5.10.2008

102

Ganska ofta upptäcker jag att jag hatar människor som jag inte känner. Ibland hatar jag människor som jag känner också men det tycker jag är mer ok för då känner jag dom ju så jag vet att dom är dryga. Nu snackar jag om när man hatar folk för att dom typ ser ut på ett visst sätt, eller att man en gång för typ 4 år sedan fick en dålig vibb av dom på en fest. Gud jag är en tragisk liten människa.

I går var det en jäktig dag. Först lunch med Viktor, Johan, Patrik, Mark och Viktors mamma. Det var trevligt som bara den. Sen upp på ålidhem för att barnvakta Milo, vi gungade men hade inte särskilt kul, inte Milo iallafall. Han blev stel av skräck direkt man satte ner honom i gungan och klamrade sig fast vid mig, han är ett spännande barn. Vi lekte lite i sanden istället och sen gick vi med vagnen tills han somnade. Sen hade vi en liten kris ett tag, när Mark kom hem. Milo är nämligen helt livrädd för Mark. Han blir helt panikslagen, Mark tycker att det är väldigt roligt.
Efter barnvaktandet så drack jag vin med Sofia, Frida och Lena och pratade tjejsnack (som vi brukade kalla det). Det är underbart, man kan gotta sig i vem som legat med vem, dela med sig av härliga sexuella upplevelser och ibland prata om jobbiga saker och gråta en skvätt. He va en toppenkväll!

Nu måste jag hoppa in i duschen.

See ya!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är likadan, jag är bra på att dra förhastade slutsatser om vissa som jag kanske sett några gånger på stan.
Det var t.ex. en tjej som ofta var ute och dansade när jag var det i min ungdom, runt 18-20-årsåldern. Och henne tyckte jag inte alls om, för hon hade en speciell dansstil som irriterade mig så! (Fatta så löjligt!)
Jag ser henne ibland på stan, och det är nog egentligen inget fel på henne, även om vi fortfarande inte har pratat. Hon vet säkert inte ens vem jag är :)