När min morsa hade lillasyster Karin i magen så fick hon en present av ett par bekanta. Presenten bestod av en tjock tantdocka som hade träningskläder på sig. På ryggen hade hon en magnet för att även hålla papper på plats på kylskåpet. Över bröstet stod det
Eating is my life. Hur är man egentligen funtad när man ger något sådant till en människa som är på smällen? Som tur var flyttade de bekanta från stan några år senare. Hejjrå ingen saknar er.
1 kommentar:
Haha! Men det är ju så det äääääär ju! :D
Skicka en kommentar