Pinsamhet nr.1:
När jag kom hem insåg jag att jag gått med koftan felknäppt hela dagen.
Pinsamhet nr.2:
Jag tog mig äntligen till vårdcentralen för att få bot och bättring på mitt värdelösa knä.
Konversation mellan mig (K) och läkaren (L).
L: Jaha så du har ont i vänster knä?
K: Öh..ja... (Tanke: hur fan vet han att det är vänster knä?)
L: Samma som förra gången.
K: öööh...
L: Du blev då tipsad om att gå till sjukgymnasten, har du gjort det?
K: Har jag sökt för mitt knä förut? (Känner mig som en senil simulant.)
L: Ja...
K: Va? När då? (Känner mig ännu mer som en senil simulant.)
L: I början av förra året.
K: Men jag bodde inte ens här då.
L (förvirrat): Gjorde du inte... Nå väl vi undersöker väl knät hur som helst.
Jag kan verkligen inte minnas att jag gått till en läkare för mitt knä och jag kan verkligen inte heller minnas att jag varit hos någon sjukgymnast. Så nu vet jag inte vad jag ska tro.
Pinsamhet nr.3:
Läkarens dom: Du måste träna.
Jag känner mig nu lat och senil.
P.s:
Är en mirakelkur, som tar död på allt ont utan ansträngning, för mycket begärt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar