När det gäller mardrömmar har jag två återkommande teman. Det ena utspelar sig alltid i ett okänt hus mitt ute i ingenstans. Omgivningarna är förresten ganska lika omne där min mormor bodde Sina sista år i livet. Jag uppfattade alltid det stället som väldigt ensligt. Det var mest backar, åkrar och några hus där man aldrig såg någon. Iallafall, åter till drömmen, av någon anledning ska jag bo i det här ensliga huset helt själv. På dagen här jag sällskap av min familj men framåt kvällen måste dom fara. Jag bönar och ber att någon ska stanna hos mig men förstår också att dom måste hem för att ta hand om sina bestyr. Jag är alltså ensam i det stora huset som alltid är väldigt dunkelt belyst. Just när jag ska gå och lägga mig förstår jag att det finns nån annan där och drömmen slutar alltid med att jag går runt i det mörka huset och söker personen som finns där men inte går att hitta. En enda gång har jag lyckats övertala Karin att stanna. Vi åt godis och skulle ha myskväll men det slutade med att vi flydde av skräck. Den andra återkommande mardrömmen handlar alltid om min lillebror Simon. Hur jag måste rädda honom i olika situationer. Ibland hinner jag inte och han dör men för det mesta vaknar jag innan jag lyckats.
På sista tiden drömmer jag bara mardrömmar eller stressdrömmar, som ofta går ut på att jag måste ta mig någonstans men aldrig kommer fram eller att jag försöker öppna ögonen men det inte går. Jag kommer oftast ihåg mina drömmar och berättar de gärna vidare till alla som vill höra. Du då? Har du nån återkommande mardröm? Please do tell. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar