Vi två tillsammans yeah yeah yeah

Jag och Mark har ju kilat stadigt ett tag nu. För er som inte tror mig kommer här lite bildbevis:

2004

2005

2006

2007

2008 (med naima)

Bonusbild; kolla vad huslig jag var 2004

A few more I can do cause i'm champion!

Ikväll är det nya avsnitt av Mia och Klara, gud så gött.
Igår fick jag skjuts hem av Karin på en cykel. Jag säger en för det var inte hennes eller min. Jag tror inte att den tillhör någon särskild, den bor bara hos mina föräldrar.
Innan ni tycker att jag är lat för att jag låter min yngre syster skjutsa mig ska jag bara säga att jag i fredags natt promenerade från västerhiske till ålidhem tillsammans med Frida. Att promenera med Frida är mycket mer ansträngande än att promenera med någon annan för Frida går så satans snabbt, trots sin ringa storlek. Så promenaden på de X antal kilometerna tog oss enbart 70 minuter, nytt rekord?
Imorse vaknade jag tio i ett. Det var riktigt jävla dumt. Hur ska jag nu kunna somna ikväll? Imorgon ska jag cykla till jobbet. Flera nätter i rad har jag drömt att bromsarna på min bil inte fungerar, det gör mig nervös.
Hej på ett tag då.

Gnäll gnäll gnäll

Det där med jobbångest hade jag ju inte behövt ha. Jag jobbade två dagar och sen blev jag så klart sjuk igen. Man kan fan ställa klockan. Ganska precis en månad efter VKS så drabbas jag av den värsta förkylningen i mannaminne. Frisk en månad, sjuk en vecka, så har det hållt på sen i oktober. Jag kan bevisa det. Jag skyller allt på årstiden. Kallt, trist och framför allt mörkt. Hur ska man kunna hålla sig friska när man inte får några soltimmar?
Så, det var dagens gnäll. Tack för mig.

Januari blues

Just nu är livet precis så där januarigrått som det bara kan vara i januari. Jag hatar den här tiden på året. Allt jag gör är frysa, ångest samt självömkan.
Här hemma är stämningen tryckt. Mark är fortfarande sjuk och vi har pratat om framtiden och hösten och allt är oklart och kaos, wich I hate.
I köket står disken i höga staplar och imorgon är det arbetsvecka igen och jag känner sån ofattbar ångest. Jobba? Plugga? Jag vill ju bara leva!
Men hey, snart kommer solen och allt blir bra igen.

Rädsla är mitt mellannamn

Jag har, på senare tid, börjat utmana mig själv. Jag kom på det idag när jag tvingade mig själv att gå genom sjukhusets kulvertar, genom den delen som går under psykiatrin, den delen som är alldeles folktom och väggarna är målade i en besynnerlig grön färg. Igår kväll gick jag hem från Frida helt själv och tog liksom avsiktligt de läskigaste och ensligaste vägarna. Istället för att gå långa omvägar möter jag skrämmande människor med ett nersänkt huvud och en spänd kropp. Jag sätter mig frivilligt på en hästrygg och jag försöker mana undan hästar som är x gånger större än mig själv. Och ju mer kallsvett som sipprar längs min rygg dessto större blir mitt leende. Så, självplågeri eller terapi? Vem vet?

Idag var jag på sjukhuset och träffade en läkare i exakt 35 sekunder. Han konstaterade att man inte hittat något fel på min handled. Jag konstaterade att jag lagt ut ca 1500 spänn för att få reda på att min kropp är ett mysterium, något som jag redan visste. Aldrig mer ska jag gå till sjukhuset om mina skador inte är livshotande.

Snart ska jag jobba och sen är det helg. Grattis.

the bird is the word

Vilket slöseri av en dag. Jag har bara kollat på tvserier hela dagen. Det började med mia och klara och sen califonication och sen family guy. Däremellan har jag hunnit med två stora koppar kaffe, ett bad och säkerligen en halv dosa snus. Mark är hemma pga sjukdom, vilket inte direkt gör saken bättre, hans hej-jag-är-sjuk-och-tänker-bara-ta-det-lugnt-hela-dagen-mentalitet smittar av sig. Som grädden på moset är det -15 grader ute. Jag går bara och väntar på att Frida ska sluta, hoppas hon orkar rädda mig från tristessens träsk och eventuellt bjuda på samkväm och kanske... mat? Alla andra intressenter, hör av mig. Min mobil är tom på pengar men tar gladeligen emot inkommande samtal eller sms.
Nu till lite roligare saker. Igår bokade jag biljetter till Lund. Det blir awesome.
Hejdå.

Herr-e-gud!

Det finns ju en säsong 2 av califonication. Och vi har en tv!
Lyckan har återvänt till mumindalen.

Torsbacken

Vi har just kommit hem från torsbacken där det rådde obarmhärtig kyla och hjärtlig värme. I 3 dagar har vi tagit det piano, kollat på film, löst korsord, läst böcker och blivit gödda och omhändertagna. It's been heavenly.
Nu är vi hemma och våran teve har gått sönder och helt plötsligt känns allt extremt grått.
tack och hej.

2008 resume.

2008 var ett relativ sugit år. 2008 var året året, det blåvita året, året som man måste genomlida för att komma vidare osv osv. Det har varit jämna plågor.
Jag förutspår att 2009 kommer uträtta stordåd och att hela mitt liv kommer att vändas upp och ner, på gott och ont.
Nyårsafton var awesome. Me and ma girls drack cocktails till allt snurrade, åt god mat så att våra klänningar nästan sprack och skålade in det nya året. Jag var full kastrull, men på ett positivt sätt, och vaknade utan några alkoholförgiftningssyntom.

Nu är det antecknat också.