Egentligen borde jag sova, eller iallafall försöka sova, nu. Men ni vet hur det är. Man är dödstrött ända tills det att man lägger sig i sängen. Då blir man skitpigg och kommer på 30 olika saker man måste fixa.
Igår färgade Lena mitt hår. Frida var moraliskt stöd. Åt oss båda. Lena bor också på ålidhem nu, bara ett stenkast från mig. Nästgårds, typ. Det är helt enkelt underbart.
Idag har jag tagit tag i saker. Nästan iallafall. Jag satt med telefonen i handen, men jag ringde inte. Däremot postade jag brevet. Men jag öppnar fortfarande inte fönsterkuvert. Jag har inte heller kollat min mail. Men jag tog mig till jobbet och åt lunch. Harta är väl ganska bra?
Idag åkte vi spark på jobbet. Det var knivigt eftersom dom grusat så förbenat väl. Just då kände jag att jag verkligen skulle vilja ha en spark som jag kunde måla fint. Och ett hus som låg på ett ställe där de inte grusat så förbenat väl. Ett hus som inte ser lika dant ut som alla andra husen. Ett hus som inte är nybyggt. Ett hus utan särskilt många grannar. Grannar gör min bara paranoid. Fast grannarna här där vi bor nu är bra. Alla är lika goda kålsupare. Ingen klagar på någon och alla säger hej i trappen. Sånt gillar jag.
Imorgon ska jag till stallet och lukta på lite hästar. Det är livsnjutning det. Att få svettas och slita och klappa på mjuka mular. Om jag bara kunde sluta vara så rädd.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar