Alltså jag undrar om det är något fel på min hjärna. I går när jag kom öppnade dörren stod där en finnspets i min hall. Vi glodde på varandra ett tag och jag försökte febrilt komma på VAD den hunden gjorde hemma hos mig. Nästa fråga blev hur i hela friden halltapeterna blivit gula helt plötsligt. Ungefär då trillade polletten ned. Lite generat förklarade jag för hunden att jag gått in i fel lägenhet och sprang fort som satan upp för trappen till rätt våning. Precis som jag satte nyckeln i mitt lås hörde jag hur dörren till lägenheten under öppnades. Istället för att titta ner och säga nått i stil med "ursäkta jag råkade gå in i fel lägenhet" skyndade jag mig in till min lägenhet och planerade att för all framtid låtsas som ingenting. För några veckor sedan gick jag in i fel port. Just som jag skulle öppna ytterdörren inser jag att mitt namn inte står på dörren. Det var bara att lite moloket knalla ner för alla trappor och in i rätt port.
I natt sov jag hos päronen med Viggo mellan fötterna. Det är så himla härligt att ha en varm klump nere vid fotändan. Idag gäller bara att mata in begrepp, tabeller och formler för imorgon smäller det. Kämpa Kristin kom igen, vila får du göra sen! Puss och hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar