glin som tränger sig i köerna och åker på mig i rutschkanorna, det är ju trots allt sportlov.
Igår rotade jag och Mark runt på Marks mammas vind. Jag hittade två par stövlar, som var skitsnygga och efter som Marks mamma är en sån snällis så fick jag båda! Mark lokaliserade sitt gamla lego och sen satt vi hela kvällen igår och byggde. Jag hade helt glömt hur kul det är att bygga lego och vilken koncentration det kräver. Jag, Mark och Viktor satt helt knäpptysta och svettades över våra kreationer.
Jag längtar tills diverse bebisar är stora nog och har motoriken nog att dumpa dupplot och bygga med the real deal, men det vet jag att jag inte är ensam om. Stackars Milo kommer väl vara så less på Lego att han kräks. När han ska vara hemma med sin pappa, är det nämligen allt dom ska göra =)
Annars har det varit chill i veckan. Inte hunnit träffa så mycket folk, men lyckats få ganska mycket gjort av historia uppgifterna.
För övrigt hade vi pyjamasparty här i Tisdags. Karin skulle sova över och när vi just lagt oss i våra pyjamaser ringer lillasyster nr2, Anna och står utanför Corona utan skjuts hem. Jag och Karin bangar ju sällan på ett äventyr så vi drog jackorna över våra nattsärkar och skrapade fram bilen. Sen räddade vi Anna och tog med henne hem hit, hon också. Här finns det plats för alla. Tjejerna tog sängen och jag och Mark delade på soffan. Det var ytterst mysigt.
Nej hörrni nu är det nog bäst att jag drar igång den här showen. Vi ses i paradiset da, det är jag som springer mellan rutschkanorna glad som en 5-åring.
Adios

Det är inte mitt fel!

Alltså jag vet att jag varit en värdelös bloggare på sistonde. Men det är inte mitt fel, jag svär! Vårat internet har varit katastrofalt dåligt. Någon i det här hushållet har laddat ner en massa grejjer (jag gissar på Minmin, hon har säkert dragit hem flera säsonger av Lassie som hon sitter och glor på när vi inte är hemma) så att vi överskridigt våran kvot och som straff så drar dom ner på vår hastighet, drastiskt. Alltså, utan internet, ingen blogg.
Så godta denna ursäkt och innan kvällen är slut lovar jag att det ska ligga två fräscha fina inlägg här.
Adjö