DöD

I dag hände det som vi alla fruktat så länge. Det man helst inte vill tänka på men som man ibland ändå måste utsättas för. Döden. Min digitalkamera dog. Som jag säkert skrivit tidigare så är materiella prylar inte mer än prylar för mig, men vissa har är mer än saker, dom är minnen. Min kamera har varit min bästis, följt med mig överallt och hjälpt mig att samla minnen ur mitt liv. Nu på slutet har den visserligen haft en lugn pensionsperiod och vi har kanske inte hunnit ses lika mycket men det sved ändå till idag, när jag insåg att det var slut, för alltid. Det var något nevrologiskt, en tumör på nått kretskort kanske, jag vill helst inte prata om det; det gör för ont.
Nått tal om en ny blir det inte än på ett tag, jag måste låta sorgen få rida ut min stackars kropp först och sen får vi kanske se.
En sak är då säker, från och med nu ska jag tillvara på varje dag med mina saker som om det vorre den sista.