gör du ra? del 2

Kanske DU undrar vart jag är? I såfall kan jag meddela att jag befinner mig antingen bland flyttkartonger eller på jobbet. Brb.

Vakuum

Att vara ledig är en ny upplevelse. Eller nygammal. Jag har ju haft gott om ledig tid i mina dar men det var ett tag sedan. Jobbet börjar först på torsdag och de här dagarna innan känns lite som ett vakuum. Så vad gör man med tiden när man har så mycket av den, det var frågan jag ställde mig själv när jag vaknade i morse. Jo jag ska berätta vad man gör. Alla andra jobbade men som tur var jobbade Mikael hemifrån och kunde därför förbarma sig över mig. Jag fick dricka kaffe, äta lunch och hålla i en sovande bebis. Men som vi alla vet är underbart kort och när Mikaels livspussel krävde att han lämnade lägenheten for jag vidare upp till grottvägen. Sten har semester och även han bjöd på kaffe. I gengäld lovade jag att hjälpa till med lite plantering, skulle bara ligga lite i hängmattan först. Jag råkade somna och låg kvar i en och en halv timme. Resten av min lediga dag fylldes av middag och nu kör jag ett dextermaraton. Och så kan en dag gå.

Gör du rå?

Hänger lite i Stockholm och funderar på om jag fortfarande tycker att karuseller är roliga.

Söndagsutflykt

 Med kaffe i cup holdern burnade vi ut mot obyggden.

Stopp ett var en gammal tegelfabrik som är totalt nerlagd men ej totalt förfallen.

Tydligen använder lokalbefolkningen tomten som soptipp, vilket gjorde det hela ännu mer spännande.

Det fanns flera våningar. Jag stannade på marken.

Nästa stopp var sörfors. Där var det en väldans massa vatten.

Spindelapan fick klättra av sig lite.

 Sista hamnade vi i kalkbrottet.

Där kan man stå och bara känna sig liten och fundera över sin existens.

Aldrig ska jag sluta fira dig.

Nu får det nog ändå räcka. Det känns som att det har firats hela våren. Nån fyllde 30, nån 20, en examen eller två osv osv. I fredags gick vi ut och drack drinkar i Karins ära och ikväll har vi ätit middag och firat både Karin och Hannes. Nu är jag mätt på god mat och sliskiga desserter, från och med nu blir det bara knäckebröd och linssoppa.

Dagen då Karin blev tvåanolla

 Idag blev världens bästa 19-åring världens bästa 20-åring. Hon tyckte att alla tjatade om systembolaget och var glad för sina presenter. Hurra för henne!

Gäst på kalaset var Mikaels nya bebis. Han är minimal och jag kallar honom Frances och om han får det namnet permanent så ska jag kalla honom Frans ibland.

Det var allt, for now.

helgen då jag blev tvåasjua

På fredagen kom det en massa coola brudar och käkade middag/drack drinkar.

Här är några av dem.

Vi fick fira Lena också som just är färdig Socionom *avis*.

Fick en massa fina blommor.

På lördagmorgon kom bla Viggo och grattade mig.

Hannes var med på högtalartelefon.

Fick ett skitstort paket.

Resten av dagen lagade jag mat medan alla andra sov.

Blev grattad av några fina killar, bland annat han med stans bästa bordskick.

Simon var på bushumör och det måste man bara ta tillvara på.

For ner på stan och mötte upp gänget. Fritt och Krist.

Sofy och lite annat löst folk.

Hela kvällen avslutades med musik.

Vädret var, för övrigt, snordåligt. Sju grader och spöregn. 

Sommarplågor

Direkt det blir det minsta varmt så ska det grillas och alltså jag gillar det inte. Maten blir antingen lite för bränd eller lite för rå eftersom man är så hungrig att man inte orkar stå och vänta i en halv timme på att grillen ska få rätt värme. Man får rök i ögonen och ont i knäna. Värst av allt är när man ska äta utomhus. Maten blir kall direkt, man balanserar nån papptallrik i knät, det blir kladdigt, plastgafflarna går sönder och det kommer jord och gräs överallt. Likt förbannat så står man där, minst en gång per år, och huttrar och äter halvkall mat MEN har det så himla trevligt. För hur hemskt det än är att grilla så blir människor så glada av det. Speciellt köttätare, det lyser i deras ögon när dom får kasta på en rejäl bit marinerad fläskkarré, flintastek eller kyckling. Därför stod jag ut igår då jag och min gamla basgrupp hade en liten sommaravslutning. Trots den grillade maten var alla så himla glada och fina och bjöd på vitt vin och jag fick ta först av glassen eftersom jag fyller år på lördag. Det var en fin grillning.

Varenda morgon i ungefär kanske två veckors tid har jag ställt väckarklockan och klivit upp tidigt så igår kväll bestämde jag mig för att jag förtjänade en sovmorgon. Jag vaknade halv ett. Det sög. Att sova så länge ger mig enbart ett molande ångestsug i magen. Sen blev det ju inte direkt bättre av att det är pangväder ute med sommargrader. Jag missade en halv dag av värme! Skit samma låt oss inte deppa ihop, tänkte jag, och gjorde det bästa av situationen. Åt frukost utanför dörren och fram tills nu har jag varit ute med David och lekt med kottar, druckit läsk och spelat kort. Det är så man vänder en dålig dag.

I morgon drar jag till Dorotea för en helg med 30-års fest. Det kommer vara jag och ca. 40 personer som jag inte känner. Temat på festen är diverse sportiga tävlingar. Jag bävar och planerar att vara dyngfull hela helgen. (Skojja ba!)

En bra helg men.

I ett försök att få mitt liv att framstå som perfekt utelämnade jag några detaljer från helgen. Har dock insett att ärlighet vara längst så nu kör vi "en bra helg" utan censur.
Två saker hände i helgen, den första inträffade när jag och gänget åkte buss ner på stan på lördagkväll. Jag står i mittgången på bussen och skrattar och spexar när jag känner lite vätska på min vad och ungefär samtidigt höra en förtvivlad röst ropa "förlåt förlåt förlåt". Åh typiskt! Öl på mitt ben, tänkte jag, och blev lite irriterad. Några sekunder senare stod jag bara och önskade att det hade varit öl, det där som numera satt på mitt ben. Den förtvivlade rösten tillhörde nämligen en tjej som just kaskadspytt. Jag kom dock lindrigt undan om man jämför med kvinnan som satt snett bakom, hon var totalt nerspydd. Som tur var var det en godmodig lugn kvinna som bara konstaterade att "hon kunde inte hjälpa det". Hon som inte kunde hjälpa det kastade sig av vid första bästa hållplats och skämdes nog järnet.
Den andra incidenten inträffade natten till söndag alternativt väldigt tidigt på söndagmorgon. Jag vaknar av en klockren armbåge rakt i ögat! Eller det är oklart om jag vaknar av slaget eller av mitt eget skrik. Sen vrider jag mig i cirka 30 sekunder av ren och skär smärta och förskräckelse, jag var nämligen säker på att ögat hade mosats till en enda härlig gegga. Efter de där 30 sekunderna slocknade jag som ett ljus. Nu är jag mest besviken över att jag inte fått ett blåöga. Det skulle vara så fint att kunna pilla på direkt jag vill manipulera den (redan nu så) skamsna pojkvännen.
Nu är det kaffe och verklighet. Jag och min basgrupp har jobbat så jävla intensivt så (för första gången i mitt liv) vi har legat långt före all planering därför har vi också unnat oss några dagars ledighet men nu måste det vara slut på det.

En bra helg.

Exempel på hur en bra helg kan te sig.

I fredags var jag på betessläpp hos glassbonden, det var ungefär 1000 andra också. Det är så himla bra och så himla dåligt. Det äger ju att det går bra för glassbonden men vissa grejer vill man ju ha för sig själv. För det var vi som upptäckte honom först.

På lördag var vi med och invigde Umeås nya bildmuseum. Det var ett himla fint museum, snacka om lyft. 

Även här var det tjockt med folk.

På kvällen tog jag med mig (eller blev medtagen) två av mina absoluta favoriter på dans.

Det var nämligen födelsedagsfirande på socialize och födelsedagsbarnet var ingen mindre än mr. Morrissey.

Att få dansa till enbart Morrisey en hel kväll är en lyx därför gick vi all in. Här mikropaus, di äldre i sällskapet behövde andas lite.

Idag har jag inte klätt på mig. Planen är att bara sitta inne hela dagen och inte göra någonting förutom att kolla på hockey-vm (heja Ryssland!).

30 år i Malmö

Här kommer lite bilder från helgens Malmöresa. Fast av någon konstig anledning är det bara bilder från fredagen.

Haha den här bilden är ju typ exakt som den här bilden. Oklart varför jag håller på så.

Den är iallafall tagen på arlanda, som ni ser rådde ruskväder.

Vi kom till Malmö supersent på torsdagkväll.  Det stoppade oss dock inte från att kliva upp supertidigt på fredag morgon och sjunga för Hannes.

Man skulle ju kunna säga att hela anledningen med resan var ju för att Hannes fyllde 30.

Han fick ett fågelskådarkit av Lisa ty han ska nämligen bli fågelskådare.

Extremt passande är att ett par duvor börjat bygga ett bo utanför Hannes och Lisas köksfönster.

Trots att det var 30-års dag så for Hannes till skolan. Vi andra pluggade hemma.

Ute blåste det upp till storm.

Jag och Karin lyckades trots det leta oss ner till centralen och Anna som kom med buss från GBG.

På vägen hem köpte vi en spettekaka. Jag blev extremt besviken, den smakade inte alls bra.

Men vi åt den ändå och skålade i champagne.

På kvällen var det dags för höjdpunkten,

Deportees på KB. Det var väldigt jättebra. I efterhand insåg jag att jag nog är den värsta konsertpublik ett band kan tänka sig. Jag står med armarna i kors och trampar, eventuellt, med lite i takten. Jag svarar aldrig på frågor (som "mår ni bra?!"). Men någon enstaka gång kan jag tillåta mig att undslippa ett sånt där glatt rop. Det gjorde jag efter den här konserten. Dom avslutade ju med mina två absoluta favoritlåtar så jag valde mellan det och att grina.

Resten av helgen förflöt lugnt. Mest pluggade vi och åt goda saker och spexade. 

Tack alla, det var en toppenhelg.

Säg det till alla jag är på väg!

Det har blivit mycket bilder på mig och Karin i div. bussar på senaste och här kommer en till. På väg mot Stockholm C där vi kliver på vår bästa buss och rullar norrut. Ses snart Umeå!

Multimedia message

Aaah, det här med att resa går sällan smidigt för mig. Just nu sitter jag och lillgumman på en buss från Bromma flygplats till Arlanda. Nått vajsing på vårat plan (som egentligen skulle ta oss från Bromma till Malmö) innebär alltså en extra bussresa och en försenad ankomst. Nå väl, inte så mycket att gnälla över, jag har varit med om värre (som när det var extrem kyla förförra vinter och tåget gick sönder och jag fick sitta med Viggo en massa timmar i Sundsvall. Jag trodde på riktigt att han skulle frysa ihjäl). Något man dock alltid kan gnälla på är ens medresenärers beteende. Värst är medelålders män. Dom trängs och är fräcka och anser att regler inte inkluderar dom. Bu för dom! Nu glömmer vi allt och far till Malmö.

Det glada livet

Här är två saker som gjort mig väldigt glad:

Kortspel med Sessan. Hon vann båda gångerna men jag blev glad ändå.

Blommer i ett dike och soligt och varmt väder.