Vi visste nog båda två att det här inte skulle vara för evigt och även om chansen är stor att vi återförenas så känns det, just nu, inte som något jag någonsin vill. Det kan jag skriva här, och dessutom vara ärlig, eftersom jag vet att du inte kommer läsa det här.
Vi har haft sjukt härliga tider ihop och även om kanske inte var kärlek vid första ögonkastet så la vi snabbt grunden för ett långt och fint liv ihop. Du har funnits där när ingen annan funnits. Du har satt extra guldkant på min vardag och gett mig ro och lugn.
Jag är medveten om vad jag ger mig in på, jag är medveten om de ensamma svettiga nätterna, om den krypande oron, de konstanta suget och känslan av att inget längre betyder nått. Det första dygnet utan dig har gått bra, jag har konstaterat att du inte är här, tyckt att det har varit lite jobbigt men försökt se positivt på saken. Eftersom jag är gammal i gamet så vet jag att den första tiden bara är en barnlek mot vad som kommer sen.
Jag förstår att du är så lugn, jag har gjort så här förr, lagt av bara för att några timmar/dagar/månader senare komma krypande tillbaka. Jag förstår att ingen tror på mig. Jag tror inte på mig själv heller, jag vågar inte ens hoppas. Men det måste bli så här. Nu är det slut. Jag har inte råd, jag har inte hälsan och inte heller lusten att fortsätta snusa.
Det tar sig. Sakta och jävligt osäkert men visst blir man väl ändå lite glad när man ser sånt här?
Alltså det äger att min mobil tar så sjukt bra bilder, framför allt i dunkla rum (OBS! OBS! Ironi). Hur som haver så bjöd kvällen i går på en spontan utgång. I någon slags revolt mot den sedan länge rådande plugg deppen och myskväll med godis peppen så drog jag och Sofia ut, drack Gin i stora mängder och dansade till äppelknyckarjazz för att avsluta det hela med skräpmat och djupa samtal om livet. Sånna kvällar är livet riktigt riktigt sött.
I dag har jag äntligen tagit upp det här med munspelandet (men herregud det var ju inte ens ett år sedan jag fick det!). Hittade några bra sidor på internet så nu kan jag pipa fram blowin' in the wind och början av eine kleine nachtmusik. Det ni! Först tänkte jag filma mig själv när jag spelade, så att Karin kunde få sig ett gott skratt men sen kom jag på att nån elak jävel säkert skulle lägga upp det på youtube och sen skulle jag bli munspelstjejen för hela världen. Det klarar jag mig utan så i stället får ni en bild på mig och munspelet. Jag kan tillägga att man blir väldigt yr i bollen och väldigt trött av att spela munspel. Ungefär som när man blåser ur ägg.
