Efter ännu en trettontimmarsnatt,
en frukost med brudarna och Dn
Så kände jag att det var dags för något stort.
Min walkabout.
Karin ville också walkabouta och vem är jag att stoppa henne?
Vi följde markeringar
och kartor.
Terrängen var tuff.
Ibland blev det rent av farligt.
Men vi nådde vårt mål. Det var så värt det.
Avslutade med typiskt walkaboutfika. Nyponsoppa och valnötsbröd.
Väl tillbaka i civilisationen kände vi oss tillfreds. Lugna. Rena.
Vi kände oss walkaboutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar