Hejdå Göteborg, tack för alla fina minnen

Dagens jag - hejdå Göteborg

Tack för en finfin helg. Jag kommer snart tillbaks!
P.s x2000 06.00. Sitter och rättar uppgifter brevid farbröder som läser offerter. Känner mig mkt viktig. D.s

Sånt man gör med sina systrar

Hej från Göteborg!

Idag har vi varit på universeum och kollat på fiskar och djur. Roligt!

When life is good...

Så ligger man på golvet med kaffe, snus, mad men och stora förväntningar inför helgens Göteborg!

När man inte har något bättre att blogga om...

Kom så tar vi en titt på hur det ser ut på mammas jobb.

A307, where the magic happens.

Här är min arbetsplats, som ni säkert ser på väskan och snusdosan. Här har jag dekorerat med diverse olika lärargrejer (typ plastficka, skolbok och whiteboard, ej med på bild) för att det ska se mer seriöst ut.

Så här kan det se ut när jag jobbar. Märk väl att jag bara låtsas på bilden, jag ser aldrig så där sträng ut. Jag är den glada lärarkandidaten. (Obs, whiteboardpennorna!)

Jag önskar att fler kunde visa runt på sin arbetsplats. Det skulle vara kul.

In the rear view mirror 3

Standing man och jag, 2008.

Jag har suttit och tittat bakåt i min blogg, ungefär två år. Gud vad jag saknar den tiden. Jag var så glad. Livet var så enkelt och tryggt och fullt av kärlek. Jag saknar Ålidhem. Jag saknar Frida att bara sitta med henne, dricka en kanna kaffe och veta att hon alltid fanns nära. Jag saknar alla tjejerna. Jag saknar festerna. Jag saknar Mark. Jag saknar Minmin och min katt. Jag saknar att ha min familj på spottavstånd. Jag kommer aldrig få det där livet igen. Missförstå mig inte, Uppsala är fint och det är bra här men det är inte som då.

Dagens jag - morgonstund har regn i mun...

...och jag bestämde mig för att ta mig till skolan till fots

med devisen man blir så himla blöt av att cykla.

Dagens jag - dagens morgon

Morgongröt, morgonljus, morgontjej.

Söndag = fin dag

Igår var precis vad jag behövde. Sol, promenad, bästa hänget och sushi. He va fint.

Drömmen om landet...

I smyg sitter jag på hemnet och trånar efter små torp med lagom avstånd till Uppsala. Fasiken va fint det skulle vara att kunna komma ut på landsbygden lite när man vill. Eller till och med bosätta sig. Jag har en extremt romantiserad bild av att bo på landet. Tänker att det mest är att skrota runt, hugga lite ved och kanske skotta lite snö.
Fast ändå, fasiken vad fint det är att bo fem minuters promenad från stadskärnan. Nära alla vänner och allt kul.
Men ändå...

P.s Det blåser nån slags höststorm här i Uppsala och jag ska snart cykla till Mats och kolla på film. Tur att jag köpte nya vantar idag.

Dagens jag - dagens intalande

Jag är inte trött. Jag ÄR inte trött! Jo, jag är trött.

Dagens jag - höstpromenad ve hunna

Umeå del 3 - myset

Umeå del 2 - Det nya hjälpmedlet, den talande almanackan

Umeå del 1 - mammas bildserie på sin äldsta dotter

mama, i'm coming home!

Utan att peka på något särskilt blev jag plötsligt så less på Uppsala. Jag har hamnat i något mönster av plugg, cyklande och alldeles för mycket tid för självömkan, osäkerhet och destruktiva tankegångar. Alltså det är inte så dramatiskt som det kanske låter. Mer som ett skavsår som långsamt utvecklas på en häl och som, ju mer man går, blir mer och mer ömmande och svårare och svårare att ignorera.

Som att det här var ett intressant inlägg. Det hade räckt med "Jag far till Umeå back on monday".

Men sån är inte jag.

Hejdå

Tid för tredje gången

När jag såg den här bilden var det som om jag fick ett knivhugg i magen. För det var ju det där med tid. Jag vet inte om det här är någon sorts livskris, åldersnoja, eller vad man nu kallar det eller om det handlar om något mer obegripligt. Men något med de Niros ålderdom berör mig på ett sätt som får mina händer att skaka.

Inlägg man funderar på att inte publicera, eftersom folk kommer tro att man blivit galen. Nr2

Ja, det blev ett till. Inom loppet av fem minuter. Men man vissa saker måste man separera från varandra. Gnäll och gulliga får hör som inte ihop.

Jag hade en så bra vecka. Jag tog tag i saker. Jag svarade i telefon och pratade länge. Jag hängde ohämmat med folk.

Men som ett brev på posten så blev det så där igen. Liksom out of the blue, igår kväll. Dags att sova dags för åhåhångest.

Nu är allt bajs och jag vågar stå för det.

Ok ok dalarna har blivit lite mindre djupa och på topparna kan man liksom stå lite längre, men jag är fortfarande inte nöjd. Det enda fina i kråksången är att plugg tydligen har blivit något av en distraherande sysselsättning. Jag kommer ut, sitter bland människor men ingen pratar och jag behöver inte prata med någon. Fokus på böcker och lärande och jag bidar min tid.

Jag gillar att jag kan prata om det. Säga att idag är inte en toppendag utan att behöva förklara varför. För vem vet egentligen varför? Säg mig det.

Dagens jag - dagens uppsalahyllning

De här sprang jag ihop med en morgon när jag cyklade till skolan. Typiskt Uppsala, man cyklar fem minuter från stadskärnan och vips så står det djur där. Det är sånt jag älskar, att efter mer än ett år kan vi fortfarande överraska varandra, min fina stad och jag.

Dagens jag - dagens plugghäst

Mina tre bästa böcker just nu. Gud som jag älskar samhällskunskap!