Det händer inte så mycket nu. Jag känner mig tråkig och extremt stabil i stämningen. Glad, men inte för glad, inget annat. Inga tårar ingen ilska ingen ångest. Tro mig, jag klagar verkligen inte, jag trivs i ingentingbubblan, jag mest förklarar och försvarar mig själv. Är blygsam. Hava ingen förväntan på några stordåd, vi konstnärer måste lida för att kunna skapa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar