Kristin och havet.

I går var det ett jävla gnäll på mig. Jag vill åka till havet, jag vill åka till havet. Jag borde ha anat något när min bättre hälft nästan direkt tackade ja till erbjudandet. Innan vi ens kört ut från parkeringen blev det problem. När jag tänkte havet tänkte jag låååånga sandstränder där man kunde spatsera barfota och kanske grilla. Hälften tänkte på industriella båthamnar. Efter en lång diskussion så gav jag mig. Vi for till Holmsund. Ursäkta nu alla Holmsundsbor men jag har aldrig sett något positivt med holmsund, jag har aldrig träffat en enda trevlig människa därifrån och ,let's face it, ert "äventyrsbad" är inte direkt något att hänga i julgranen. Hur som haver så for vi dit, till färjeläget och kollade in vindkraftverken. Dom var balla och allt var faktiskt ganska ok. Tills vi kom längst ut på udden och hälften tar fram ritblocket. Alltså missförstå mig inte, jag älskar att han ritar och målar och han har utvecklats otroligt men ibland känns det som att måleriet är hans älskarinna som tar all min tid med hälften. Så också nu. Under typ 20 minuter satt han och målade av mig och minmin och sa inte ett ord. Jag frös. Sen for vi hem med ett litet stopp på en lokal gårdsloppis i Holmsund. Den sög. Allt var skit och svindyrt. Resten av Söndagen blev dock bra. Jag är inte bitter.

Puss hej
/K.