Ej mina tights
ej min cykel,
ej mina hörlurar.
Nu har det gått nästan en månad sen Karin lämnade Umeå för Gbg. Jag hjälper Umeå att överleva genom att snurra runt på stadens gator och torg i förd hennes ägodelar. Min tanke är att övergången ska bli lite mindre abrupt och chockartad för stan. Ja för sån är jag, omtänksam och snäll. Jag offrar mig genom att ha fina kläder, bekväma färdmedel och bra musik. VARSÅGOD umeå!
Om jag klarar mig? Jo då, jag tröstar mig med att ingen av småtjejerna nu är ensam utan att dom tar hand om varandra där nere i storstan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar