Min vän

Jag har en vän, eller snarare en bekant. Jag vet inte vad han heter men han har bilplatsen brevid mig. Han är någon sorts professor på universitetet och stannar alltid för en pratstund när vi träffas. Han pratar mycket och gärna. Ibland så mycket att jag måste avbryta honom för att hinna med det jag egentligen skulle göra. Det har aldrig blivit av att vi har presenterat oss vid namn men senast vi träffades så tittade han på mig och frågade med uppriktighet i rösten hur jag mådde. Jag blev nästan grinfärdig när jag förstod att det finns människor som på riktigt bryr sig om folk runt omkring utan att få nått av det. Han är trevlig, den lilla farbrorn. Nästa gång vi ses ska jag nog skaka hand och presentera mig ordentligt.