Säger inget, hör inget, ser inget.

Följande saker är fel:

- Min sömn. Jag har helt kommit ur fas med min sovande. Lägger mig för sent och tar mig inte upp på morgonen. Idag klev jag iallafall upp klockan sju, eftersom vi hade tvättid. Ska boka tvättid varje dag.

- Mitt plugg. Jag ska skriva en b-uppsats. Fast det är inte en b-uppsats, det är ett fördjupningsarbete. Det ska inte vara för tungt. Jag blir arg. Jag vill skriva en b-uppsats med hårda krav och bestämd formalia, inget mesigt, man kan säga att det är en inledning men man måste inte. Iallafall så kommer jag inte riktigt igång. Jag har hittat bra litteratur, jag har en idé och en plan och allt jag borde göra är att skriva skriva skriva men det gör jag inte.

- Mitt jobb. Jag har tydligen sökt ett jobb. Jag tror det var när jag surfade på hemnet och insåg hur mycket fina lägenheter det finns i Umeå som jag aldrig kommer ha råd med. Då sökte jag ett jobb. Igår ringde dom och idag ska jag komma på intervju. Jag tror inte jag vill ha ett jobb, vilket är hemskt att säga eftersom man låter extremt bortskämd och det finns massa människor som behöver jobb. Jag trivs bra på Ålidhem, jag klarar mig utan jobb. Jag har lite panik.

Resten av livet är bra.

P.s

Har träffat en ankunge som man fick gosa med. Har inget minne av det men bilden visar ju helt klart mig och dunbollen.
d.s

Tack!!!

Men oj hörrni, tack för alla gratulationer på min namnsdag IDAG. Jag vet inte vad jag ska säga... Kanske att det är sorgligt när inte ens ens mamma kommer ihåg sin dotters namn. Ja, skuldkänslor ska ni ha!
Jag har varit i Sävar idag (Naima kom ihåg min namsdag, minsann, utan henne hade jag inte ens vetat om att det var idag) där blev jag bjuden på stora famnen av min bästa kompis, kaffe, saffranskaka och kramar av världens bästa skitungar. Det var en fin dag, trots att jag inte fick ett jota skolarbete gjort.

No more silence!

Men huvva! Nu var det länge sedan. Här är en liten sammanfattning om vad som hänt sen sista.

 På min nya kurs får man sig alltid en tankeställare.

 Har köpt en ny jacka, stört varm. Kristin 1, vintern 0.

 Stötte ihop med Nisse mfl på bishops. Nisses mobil är öltät.

 Sen startade vi ett brandalarm, ooops ^^

 På lördag blev det roadtrip till världsmetropolen Lycksele tillsammans med Anna

 Sten och Simon.

 Vi hälsade på Margit som fått en liten hjärtinfarkt. Hon mådde bra men tyckte att hon borde fått infarkten på måndag istället eftersom det inte fanns några läkare på helgen.

 Min sömn går käpprätt åt helvete. Jag sover för mycket och tar mig inte upp på morgonen. Ändå ser jag så här trött ut när jag kliver upp. Måste skärpa mig!

 Idag har jag varit på skolan i sex timmar och bara fått så jävla mycket gjort. Hittat massa litteratur till fördjupningsuppgiften. Just innan jag gick hem tog jag en sväng ner i magasinet. Jag hatar att vara i magasinet. Om det är någonstans på universitetet som man blir mördad så är det där. 

 Tex genom att klämmas mellan hyllorna.

Nöjd med mig själv så cyklade jag hem men han tänka att campus är ganska fint ändå.

Det var allt.

Chaos reigns!

Här är lite aktuella observationer:

 Nu för tiden är det så pass kallt att det är bäst att bära Martens.

 Jag har förvandlat min cykelkorg till en skräpkorg, mha en gammal snusdosa och ett gammalt bananskal.

 Anna är i Umeå och vi håller varandra sällskap på UB.

När man ska vara en heldag i skolan är det av största vikt att hitta en avskild toalett. Så här ser det ut när jag snurrar nere i humhusets källare.

I dag har jag lärt mig något nytt om mig själv. Nått störande och oroväckande och kanske lite äcklande. Jag dras till misär. Jag vill finnas där det är som kaosigast och obehagligast och där insatser behövs som mest. Tex har jag aldrig varit intresserad av att jobba med missbruk men så idag berättade våran föreläsare om 9-åringar som sniffar thinner i skogen i flera dygn och vips så var jag peppad på missbruk. Nä men riktigt så var det kanske inte, dock insåg jag att arbetssättet inom missbruksvården (och kanske framförallt ungdomsvården) verkar väldigt spännande. Det finns så mycket som verkar intressant och spännande inom socionomyrket. Jag är lycklig och livrädd på samma gång.

Helghäng.

I helgen tog jag en blixtvisit till Stockholm för att träffa en samlad syskonskara.

 Fick en massa presenter på flyget.

 Jag var den sista att anlända till staden och alla satt och väntade på mig. Det var underbart.

 Första morgonen.

 Hos Hannes är man ständigt övervakad.

 Givetvis blev vi tvungna att gå till jävla chokladfabriken. Hannes var glad,

 Anna och Pär var glada,

 Karin var överlycklig,

 jag var grinig och åt medhavda lakritspärlor.

 En av anledningarna med resan var att hålla Karin sällskap när hon köade för att köpa biljetter till Chris Brown konserten. Hon tycker att han har fina budskap.

 Se så glad hon är!

 På kvällen spelade vi monopol. Ärkefienderna hamnade bredvid varandra.

 Siggan fick en seg start.

 Här är mitt lilla hotellimperium. Jag vann.

 När spelate var slut så blev det bråttom att göra sig fin och ta sig ut på stan.

 Sa jag att jag vann?

 Just som taxin var beställd bestämde sig Karin för att börja blogga.

 Så här ser det alltså ut behind the scenes när kahrin.blogg.se uppdateras.

 Vi drack vin och blev lite trötta.

 Sista morgonen samlades vi alla till frukost. Notera den obligatoriska provivan som alltid finns hemma hos Hannes.

 Med lätt nedåtvinklade mungipor flög jag tillbaka till Umeå.

 Och ålidhem. Så här gör man på Ålidhem, är man less på tjockteven så lägger man den utanför soprummet så att nån som behöver en tjockteve kan få en tjockteve.

Jag blev på lite bättre humör när jag såg att ålidhems centrum julpyntats.

Kärleken den kärleken.

Alltså jag är så himla förtjust i Leif GW Persson (GW står för övrigt för Gustav Willy, så himla gulligt!!!). Har suttit och kollat på hans program på svtplay och han bara äger. Helt trött och less och suckar mest men ungefär en gång per program så skrattar han till och det är så fint. Leif! Om du googlar ditt namn (fast det känns inte som att du är en sån person som gör det) och råkar hitta hit så hör av dig. Vi kan dricka whiskey och prata om livet.

Snart åker jag till stockholm och möter upp mina kullsyskon. Det känns underbart. Har haft en så himla konstig dag i skolan. Vi hade ett jättebra seminarium med en kvinna som var bland annat socionom och skådespelare. Med hjälp av hennes briljanta skådespelar talanger fick vi testa hur det är att sitta i samtal, på riktigt. Inte bara i ett grupprum med klasskamrater som fnissar. Det var sjukt lärorikt och trots att jag har en liten klump i magen av alla berättelser hon berättade så är jag bara så himla taggad. Jag ska bli socionom, jag ska få göra det här på riktigt, det är så sjukt skrämmande och så sjukt ägigt på en och samma gång.

Jag behövde inte ens komma ihåg meningen.

Så nu är tentan färdig och med en 95% konfidentsintervall kan jag säga att jag klarat den. Nej men gud jag vet att man inte använder konfidentsintervallen till sånt där (utifall att man lärare skulle läsa det här). Konfidentsintervall använder man ju för att visa på spridningen kring medelvärdet. Men nu ska jag glömma det. Om jag kunde skulle jag slita boken på bilden i tu men den är för tjock. Jag hatar den boken. Det var nog den sämsta boken om vetenskapsteori jag någonsin läst.

För övrigt så blev det så klart en himla kackel idag. Skrivvakterna började dela ut tentan där det på första sidan klart och tydligt stod: Skriv inga svar i tentan, skriv dem på separata blad. Ta ett nytt blad för varje fråga. Fem sekunder efter att första tentan landat på första bänken började folk ropa: "ska man skriva svar i tentan?" till höger och vänster. Skrivvakterna ba: "nej nej nej, vi kommer med papper". Skrivvakterna delar ut papper. Man får två buntar där varje bunt innehåller två blad som sitter ihop, alltså, allt som allt fyra papper. Folk i salen börjar nästan grina. "Räknas båda som ett papper?" "Får jag dela på dem?" "Får man inga fler?" Jag har lust att ställa mig upp och skrika men tentavakterna gör det istället "det finns mer papper här, ni får dela på papperna". Äntligen tystnad.
När halva skrivtiden gått kommer vår lärare i kvantitativ forskning och smyger runt och svarar på frågor. Killen bredvid mig har en fråga som han får svar på men just som läraren ska gå hör jag hur hon utbrister"nej! Du skulle ju inte skriva svaren i tentan!".

Ikväll ska jag bara läsa skönlitterära böcker och njuta. Frågan är ju bara vad jag ska göra nu?

Hjärnskada frågetecken.

Alltså jag undrar om det är något fel på min hjärna. I går när jag kom öppnade dörren stod där en finnspets i min hall. Vi glodde på varandra ett tag och jag försökte febrilt komma på VAD den hunden gjorde hemma hos mig. Nästa fråga blev hur i hela friden halltapeterna blivit gula helt plötsligt. Ungefär då trillade polletten ned. Lite generat förklarade jag för hunden att jag gått in i fel lägenhet och sprang fort som satan upp för trappen till rätt våning. Precis som jag satte nyckeln i mitt lås hörde jag hur dörren till lägenheten under öppnades. Istället för att titta ner och säga nått i stil med "ursäkta jag råkade gå in i fel lägenhet" skyndade jag mig in till min lägenhet och planerade att för all framtid låtsas som ingenting. För några veckor sedan gick jag in i fel port. Just som jag skulle öppna ytterdörren inser jag att mitt namn inte står på dörren. Det var bara att lite moloket knalla ner för alla trappor och in i rätt port.

I natt sov jag hos päronen med Viggo mellan fötterna. Det är så himla härligt att ha en varm klump nere vid fotändan. Idag gäller bara att mata in begrepp, tabeller och formler för imorgon smäller det. Kämpa Kristin kom igen, vila får du göra sen! Puss och hej.

Efter helg kommer plugg.

Nu har jag suttit hela dagen (eller ja... fram tills nu iallafall) och pluggat med två klasskompisar. Det gav en hel del. Dels så fick jag vet att jag kunde mer än jag trodde och dels fick jag svar på det jag inte kunde. Men nu känns hjärnan tung, känner mig lite som en neandertalare (se bild) som försöker komma på hur eld fungerar. Lite känns det som att hela mitt liv hänger på att jag lär mig den här meningen utantill:

P-värdet mäter hur sannolikt det är att

få den observation vi fått 

om nollhypotesen är sann.

Hittills har jag kommit till p-värdet mäter hur sannolikt det är att... Men herregud, jag har ju hela morgondagen på mig.

P.s jag är fullt medveten om att bilden bjuder på lite naket men kan Karin så kan jag. D.s

En grå lördag blir en festlig lördag.

I lördags körde vi ett födelsedagsfirande. Vi gick på bildmuseet

tittade på klädnypan, fast på håll,

njöt av älven

och skickade lite arkitektporr till Hannes.

På kvällen åt vi middag och drack champagnedrinkar. Ett av de bättre födelsedagsfirandena jag varit på i år.

Man får tacka födelsedagsbarnet så mycket för att han fyllde år, det förhöjde helgen. Tack kära du.

p.s På onsdag är det tenta, efter det blir det mer bloggande, vill jag lova. d.s