Jag känner lukt på ett helt annat sätt. Inte bara dofter, varenda liten molekyl som luften innehåller kan jag detektera. Den är smutsig, den är ren. Ibland blir det så starkt så jag måste dra halsduken över näsan som en mask. Staden är full av avgaser. Träden luktar som om det var sommar. Varje liten ingrediens i maten sprider sin egen arom. Allt luktar, så mycket.
Precis som känsel. Jag går barfota och i varje steg kan jag känna underlagets egna struktur. På min hud känner jag minsta lilla knottra, på min kropp minsta lilla ben som sticker ut. Byrån känns sval, fåtöljen är sträv. Mjukt har aldrig varit så mjukt, hårt aldrig så hårt, lent aldrig så lent.
Kanske har jag så länge bara känt efter inombords att mina sinnen ledsnat och brutit sig ut. Kanske är det här bara pretentiöst dravel. Hur som helst tänker jag ta till vara på tillfället.