Skulden. Den skulden.

Sömnskulden som jag besitter just nu är så stor att när (om) jag och min kropp tänker skilja oss kommer vi behöva använda oss av jämkning, enligt äktenskapsbalken 12:1. Det finns liksom ingen möjlighet att vårt giftorättsgods täcker den. Jag ser framför mig en lång och utdragen tvist om vem som egentligen ådragit sig skulden. Jag skyller ifrån mig men innerst inne vet jag att det är jag. Kroppen har somnat snällt varje kväll. Kroppen har till och med sagt klart och tydligt att nu är det dags att gå till sängs och ändå har jag suttit uppe. Skulden är min och enligt ÄktB 1:3 ska varje maka "...svara för sina egna skulder". Okej kroppen, du får allt. Bara ta det!

P.s Jag läser juridik just nu, det är huuuuuur kul som helst. (På rikt.)

Dagens jag - dagens chef

Som socionom kan man jobba med i princip allt. Så länge det på något sätt rör människor som behöver hjälp. Man kan tillexempel bli chef, något jag bestämt mig för att aldrig bli. Varför? Jo för jag vet att jag skulle bli en David Brent. Eventuellt att jag har lite mer social skills men i övrigt skulle jag bara vilja bli bästis med alla mina anställda och det skulle skapa dålig stämning och jag skulle bli nervös och dra opassande skämt. Jag bara vet att det skulle bli så. När jag tänker efter så var jag nog en David Brent-lärare (lärarkandidat) också. Jag ville bli vän med eleverna och kunde inte alls vara auktoritär. Ba: i mitt klassrum ska vi ha roligt och inte prestera och så drog jag skämt som dagens ungdom inte alls tycker är roliga och det blev mest pinsamt. Så nej, chef ska jag aldrig bli. Och inte lärare heller för den delen.

Say it with a smiley

Som en kommentar på alla dessa förbannade smileysar som tagit över den skriftliga världen tänker jag från och med nu invadera den verkliga världen med smileysar.

Här är några exempel:

:) 

:(

=*

=P

;)

^^

Heja klimpfjäll vit och blå

Jag har firat helg i klimpfjäll. På denna bild kan man se autjoklimpen (fjäll) och slipsiken (sjö). Båda kommer vara av mycket stor betydelse för resten av inlägget.

Det var enbart vit snö och blå himmel, hela tiden jämt.

Vi pimplade varenda dag, på slipsiken.

För er som inte vet innebär pimpling att fiska genom ett hål i isen.

Det handlar alltså om att fiska. Att dra upp fiskar och döda dem. Jag erkänner. Jag fiskade. Jag fick till och med två fiskar (dom lossade jag försiktigt från kroken och släppte ner i hålet igen) och jag har varit totalt ambivalent hela helgen. Att fiska går emot hela den här "jag-tyck-int-man-ska-döda-djur" grejen som jag håller på med men trots detta lyckades fiskedjävulen ta tag i mig. Den lockade mig med sin spänning och fascination och drog ner mig i fördärvet. Jag kommer leva med den eviga skammen, amen.

Förutom att ligga på sjön gick vi på tur, på autjoklimpen (alternativt autjotjaretjire). Man kan tro att Klimpfjället skulle vara det naturliga alternativet men klimpfjället är slalombacken och eftersom jag är kustbo beblandar jag mig ICKET med sådana aktiviteter.

Vi vandrade där ingen gått före oss och såg en örn. Tur, ftw!

Som sagt, vitt och blått.

Hemvägen innebär bussbyte i Vilhelmina. Där fanns ett häftigt lok och eftersom jag, som håller på att läsa Jernbanesviten, blivit den nya Lacko stod jag och dreglade där ett tag.

Nu är jag tillbaka i stan och verkligheten.

Påsken 2012 - vi hade iallafall inte tur med vädret alt. a trip down memory lane

Det här är påsk 2012:

Karin och jag flög tvärs genom och över och nedför landet, ända till Göteborg.

Vi hann träffa Erik en blixtsnabbis innan han for vidare till Berlin.

Så här bor Anna. Hon tror på positiv energi, feng shui och peppande ord.

Det blev mycket (som Karin kallar det) go göda.

Anna åt bara godis som hon själv prydde.

Jag åt bara dregéägg.

Vi gödde kapitalismen och gick på många affärer.

Och åt en jävla massa god mat.

Efter några tokroliga dagar i Gbg tågade vi ner till Malmö, hem till Hannes och Lisa.

På dagarna gick vi på museum.

Moderna museet.

Vi såg en salig blandning av arkitekter (Mer info om Fritz kommer nedan)

förbrytare

flygplan

flygplan

och U-båtar!

Så här ser det ut när man vandrar i Malmö.

Vid kanalen stod Gösta Ekman och grät. Jag tröstade. *sån är jag, snäll*

Lisa bodde i världens finaste lägenhet, i huset som Fritz byggde.

Så, nu ska vi prata om Fritz Österlind. Fritz var min farfars farmors bror och arkitekt. Han har ritat stora delar av Malmö, bland annat då Lisas hus. Molto fräckt.

Sista dagen behövde x-jobbarna jobba så vi följde med och tittade på Lisas studio och hennes x-jobb.

Sen drog vi till Lund för att titta på Hannes studio och hans x-jobb.

Vi var mycket imponerade och stolta över bådas resultat. Dom levererar.

Sen var det snipp snapp slut, så var påsken slut.

p.s det var kallt var vi än var och emellanåt också snö. d.s

Mama i'm coming home.

Nu sitt vi på flygbussen mot Sturup. Adjö Skåne, hej umä.

Alive and kickin'

i Göteborg!

Flygplansbloggande

Nu far vi på semester!

Norge i Sävar.

I går for jag till Sävar

och fick träffa norrbaggen och hennes norrkilling.

Tristan var såklart också där.

Och Grim som hade skaffat ett nytt intresse

att öppna ytterdörren. Han var skitduktig på det.