Varenda morgon i ungefär kanske två veckors tid har jag ställt väckarklockan och klivit upp tidigt så igår kväll bestämde jag mig för att jag förtjänade en sovmorgon. Jag vaknade halv ett. Det sög. Att sova så länge ger mig enbart ett molande ångestsug i magen. Sen blev det ju inte direkt bättre av att det är pangväder ute med sommargrader. Jag missade en halv dag av värme! Skit samma låt oss inte deppa ihop, tänkte jag, och gjorde det bästa av situationen. Åt frukost utanför dörren och fram tills nu har jag varit ute med David och lekt med kottar, druckit läsk och spelat kort. Det är så man vänder en dålig dag.

I morgon drar jag till Dorotea för en helg med 30-års fest. Det kommer vara jag och ca. 40 personer som jag inte känner. Temat på festen är diverse sportiga tävlingar. Jag bävar och planerar att vara dyngfull hela helgen. (Skojja ba!)

En bra helg men.

I ett försök att få mitt liv att framstå som perfekt utelämnade jag några detaljer från helgen. Har dock insett att ärlighet vara längst så nu kör vi "en bra helg" utan censur.
Två saker hände i helgen, den första inträffade när jag och gänget åkte buss ner på stan på lördagkväll. Jag står i mittgången på bussen och skrattar och spexar när jag känner lite vätska på min vad och ungefär samtidigt höra en förtvivlad röst ropa "förlåt förlåt förlåt". Åh typiskt! Öl på mitt ben, tänkte jag, och blev lite irriterad. Några sekunder senare stod jag bara och önskade att det hade varit öl, det där som numera satt på mitt ben. Den förtvivlade rösten tillhörde nämligen en tjej som just kaskadspytt. Jag kom dock lindrigt undan om man jämför med kvinnan som satt snett bakom, hon var totalt nerspydd. Som tur var var det en godmodig lugn kvinna som bara konstaterade att "hon kunde inte hjälpa det". Hon som inte kunde hjälpa det kastade sig av vid första bästa hållplats och skämdes nog järnet.
Den andra incidenten inträffade natten till söndag alternativt väldigt tidigt på söndagmorgon. Jag vaknar av en klockren armbåge rakt i ögat! Eller det är oklart om jag vaknar av slaget eller av mitt eget skrik. Sen vrider jag mig i cirka 30 sekunder av ren och skär smärta och förskräckelse, jag var nämligen säker på att ögat hade mosats till en enda härlig gegga. Efter de där 30 sekunderna slocknade jag som ett ljus. Nu är jag mest besviken över att jag inte fått ett blåöga. Det skulle vara så fint att kunna pilla på direkt jag vill manipulera den (redan nu så) skamsna pojkvännen.
Nu är det kaffe och verklighet. Jag och min basgrupp har jobbat så jävla intensivt så (för första gången i mitt liv) vi har legat långt före all planering därför har vi också unnat oss några dagars ledighet men nu måste det vara slut på det.

En bra helg.

Exempel på hur en bra helg kan te sig.

I fredags var jag på betessläpp hos glassbonden, det var ungefär 1000 andra också. Det är så himla bra och så himla dåligt. Det äger ju att det går bra för glassbonden men vissa grejer vill man ju ha för sig själv. För det var vi som upptäckte honom först.

På lördag var vi med och invigde Umeås nya bildmuseum. Det var ett himla fint museum, snacka om lyft. 

Även här var det tjockt med folk.

På kvällen tog jag med mig (eller blev medtagen) två av mina absoluta favoriter på dans.

Det var nämligen födelsedagsfirande på socialize och födelsedagsbarnet var ingen mindre än mr. Morrissey.

Att få dansa till enbart Morrisey en hel kväll är en lyx därför gick vi all in. Här mikropaus, di äldre i sällskapet behövde andas lite.

Idag har jag inte klätt på mig. Planen är att bara sitta inne hela dagen och inte göra någonting förutom att kolla på hockey-vm (heja Ryssland!).

30 år i Malmö

Här kommer lite bilder från helgens Malmöresa. Fast av någon konstig anledning är det bara bilder från fredagen.

Haha den här bilden är ju typ exakt som den här bilden. Oklart varför jag håller på så.

Den är iallafall tagen på arlanda, som ni ser rådde ruskväder.

Vi kom till Malmö supersent på torsdagkväll.  Det stoppade oss dock inte från att kliva upp supertidigt på fredag morgon och sjunga för Hannes.

Man skulle ju kunna säga att hela anledningen med resan var ju för att Hannes fyllde 30.

Han fick ett fågelskådarkit av Lisa ty han ska nämligen bli fågelskådare.

Extremt passande är att ett par duvor börjat bygga ett bo utanför Hannes och Lisas köksfönster.

Trots att det var 30-års dag så for Hannes till skolan. Vi andra pluggade hemma.

Ute blåste det upp till storm.

Jag och Karin lyckades trots det leta oss ner till centralen och Anna som kom med buss från GBG.

På vägen hem köpte vi en spettekaka. Jag blev extremt besviken, den smakade inte alls bra.

Men vi åt den ändå och skålade i champagne.

På kvällen var det dags för höjdpunkten,

Deportees på KB. Det var väldigt jättebra. I efterhand insåg jag att jag nog är den värsta konsertpublik ett band kan tänka sig. Jag står med armarna i kors och trampar, eventuellt, med lite i takten. Jag svarar aldrig på frågor (som "mår ni bra?!"). Men någon enstaka gång kan jag tillåta mig att undslippa ett sånt där glatt rop. Det gjorde jag efter den här konserten. Dom avslutade ju med mina två absoluta favoritlåtar så jag valde mellan det och att grina.

Resten av helgen förflöt lugnt. Mest pluggade vi och åt goda saker och spexade. 

Tack alla, det var en toppenhelg.

Säg det till alla jag är på väg!

Det har blivit mycket bilder på mig och Karin i div. bussar på senaste och här kommer en till. På väg mot Stockholm C där vi kliver på vår bästa buss och rullar norrut. Ses snart Umeå!

Multimedia message

Aaah, det här med att resa går sällan smidigt för mig. Just nu sitter jag och lillgumman på en buss från Bromma flygplats till Arlanda. Nått vajsing på vårat plan (som egentligen skulle ta oss från Bromma till Malmö) innebär alltså en extra bussresa och en försenad ankomst. Nå väl, inte så mycket att gnälla över, jag har varit med om värre (som när det var extrem kyla förförra vinter och tåget gick sönder och jag fick sitta med Viggo en massa timmar i Sundsvall. Jag trodde på riktigt att han skulle frysa ihjäl). Något man dock alltid kan gnälla på är ens medresenärers beteende. Värst är medelålders män. Dom trängs och är fräcka och anser att regler inte inkluderar dom. Bu för dom! Nu glömmer vi allt och far till Malmö.

Det glada livet

Här är två saker som gjort mig väldigt glad:

Kortspel med Sessan. Hon vann båda gångerna men jag blev glad ändå.

Blommer i ett dike och soligt och varmt väder.

Men så sjukt jävla nöjd!

Tilläggas bör är att det här är en uppgift där G är maxbetyg.

Gidmirgin!

Två dagar i rad har jag vaknat upp med total panikförvirring. I går: vad har jag försovit mig till!? (inget). I dag: var är David, han har försvunnit (nej det har han ej, han kommer hem ikväll). Det är på samma gång ett väldigt brutalt och skönt uppvaknande. Man blir sjukt stressad men får den där härliga adrenalinkicken och lugnet när verkligenheten uppdagas.
En annan sak som jag funderat på är det här med stroke. Min farfar fick en stroke och när han vaknade kunde han bara prata engelska. Fatta oägigt att vakna upp från stroke och bara kunna prata i-språket. Sånt är jag rädd för just nu. Dags att gå till skolan och försvara hyresvärden i Conny vs. hyresvärd.

3 in 1

Det är full rulle nu. Jag pluggar och hänger och tränar. Hela tiden så formas blogginlägg i huvudet som jag aldrig hinner få ner i skrift så nu när jag äntligen har lite tid över så tänker jag att jag tar alla på en och samma gång. Så här kommer Kristins 3 in 1:

Min skintorra helg:

Då typ alla var bortresta/upptagna insåg jag att jag skulle ha en helg helt utan kvällsaktiviteter. Först genomgick jag den vanliga rutinen av extremt illamående och kallsvettningar *issues* men sen tog jag mig själv i nacken och bestämde mig för att göra något av det. Efter att ha dividerat lite med mig själv insåg jag att det enda rätta var att göra en "grej" av min tomma tillvaro. Jag bestämde mig därför för att ha en skinntorr helg med enbart ensamma kvällar, städning, plugg och träning. Och så blev det. Fredag kväll spenderade jag på gymmet och sen hemma med godis och min nya bästa serie make it or break it. 

Gick och la mig vid tio och vaknade på lördag till SNÖ. Ville dö. 

Dog ej, for istället till Stöcke.

Jag och Karin trotsade vädret och gick på hundpromenad (mycket skinntorrt).

Sen åt vi middag på grottis. Jag unnade mig ett glas rött.

Satt ett tag i fåtöljen och kolla på Karin som somnat på golvet innan jag for hem, diskade och fortsatte kolla på gymnasterna.

Somnade tidigt ställde väckarklockan så att jag skulle hinna se ett avsnitt i sängen innan jag gick upp och tvättade. Nu sitter jag och pluggar. Ikväll ska jag träna och eve dammsuga. Skinntorrt FTW!

P.s givetvis var det inte skinntorrt de stunderna när jag fick hänga med er! d.s

Ingen är vän med en socionom

Häromdagen lyssnade jag på det omtalade radioprogrammet Ingen är vän med en fattig. Det handlar om en 25-åring i Malmö som är super duper fattig. Inte så där fattig som man kan vara en vecka innan csn utan så där fattig så hon har fått amenorré (utebliven mens) för att hon gått ner så mycket i vikt eftersom hon inte har råd att köpa mat. Hon har inga pengar. När hon vände sig till soc så fick hon avslag eftersom hon sökt för få jobb, hon hade sökt jobb men kunde inte bevisa det eftersom hon gått in på restauranter och ringt affärer själv. Hela programmet var ju skitsorgligt och hemskt men just där vid avslaget på ansökan började jag nästan grina. Handläggaren ba: jag vet att du sitter i en skitdryg sits men vi har så hårda restriktioner och du uppfyller dom inte. Först blev jag assur på handläggaren som, enligt mig, var en douche. Men som av en händelse sitter jag nu och läser socialtjänstlagen 4 kap "rätten till bistånd" och inser att det inte är handläggaren som är douchen utan lagen. Och där kom den gigantiska hopplösheten över mig. HUR ska jag klara av det här jobbet? Jag fattar att jag inte kan gå till jobbet som Kristin jag måste gå dit som socionom och lämna alla mina personliga övertygelser och politiska åsikter hemma men hur jag ska göra det har jag ingen aning om. Jag är astaggad på att bli socionom och hjälpa folk men jag hade som inte riktigt tänkt på det här med att jag kommer vara den ständige fienden. Den som ibland måste ta inhumana beslut eftersom det inte finns några kryphål och den som måste neka en undernärd 25-åring, som gör allt för att få ett jobb, pengar till mat och hyra. Det handlar inte bara om handläggning av försörjningsstöd, vi finns ju överallt. För, seriöst, hur många gånger har du hört något om en socionom som gör något bra? Typ aldrig. Vi är med i radio, tv och tidningar varje gång vi gjort något fel, aka följt de regler och bestämmelser som den, för tillfället skitiga, regeringen instiftat. Vi är soc.kärringar, vi hjälper inte någon, vi missunnar folk pengar och tvingar dom att sälja sina hus eller tar ifrån dom sina barn eller så gör vi ingenting trots att alla varningstecken fanns där. Jag vete håken hörrni. Kommer jag fixa det här?

Visst gör det ont när knoppar brister.

Jag började prata om vårdepressioner med två klasskompisar. En psykolog sa nämligen till mig att vårdepressioner beror på att "allt smälter fram och kommer upp till ytan, även inombords". Vi skrattade lite och enades istället om att vårdepressioner handlar om osäkerhet och press, för så är det nämligen. Man överlever vintern eftersom den innebär trygghet och nystart. Inget händer på vintern, alla är helt inpackade i sina små kokonger och dessutom har man nyår då man kan lova nya grejer och bli en bättre människa. Men sen kommer våren och terminen börjar lida mot sitt slut. Man måste börja oroa sig för sommarjobb och planera allt roligt som man måste göra under sommaren. Och hösten, vad ska man göra till hösten! Hösten är nämligen då allt ska ändras. Man kan tro att ett nytt år börjar i Januari men egentligen är det inte så. Det nya kalenderåret innebär att man börjar fundera och sniffa på framtiden men verkställandet sker på hösten. Då ska man börja utbildningar, nya jobb, nya liv och allt det ska fastställas nu och osäkerheten är total. Vad kommer hända när mörkret kommer krypande igen, vart kommer du vara? Vart kommer jag vara, vad ska vi göra? Hon funderar på att flytta dit, han vill dit och dom kommer vara där osv. osv. Osäkerheten tar död på oss. Sverige är för stort och valen är för många. Sen spelar det ingen roll hur jävla varm och fin våren är man måste ändå sitta inne och plugga (och ha dåligt samvete för att man inte är ute). Och vad gör det om det är en toppensommar då man ändå måste jobba (om man nu får jobb) och inte kommer ha tid/råd att göra alla de trehundrasjutioelva sakerna man planerat hela året. 

Så tre inlägg bara så där, smack. Sorry för den aggressiva avslutningen, kanske att jag urartade lite där på slutet (många svordomar tog jag dock bort) men ibland brister det och det gör ont.

puss hej.

Valborgshelgen

Jag tror att det här var fredag. Eller kanske var det lördag. Jo, det var lördag.

Vi spelade kort

och drack lite vin

och hade roligare än hur det ser ut.

Valborg började med lite tråkiga men ack så nödvändiga saker, som juridikplugg

och bokföring.

Sen åt vi svennemiddag

och drack vin på hamrinsberget.

Jag avslutade kvällen med lite tjejer.

1:a maj

med ett väldigt långt tåg. 

Bästa bandet spelade på torget och vädret var fint. 

All and all var det en fin helg. Jag har varit glad. Riktigt glad, inte bara övertaggad utan så där nöjd med livet. Det flyter nu. Plugget går bra, jag har väldigt bra människor runt omkring mig och snön smälter i en ruskig fart.