The end... and the beginning

Ännu en vecka har passerat och ännu en vecka gryr. Tänk vad tiden går fort. Den gågna veckan kan väl sammanfattas med ett par rubriker:

Hurry Hurry
Av någon anledning var jag så stressad i början av veckan att min biologiska klocka (som aldrig förr i hela mitt liv krånglat) stannade och min mens uteblev. Här hemma gick vi runt som paralyserade och försökte tänka oss själva i ett liv av bebiskrik, minimala bodysar och praktiska väskar med plats för blöjor. Mitt i allt detta skulle livet hinnas levas, med plugg, arbete, social samvaro och allt annat som det innebär att leva. När torsdagen kom kunde jag äntligen andas ut och bara chilla för första gången på länge. Klockan hoppade till, började ticka igen, ut rann blod och vi kunde äntligen pusta ut. Några föräldrar blir det nog inte av oss på ett par, tre, fyra, tio år.

WTF!?
Vart tog mina pengar vägen? Hur kan man vara så sämst att man är pank (och då menar jag inte typ Britney Spears pank utan verkligen hej jag har inte råd att köpa toapapper pank) i mitten av månaden?

Musik, sweet, sweet musik.
Ja, jag har verkligen blivit kulturellt tillfredsställd under den gågna veckan. I Tidags var det musikal på östra gymnasiet, vilken fröjd för ögon och öron. Och igår kväll spelning på verket där jag både fick avnjuta Kommunen, Hadar Kasch samt Marks vitala hopp från en högtalare. Vilken kväll!

Övrigt
Jag såg hela Arrested Development, för andra gången (andra säsongen såg jag för tredje gången), jag var på ÖB två gånger, Marks morsa var på besök och jag åt middag på Grottis tillsammans med enbart Karin och Sten (fruktansvärt konstigt, men hemskt trevligt. Vi hann prata om vuxna saker, som melodifestivalen och Carolas dalande populäritet bland annat).

Under veckan som kommer förespår jag stora händelser. Vi går in i påskveckan vilket betyder oavbrutet godisätande, Mark lämnar mig för Göteborg och ett sketet rollspels konvent, Hannes kommer hem, Mamma kommer hem!!! och så avslutar vi veckan med att jag åker till stockholm för att gå på museum med Mark (jag kan tänka mig att det kommer vara himla spännande och roligt ungefär en timme, kanske två, sen kommer jag sitta på en bänk medans Mark, ivrig som ett barn i en godisbutik, springer mellan tavlorna och bara njuter). Det kommer bli en ägig vecka.

Nä, nu väntas det visst på mig i sovrummet. Mark sover nog redan men Ollie går runt och purrar olyckligt och väntar på den sedvanliga "ligga på min mage och bli klappad" kvällsrutinen. Ollie är nog den bästa sängkamraten man kan ha. Jag känner ingen annan som kan ligga på min mage och bara vara mysig.

God natt och jag önskar er all lycka inför den stundande veckan.