Update

Shit pommes frites! Den här veckan har susat förbi i 110. Jag vet att man alltid tycker att veckorna går snabbt, men den här har gått onaturligt fort. Riktigt obehagligt. Dock har levnadsstandarden varit hög, sånt är viktigt.
Igår var det öppet hus på Ålidhemsskolan, jag och Naima gick runt i korridirerna och minns och ojjade oss. Hur blev vi så gamla? Vad har hänt med tiden? Uj uj.
För övrigt har jag gjort en intressant upptäckt. På kvällarna när jag ligger och ska sova och sakta glider in i sömnens härliga sköte så kan jag alltid avgöra när jag sover. När tänderna i min mun växer, varje tand känns dubbelt så stor som vanligt och hela käken flyttar sig utåt så att, det känns, som att jag måste sträcka ut tungan så långt det bara går för att nå dom och mina tankar går från logiska till underliga och intressanta, då, då sover jag. Det är skithäftigt att ligga och veta att man sover men ändå är fullt medveten. Veckans upptäckt, lätt.
I morgon ska vi fira en (f.d) klasskompis som fyller år. Det blir vin och middag på 2 våningar. Funderar starkt på att dra på mig guldklänningen, bara för att markera högtiden.
För några dagar sedan så tänkte jag skriva ett inlägg om den milda vintern (hur underbart det var att den nästan är över och att det sällan eller aldrig varit minusgrader och ytterst lite snö). Sen började det toksnöa, massor. Och nu är det 6 minus grader och jag, jag vill bara dö. Ge mig vår, varm sol, smält snö i små strilar längs med gatan, fågelkvitter, knoppar, grönska och ljusa kvällar. Ge mig nu, så blir ingen skadad! Inte? Nä ok, det är väl bara att bita i det sura äpplet och leva vidare.
Tack och Adjö