Back on track

Åh, hemma igen! Härligt. Som ni kanske förstår så tog vi oss iväg förra veckan, trots snöoväder.
Resan har varit väldigt lyckad och Irland levde upp till alla mina förväntningar, and then some...
Vi började med en lång weekend (fre-mån) i Dublin. Där det vandrades friskt. Nått vidare shopping utbud är det ju inte. Irland ligger liksom lite efter. Antar att det har att göra med deras relativt sena ekonomi uppsving. För ca 20 år sedan var Irland fortfarande ett väldigt fattigt land, något som idag svängt. Men åter till shoppingen. Kläder och dylikt är inte så kul. Irland (liksom storbritanien) är ganska urusla på mode, allt är hyfsat tantigt. Däremot var det mycket roligt att bara gå runt i Dublin, checka lite museum och snappa upp atmosfären.
På Måndag bilade vi upp till en liten stad som heter Clones. Clones ligger precis på gränsen till Nordirland och är något av en håla. Innan gränsdragningen var Clones en av de större städerna på Irland, något av en genomfarts stad för de som skulle upp till Belfast, järnvägen gick igenom staden och många bodde och arbetade. Iochmed gränsen dog clones ut. Dom hamnade lite vid världens ände och, fortfarande, är det hyfsat dött. Anledningen till att vi for dit var för att min äldsta lillebror (vars 18 årsdag var det centrala på resan) studerar där. Även om det var dött så var det väldigt roligt att få se landsbyggden och få komma till ett ställe som inte är särskilt turistigt.
Jag har fått spendera mycket tid med ,framför allt, min kära farmor, något som jag är mycket glad över. Hon är nämligen lite krasslig och skröplig och opererades för cancer i höstas. Det gäller att ta till vara på tiden.
Hem resan var seg och man kan väl säga att jag rest sen igår morse. Strax innan tio for vi från clones och efter buss, buss, flyg, buss var vi i stockholm strax innan elva på kvällen. Bums i säng och sen upp tidigt i morse för att komma hem till Norrland. Jag vågar erkänna att jag är vanvettigt trött och gör konstiga saker som att spotta på badrumsgolvet, tappa bort nyckeln till min resväska (som dessvärre är låst) samt gå in i först köksbordet och sen den tillhörande stolen. High five!
Hela resan har faktiskt kännetecknats av trötthet och hundsömn (alltså att man sover korta stunder ofta under dagen) jag är ju begåvad med konsten att kunna sova när som helst och var som helst. På nätterna har jag haft en ganska turbulent sömn med mycket bravader, såsom att gå i sömnen (men den historien tar vi en annan gång) och kasta saker omkring mig. Stackars farmor som vart tvungen att dela rum med mig.
Nu väntar jag på att Sten ska komma, vi ska åka till veterinären och få Viggos stygn borttagna. Vi hade nog egentligen kunnat göra det själva (undersköterskor som vi är) men det kändes som att det var lika bra att dom gör det. Då kan dom sammtidigt kolla på ärret och säga om det ser bra ut.
Efter det blir det lite plugg och lite power nap och, förståss, den stora väntan på att Mark ska komma hem. Honom har jag verkligen saknat.

tack och hej, vi hörs