Valen här,med ett sånt behov att skriva aaaaaaav mig.
Min bästa läkare i hela världen (som nu inte är min längre, ledsen smiley) som säger mmm mellan varje mening säger "lägg inte skulden på dig själv Kristin. Det här är inte ditt fel. Du är sjuuuuuuk."
Men visst är det väl en sanning att människan är i behov av syndabockar? Och vem i hela världen kan man skylla på?
Vems fel är det att jag inte längre kan njuta fullt ut av besök, att det känns som om jag från och med nu aldrig vill göra något annat än att vara själv, ifred, i mina lilla lägga med undantag för några små avstickare för te i goda vänners lag?
Det värsta är det här: hjälp (en sekund) ge faen i och hjälpa mig (nästa).
I dag är det här ingen glad blogg. Iallafall inte just nu. Tack gode gud att jag har min lilla b-uppsats, mitt skötebarn, min räddare i nöden.
Ring för te och yatzy. Nä förresten sms:a för te och yatzy.
