Hormonellt gnäll på internationella kvinnodagen.

Jag hade så sjukt mycket energi när jag kom hem idag. Solen sken, jag hade hittat en massa bestick på loppis och fått hänga lite med Sofia. Jag var helt inställd på att städa och diska och fixa runt i lägenheten. Sen åt jag middag. Och blev astrött. Och orkeslös. Nu sitter jag här och kan inte besluta mig för någonting för alla beslut känns så himla gigantiska. Ska jag se på något? I så fall vad? Ska jag lyssna på musik? I så fall vad? Ska jag tycka synd om mig själv? I så fall varför?

Så i slutändan så lyssnar jag på the smiths, trots att jag inte alls är på humör, kollar på tv, trots att det inte är något bra och tycker synd om mig själv utan någon som helst anledning.

Hurra för mig!