Helg, regn, fest och kalas.

 I zebraklänning, regnjacka och gummistövlar tog jag bussen ut till Sävar.

 Där var det kalas

 för min bästisfestis fyller 27 år idag. Galet att jag har så gamla kompisar!

Sen kom jag hem och gjorde nyttiga saker och tänkte på att helgen varit bra. Det känns som att jag på sista tiden mest legat och varit orkeslös och tackat nej till allt. Så kan man ju inte hålla på, tänker jag, inte i längden. Därför peppar jag på att komma igång med träningen igen och igår gick jag ut med ett gäng klasskompisar som jag inte alls känner särskilt bra. Känns fint, känner mig som en vanlig människa. En trött men vanlig människa.

Fredag

 I morse var jag snäll flickvän. Ställde klockan på sex, satte mig i en frosttäckt bil och skjutsade till flyget.

Sen blev det fredagslunch med tjejerna på stan med mycket snack om vikten att vårda sitt tempel. Fast det mesta av det snacket kom från min sida.

 Sen kom det barn med tillhörande föräldrar för att äta fredagsmiddag hos mig. Ett av barn somnade på hallgolvet med besticken i hand.

 Ett annat av barnen åt bara satsumas och spagetti med ketchup men sken som en liten sol under hela visiten.

 När besöket gått började jag och Frida tagga för utgång. Vi tänkte att det kunde vara lite festligt att förfesta genom att titta på nått på svtplay (oh, du gudomliga sida!). Vi hittade serien Lillyhammer och sen blev det ingen utgång. Vi såg fyra avsnitt på raken istället.

Nu ligger jag i sängen med ryssen tjecken och känner hur mycket jag saknat honom.

God natt världen.

Vill du skrika på mig?

Idag har jag varit på IKSU som ett steg i min "dags att komma igång med tränandet igen" kampanj. Har ätit sånna där speciella flingor ganska många mornar i rad (obs! enbart för den goda smaken, tror inte en sekund på att dom skulle vara nyttiga eller hjälpa mig att bli snygg i rött) och på baksidan av kartongen ger PT-Fia lite bra tips när det gäller att komma igång med träningen. Man ska tex ej sätta för höga mål och man ska enbart träna sånt man tycker är roligt. Därför tänker jag skita i allt vad kondition och flås heter. Jag är inte intresserad och jag tycker inte att det är kul. Jag är verkligen ingen löpare (tex idag när jag var ute och sprang så höll jag på att bli påkörd två gånger, löpning dödar). Nej, jag ska sätta alla mina kort på muskler. Jag ska skaffa starka knän, axlar och en muskelkorsett to die for. Ska gå upp tio kilo i enbart muskler (it's all about the mass). Ska därför börja gymma och skaffa gymkompis som kan skrika på mig när jag lyfter vikter och visa mig hur alla maskiner fungerar. Ja, det är exakt vad jag ska göra.

miniparty

Igår hade vi partaj med temat mini. Vi köpte bara små flaskor och hade små glas och var bara tre personer.

 Festens huvudperson heter Nisse. Pga ett misslyckat födelsedagsfirande hade jag och David lovat att bjuda honom på festligheter.

 Så vi drack små saker och spelade settlers.

 Jag lånade Sweet D's glajor och kopierade Nisses drinkpinne grej. 

Här instruerar Nisse mig, på sin bredaste inlandsdialekt, hur vi ska ta fotona.

 "Vi ska väl göra sånna där hjärtan" sa han.

Jag blev ganska snabbt skelögd för Sweet D har ganska rejält dålig syn.

Jag vann i Settlers, sen buggade vi lite innan vi (i skepnad av tyska turister) tog en taxi ner på stan. Krogbesöket blev ej långvarigt och i taxin hem fick David taxichauffören att tro att jag lurade med honom hem till mig för att våldta honom. Taxichauffören jobbade hårt på att övertala D att sova hos mig.

Nu ligger jag mest och är orkeslös och hungrig. Följande saker vill jag äta nu:

- Pastafjärilar med sås.

- Pizza med sås.

- Sås.

- Halloumi.

- Godis.

Kanske ett det kommer en update senare på hur det blev med maten (såsen).

Peace ma brothers

gingers has no souls

Idag var jag på ytterligare ett kalas. Vi firade Sten en gång till eftersom hans riktiga födelsedag var idag.  Svea var där och låg och surade över ryktet som sprids på stan, att rödhåriga (ej blonda) är dom dummaste av alla hårfärger.
När jag promenerade från bussen upp till mina föräldrar så kom jag på att jag borde promenera oftare, jag tänker så smart när jag går. Det är som att man inte behöver fokusera på något annat. Benen sköter sig själv och andra trafikanter undviker en, jag ska nog börja ta en promenad varje dag. Dagens tankar var om mig själv. När jag tänker efter så de flesta dagars tankar om mig själv, är det normalt? Iallafall, så var det som att jag äntligen fick lite rätsida på den senaste tidens ångesttrend. Jag är en väldigt impulsiv och otålig människa och helst vill jag ha precis allt nu, därav ångesten. Jag är "fast" i Umeå i två och ett halvt år till, i två och ett halvt år framöver vet jag precis vad jag kommer göra. Detta innebär att det finns noll utrymme för impulsiva beslut och två och ett halvt år är väldigt långt när man är otålig och bara vill sätta igång med livet. Men så idag insåg jag, live with it! Det är inte så mycket du kan göra, Kristin. Du måste helt enkelt göra klart den här utbildningen (det här är faktiskt vad du vill syssla med) allt annat får vänta. Det finns utrymme får lite semi impulsivitet, typ ta en sista minuten resa, gå ut på en söndag. Och om det stundom blir outhärdligt (för det kommer det bli, sån är du) så gör saker som gör livet uthärdligt. Ha roligt!, köp dig nått fint, åk till Göteborg över en helg, måla om hallen, ät godis eller lär dig nått nytt. Men för guds skull GE INTE UPP! Bit ihop, två och ett halvt år är inte för evigt.

min bästa dag.

 Idag har jag räknat statistik. Jag fattade allt direkt.

 Sen hämtade jag ut lite uppgifter från förra terminen

juridiktentan tex.

Sen kom David hem. En himla bra dag, mao.

A weekend of joy and fun!

I helgen fyllde Sten 60. Dagen till ära kom alla hans barn hem.

På morgonen fick han kaffe och paket

och grattishälsningar från hundar.

Jag bakade tårtbotten. Mamma tycker att det är gulligt när äggen har fjun på sig, jag tycker att det är vedervärdigt.

Mikael, Catrine och Frances kom förbi.

Sen åt vi en massa injera.

Vissa blev så trötta av allt firande att dom somnade.

På kvällen spelade vi settlers.

Lag småsystrarna konspirerade järnet.

Mormor gillade sovmornar på vardagarna.

På söndagen sken solen och vi gick ut på promenad, allihop.

Karin skrapade sig lite och skrek högljutt.

Som vanligt försökte vi ta en syskonbild men hur många bilder man än tar så är det omöjligt att få fem personer att bli vackra på en och samma gång.

Nu åker snart alla syskon hem och det blir åter tomt i Umeå. Vi får leva på minnet om fornstora dar.

Nörden talar:

För närvarande sysslar vi med kvantitativa undersökningar och analysmetoder i skolan. Och alla ba: suck, bu! Jag med, för så ska man tycka. Men i hemlighet sitter jag uppe sent och räknar ut kvartiler och medianer, inte för att jag är stressad utan för att det är så himla kul. Om sanningen ska fram skulle jag gärna sitta och räkna lite matte B en kväll, bara för skoj. Dock inte ikväll för nu är KARIN hemma och ikväll kommer ANNA och imorgon kommer HANNES! Det blir toppenhelg.

Och jag tog saker som du glömt med hem till dig...

 Ej mina tights

 ej min cykel,

  

ej mina hörlurar.

Nu har det gått nästan en månad sen Karin lämnade Umeå för Gbg. Jag hjälper Umeå att överleva genom att snurra runt på stadens gator och torg i förd hennes ägodelar. Min tanke är att övergången ska bli lite mindre abrupt och chockartad för stan. Ja för sån är jag, omtänksam och snäll. Jag offrar mig genom att ha fina kläder, bekväma färdmedel och bra musik. VARSÅGOD umeå!

Om jag klarar mig? Jo då, jag tröstar mig med att ingen av småtjejerna nu är ensam utan att dom tar hand om varandra där nere i storstan. 

Fotobåset.

 Min nya dator äger. Titta bara vad rolig min blogg kommer bli från och med nu:

Jag håller vad jag lovar.

För ett tag sedan, då när jag bara låg i sängen och ville försvinna, lovade jag mig själv att jag skulle få köpa en ny dator. Dels så var min gamla dator på upphällningen och dels så gillar jag verkligen att köpa teknikprylar. Jag vet att man inte kan köpa sig lycklig men det gav mig något roligt att tänka på och se fram emot. Så idag gjorde jag det! En sprillans ny macbook air och nu är jag glad och lycklig.

Sova med hundar

I natt sov jag i en 90 centimeter bred säng tillsammans med två hundar. De här hundarna är inga speciellt stora raser men hundar, oavsett storlek, har, precis som små barn, en tendens att ta plats. Den ena hunden ligger helst under täcket nere vid fötterna vilket gör att benen hamnar i en ganska låst position eftersom att man inte vill sparkas. Den andra hunden, den större, ligger helst vid huvudändan gärna med så mycket som möjligt av sin kropp på huvudkudden, min huvudkudde alltså. I natt innebar detta att min arm fick hänga utanför sängen och att hennes svans låg under min haka. Familjens tredje hund, som inte är särskilt förtjust i fysisk närhet och därför sov på annat håll, lyckades ändå störa min sömn genom att i arla morgontimme storma in och skälla mig i örat tills jag ställde mig upp. 

Varför väljer jag då att låta dom dela min säng? Jo för dels så är det väldigt mysigt, det blir varmt och ombonat. Men mest handlar det om kontroll, jag vet vad dom här hundarna kan ta sig för när dom känner sig  ensamma och övergivna, och jag vaknar hellre med nackspärr än att behöva börja morgonen med att städa upp efter deras upptåg. Därför gäller det att ligga still så att dom inte A) börjar leta efter en ny position i sängen (det är en mycket tidskrävande och bökig procedur, som oftast innebär att man blir trampad på, gärna i magen eller i ansiktet) eller B) går där ifrån. Det är sjukt, jag vet, men för en helg är jag redo att offra komforten.