Knivslagsmål i shanghai

Min lugg är väldigt sned och ojämn. Det gör inget för jag är hemskt förtjust i hemklippta och vilda luggar. Bu får frisörstylade, plattångade och glanssprejade luggs.
I dag ser mitt sår under ögat lite rött och irriterat ut. Hoppas jag får en maffig infektion så att jag får ett tufft ärr så att jag, när folk frågar, kan säga att det är ett knivärr. Jag gör nog bäst i att utelämna stora delar av sanningen...

Imorgon fyller min finaste lillebror 12 år. Det är tokigt mycket. Är han inte fortfarande 5? eller 8, iallafall?

God natt.

Morakniv vs öga

Handtaget till mitt handsfack har gått sönder alltså går inte handsfacket att öppna. Inuti handsfacket ligger fronten till min radio något som gjort mig smått desperat. Efter ändlösa försök att lirka och locka upp luckan tänkte jag idag ta till drastiska metoder. Jag tog vår äldsta och rostigaste morakniv och började bända upp luckan. Den satt som berget så jag tog i lite till och då slant jag med kniven och tryckte den rakt upp i ansiktet, nån millimeter från ögat. Tro nu inte att jag överdriver, bilden är tyvärr lite missvisande, såret går en bit upp. Men inte ka jag ner för det, nej jag fortsatte bända med kniven. Fick jag upp facket? Nej.

p.s säg inget till mamma.
d.s

Idag har jag:

- Tvättat håret 2 gånger.
- Fått så mycket beröm att jag rodnade.
- Putsat mitt silver.
- Hamnat i Desperate Housewives koma.
- Blivit lockad att åka till London.
- Blivit förnedrad av min pojkvän.
- Ätit tre bullar.

Slutsatsen av detta; jag kan hålla mig undan duschen i typ en vecka, jag kan känna mig nöjd med insatserna på mitt jobb, jag kan känna mig som Bree, jag vet vad tiotusen gånger tiotusen är.

Glad

Så här glad är jag idag. Elpiano planen gick i lås. Efter att ha hattat runt med en über toretsig Viktor som skrek könsord var och varannan sekund och burit hans tunga möbler och lådor så drog vi äntligen ut till havet till pappa Håkan. Efter lite bråk och stön kring diverse musikmaskiner så styrde vi äntligen kosan tillbaka mot stan med ett elpiano i bagaget. Efter ett sista stopp på Berghem, där Mark hade lämnat sina små bebisar så kunde jag äntligen få komma hem och plinka. Heaven.
Nu är man välkommen att spela eller lyssna eller bara titta på mitt elpiano när man vill.

Fler bilder kommer, så fort Mark kommer hem med kameran.

Hej hej och allt sånt.

Linus, out on my porch!

Jaha ja, då var man hemma efter en mini weekend till norrbottens förlovade land. Fy vad fint det var. Jag och Frida ägde upp hela länet och Hadar gjorde fenomenala spelningar. Bättre blir det nog inte.

Idag är det Söndag, veckans bästa dag. Idag åt jag en gigantisk frukost (vi snackar flingor OCH mackor OCH te OCH juice) i godan ro. Snart ska jag på fuskkalas hos Naima, fusk då hon egentligen inte fyller år förens på Tisdag, men hey, fika är alltid gott och jag ska få leka med Tristan. Först måste jag bara kirra en present.

OCH om allt går vägen ikväll, vilket det finns en stor risk att det inte gör, så kommer jag sitta och spela på mitt egna (fast det bara är lånat av Viktor) elpiano. Åååh, livet kommer vara så mycket bättre om jag bara kan spela spela spela hela dagarna långa.

Puss och hej.

Äntligen

Efter att ha levt som ett jävla fattighjon i nära nog två månader så kom igår äntligen lönen. Pengarna bara strömmade till och jag blev lite yr och snål. För ju mer pengar jag har ju snålare blir jag, lite von Anka stylie. Dock for jag med systrarna på ixam och unnade mig lite mat. Karin var glad för min skull hon har följt hela fattigscenariot och fasats med mig då vi inte ens haft havregryn hemma, det, tyckte hon, var höjden av fattighet.

Nej men nu är det snart dags att börja med arbetsveckans sista dag, och en kort sådan också. 1 timmes slit och sedan bär det av till Luleå med Hadar! Jag och Frida ska hänga med och jag är så peppad. Så vi ses på lördagkväll, typ.

Världens flyt

I går parkerade jag min bil på en stor allmän parkering. Jag glömde givetvis att köpa parkeringsbiljett, vilket gjorde mig lite smånervös. Jag var borta i lite mer än 1 timme och när jag kom tillbaka såg jag, till min lättnad, att jag inte fått någon bot. Jag hade däremot glömt att veva upp mitt fönster, som stod helt öppet, samt att låsa någon av bildörrarna. Efter en snabb koll insåg jag att allt var kvar och inget saknades. Vilket flyt och vilken klantig tjej.

Inatt sov jag i Sävar hos Naima, det var superbra. Däremot så drömde jag lite småobehagliga drömmar. Jag drömde, bla, att jag var en lite äldre manlig feeder och ju tjockare kvinnan jag matade blev desto smalare blev jag. Tillslut så insgå jag att jag dömt ut mig själv. Jag låg fastklämd mellan den gigantiska damens gigantiska lår och kände mig hemskt ledsen. Jag undrar vad det var om?

Snart är det helg, vi hörs!

Va? Har du klippt dig?

I går var jag mest med Frida hela dagen. Och Sofia och lite Lena och Jannike. Det var en himla festlig dag.
Jag och Frida gick på stan och tittade på alla saker vi ska köpa när vi fått lön. Listan blev lång. Sen kollade vi på Idol och film och sa exakt samma saker hela tiden. Jag bara mös. Sofia klippte till lugga på mig också.
Vid tolv cyklade jag, utan lysen, i regnet upp till Berghem och undvek polisbilar. När jag kom fram, dy blöt, satt jag och tittade på när Mark packade ner sina warhammer figurer. Just innan vi skulle fara blev vi lite ovänner. Jag sa att Mark var den sämsta pojkvännen som inte såg att jag hade klippt mig, Mark hävdade att jag vet hur disträ han är och att jag därför inte bör förvänta mig sånna saker av honom. Vi grälade lite mer men sen var allt bra igen. Sen låg vi i sängen och pratade om livet och warhammer och kalas och bebisar i hundra år.

Nu kommer Mikael snart med Milo. Det känns som en trevlig Fredagspresent. Sen ska jag jobba och sen blir det kalas för Sten.

Hurra!

I dag fyller Sten och Lina år! Grattis till er båda!

Men men men...

Alla har ju sin åsikt angående telefonförsäljare, vissa hatar dem och är inte alls trevliga andra tycker att dom bara gör sitt jobb. Jag befinner mig nånstans mittemellan och försöker för det mesta vara lite vardagsartig. Men det finns en ny taktik hos telefonförsäljarna som jag lagt märke till. Skuld. När man tackar nej (för det gör man) så spelar det ingen roll vilkt tonfall man använder dom låter endå som om dom sålt smöret och tappat pengarna. Dålig stil.
En telefonförsäljare, speciellt, håller på att driva mig till vanvettet. Hon ringer kring 12 varje dag och frågar (med uberkäck röst) efter min bättre hälft. Klockan tolv är den bättre hälften alltid på skolan vilket jag då medelar och varje jävla gång så gör hon en konstpaus som att hon är helt chockad och säger med sin ledsnasde röst "jaha, ja, då får jag väl ringa en annan gång då...". Kvar står jag och känner mig som ett monster. Jag ljuger inte, klockan är tolv på dagen, det är väl ganska så solklart att han faktiskt kan befinna sig på skolan, vad vill hon att jag ska göra? Trolla med knäna? Jag är inget monster.

I går var det sävar hela dagen. Efter morgonens jobbtimma for jag hem till Naima och sov några timmar. Det var skitmysigt. Jag smög in i ett alldeles tyst hus där jag kunde ana Tristan och HenDriks snarkningar. När jag, kring halv tolv, vaknade möttes jag av en superglad Tristan. Jag lånade med mig honom och vi gick ut på tomten och lekte runt. Sen for jag till jobbet, igen. När jag jobbat kväll gick jag tillbaka hem till Naima. Där fick jag te, smörgås och bulle (som jag och HenDrik trugade i varandra) sen såg vi lite Borat och sen var det bums i säng. Jag sov som ett barn och var riktigt utvilad när Naima kom och väckte mig vid halv sex. Vi åt frukost tillsammans och sen följde jag henne till bussen innan jag gick till jobbet igen. Det var så mysigt att sova där att jag på kvällen låg och drömde om att jag kanske kunde få ha en egen tandborste i deras badrum och ett litet ombyte i garderoben i gästrummet. HenDrik tyckte att jag skulle hyra deras källare. Jag är peppad.

Nu ska jag möta lite tjejer på stan.

P.s Någon (vem som helst förutom jag) borde städa vår lägenhet.
d.s

Luggen, luggen i pannan där säg hur ska jag ha dig... här?

På sniskan?

Rakt fram?

Inte alls?

Sweet sweet memories

Fan va gött det var att promenera med Kakan på lägdan, att svettas bland fjälltoppar och blå himmel, att svalkas av vattenfall, att dricka kaffe bryggt över en öppen eld och att vandra i Tärnaby med chickaste outfiten och finaste lillebroren i hela stan.

Final countdown

Min dator kraschade här om sistens. Hårddisken gick sönder. Killen hela veckan, Mikael, lyckades dock, med sina magiska fingrar, styra upp saker och ting så att jag åtminstone skulle hinna göra en backup. Nu sitter jag bara och väntar på att det oundvikliga ska hända. När det händer är ju den stora frågan, ska man nöja sig med att införskaffa en ny hårddiska eller ska man satsa på en helt ny liten leksak. Jag tror vi får ta alternativ ett, till att börja med, tills cashen börjar rulla in på seriöst (när nu det ska hända).
Det är typiskt att allt ska gå sönder sammtidigt. Kameran, datorn och byxorna. Snart pajjar väl bilen också (ta i trä).

Mark har skaffat en ny glödlampa (he's all about the glödlamps) till sitt arbetsrum. Det ska visst vara nån sån där speciellt bra lampa för just konstnärer. Detta i sig är inget häpnandsväckande, det här är den andra i raden (den första tappade han i golvet efter typ en dag), det är inte heller priset som chockar mig (man fattar ju att om man kan lura folk att köpa speciella glödlampor så måste man ju även kunna lura dem att hosta upp ordentligt för dem också), nej det jag vill komma till med den här lampan är en högst ovälkommen funktion. Lampan är inte bara lämplig för konstnärer, tydligen är den en miljölampa också vilket gör att den stänger av sig själv när den tycker att rummet är nog ljust. Aha, värsta smarta ideen! NEJ! Eftersom att det är lampan som gör att rummet är ljust nog så blir det hemskt mörkt när det stänger av sig. Imorse fick jag famla mig fram i mörkret och försöka hitta kläder som var något sånär matchande iallafall. Så nu har vi rett ut det, lampor som stänger av sig själv? Big no no.

Det är mörkt ute när jag kliver upp, nu för tiden. Detta suger, såklart. Att däremot äta frukost med tända ljus, det suger inte.

Adios.

Snus vs kaffe.

Summan av alla laster är konstant, det tror jag att vi alla kan hålla med om. Jag tänker mig därför att om jag börjar dricka sjukt mycket kaffe så kanske jag kommer snusa mindre, kaffe är billigare än snus. Ni fattar. Jag är pank, pank och panikartad.

Och jag är sjuk. Igen.
Undrar om nån vill komma hit och dricka kaffe och spela yatzy. Helst flera. Jag bju.
Undrar om Frida farit till sin stuga?

Skit i allt.

Nä, men, om man skulle ta och skita i allt, klippa av sig håret och bli lika snygg som Natalie P?

Frisyr från Frilla.se

Snor.

Jag kom på att jag glömt uppdatera angående jobbfronten. Jorå, jag fick jobbet. Kung. Imorgon börjas det "på riktigt". Det härliga i kråksången är ju då att jag är förkyld, dyng förkyld. Det hela började i lördags då jag vaknade med ont i halsen. Mark försökte förklara (halvt sovande) att det var spriten som frätt sönder insidan av min hals och trots att det känns som om det skulle kunna vara en möjlighet så lutar jag nog mer åt att tro på ett gulligt litet förkylningsvirus. Vid nio hade jag ont i halsen och vid tio hade min hjärna fått moskonsistens och bestod till 100% av snor, senare kompletterades det hela med huvudvärk samt extrem köld (trots värme). Idag? Mår jag ungefär lika bra. Plus en risig kista. Frågan är ju nu om jag ens kan jobba imorgon. Hade jag haft ett jobb där jag satt stilla och stämplade kuvert så hade jag nog gått men nu ska jag ju ha orken att leka och springa, dessutom måste man komma ihåg infektionsrisken. Kul, kul på hjul.

Vi hörs sen. Ska krypa ner i sängen igen.

I'm dead

Jag har just ätit upp hela dubbeldaimen som Marks mormor skickade i det sedvanliga fredagsbrevet, det är typ dödssynd på det. Jag tror inte ens att Mark skulle göra nått sånt. Jag skäms.
Snart ska jag fara och träffa en gammal klasskompis från gymnasiet. Han har ynglat av sig men eftersom han bor i stockholm nu för tiden så har jag inte sett flickebarnet än och hon är endå 13 månader!
Ikväll är det Lenas födelsedagsfest, alltså är det Lenas födelsedag idag (grattis, grattis, grattis!). Jag är hejvilt trött. Kunde inte somna igår kväll, klev upp fem i morse och kunde inte somna efter jobbet. Nu slår det till. Dags att aktivera sig!

Vi hörs sen
/K.

Sweet Sweet pensio life

Jahapp, klockan är 21.05. Dags att gå till sängs.
Vi ses i gryningen goda kamrater!

p.s

Jag finner det hemskt lustigt att vi var hos tandläkaren samtidigt. Givetvis vann min mun. Tandställningar är för loosers.

d.s

Guldmunnen

Tydligen har jag varit snäll (eller så kommer eftergifterna på andra områden än just munnen) för finare tänder än mina hade tandläkaren aldrig sett. Dom skrattade till och med åt mina röntgenbilder, sköterskan och läkare.
"Du kommer nog inte ens få några visdomständer" skrattade dom.
Själv kände jag mig som lill Erik (när han i en av bert böckerna går till tandläkaren och blir ett medicinskt mirakel eftersom han, vid 15-års ålder, har kvar samtliga mjölktänder) och blev lite butter vid tanken att jag inte kommer få gå runt och gnälla, som alla andra, över värkande visdomständer.
Innan jag gick lovade jag att använda tandtråd och, efter den obligatoriska "du-skola-icke-bruka-snus" föreläsningen, att fundera på att sluta snusa. Hejdå tandis vi ses om 2 år!

aj!

Hej,
Idag ska jag till tandläkaren.
Hoppas det blir riktigt dyrt och smärtsammt.
Det förtjänar jag.
Hejdå

Kristin och havet.

I går var det ett jävla gnäll på mig. Jag vill åka till havet, jag vill åka till havet. Jag borde ha anat något när min bättre hälft nästan direkt tackade ja till erbjudandet. Innan vi ens kört ut från parkeringen blev det problem. När jag tänkte havet tänkte jag låååånga sandstränder där man kunde spatsera barfota och kanske grilla. Hälften tänkte på industriella båthamnar. Efter en lång diskussion så gav jag mig. Vi for till Holmsund. Ursäkta nu alla Holmsundsbor men jag har aldrig sett något positivt med holmsund, jag har aldrig träffat en enda trevlig människa därifrån och ,let's face it, ert "äventyrsbad" är inte direkt något att hänga i julgranen. Hur som haver så for vi dit, till färjeläget och kollade in vindkraftverken. Dom var balla och allt var faktiskt ganska ok. Tills vi kom längst ut på udden och hälften tar fram ritblocket. Alltså missförstå mig inte, jag älskar att han ritar och målar och han har utvecklats otroligt men ibland känns det som att måleriet är hans älskarinna som tar all min tid med hälften. Så också nu. Under typ 20 minuter satt han och målade av mig och minmin och sa inte ett ord. Jag frös. Sen for vi hem med ett litet stopp på en lokal gårdsloppis i Holmsund. Den sög. Allt var skit och svindyrt. Resten av Söndagen blev dock bra. Jag är inte bitter.

Puss hej
/K.

Najs weekend!

Fan vilken fin helg jag har haft! Den där fredagen då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra artade sig mycket väl. Jag fikade med Sofia och Sidi och på kvällen hade jag och Mark en gulle gull myskväll. På lördagen hängde jag med Anna och Karin hele dagen. Vi spelade musik, bakade pizza och planerade inför Annas stundande flytt.
I dag har jag ännu inga planer. Får se vad dagen har att erbjuda. Funderar starkt på att åka ut till Stöcke och meka lite med bilen samt gulla lite med Milo. Väntar bara på en inbjudan...
I morgon är det åter arbetsvecka. Känns lugnt. Antingen så är det min sista vecka, eller så är det inte min sista vecka. Jag får helt enkelt se. Inga bilder har blivit tagna under helgen heller, typiskt.
Nä, nu är det dags att koka kaffe.
puss, hej.

K.

Ledig, vad gör man då?

Jag kom ihåg på den gamla goda tiden när jag var ledig mest jämt. Då kunde jag alltid fylla dagarna med meningsfulla uppgifter. Nu sitter jag här och har en ledig vardag och fattar då inte vad jag ska göra. Jag har redan ätit frukost och duschat. Kvar på agendan står kläder samt gå på promenad med hundis. Sen då? Vad gör man? Ge mig lite tips (tråkiga tips, så som att rensa garderoben eller diska, undanbedes, vänligen men bestämt).

Idag ska jag se om jag kan skaka liv i kameran och kanske ta några bilder.

Syster hård

I går följde jag med lillasyster Anna och tittade på en lite lägenhet åt henne. Lägenheten var helt perfekt. Nytapetserad, 7:e våningen med utsikt över älven, badkar och ett litet men ordentligt kök. Hon var lyrisk. Efteråt insåg jag vad jag gjort. Jag hade varit dryga syster hård som ställer en massa frågor och pratar åt min kära syster och försöker arrangera hela dealen. Det är så jävla typiskt mig. Måste ha kontroll och om något går för långsamt så tar jag saken i egna händer. Nå, hon fick lägenheten iallafall och jag fick lära mig en läxa. Chill, liksom.
Nu är jag ledig tills på måndag. Det känns konstigt. Något som känns ännu konstigare är att jag faktiskt lyckats vända mitt dygn. Vid nio är jag trött, vid halv tio sover jag. Och visst känns det fortfaranade drygt att kliva upp fem men jag är pigg. It's a miracle. Nu ska jag träffa kusin Lina och (inte längre så mycket) bebis Milo.

Vi hörs till helgen.

/K.

Jag lever.

Alltså jag förstår att ni sitter och trånar efter mina inlägg och jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte ägnat mer tid åt att beskriva min händelserika vardag för er. Ofta kommer jag på massor med saker som jag vill/kan/borde skriva om, medans jag leker runt på mitt jobb, men så kommer jag hem. Vi lagar middag. Äter. Går på hundpromenad. Ser på nått avsnitt av nip/tuck. Somnar.
Dessutom har jag haft en väldig ångest de senaste veckorna. Inte sån där "hej-jag-vill-dö" ångest. Snarare att varje gång jag stött på nått som känns minsta lilla jobbigt (typ en smutsig kaffekopp) så har jag fått ont i magen, vridigt mig på kvällen samt gått långa omvägar för att slippa stöta på just den kaffekoppen. Av dessa anledningar så har jag undvikit internet. Men jag vet ju att det enda sättet att bota ångest är att se den i vitögat. Så nu tittar jag. Jag tror att orsaken är mitt nya jobb. Lite stressigt med en massa nya människor och nya situationer, men jag trivs iallafall bra. Om det känns värt att kliva upp 05.00 för en relativt sugig lön då vet man att man har ett bra jobb.
Nu är det dags för mig att sova.
God natt, vi hörs en annan gång.

Tidig morgon blues

Klockan är 05.45.
Jag har redan varit vaken i en halvtimme.
Det regnar ute.
Men jag har ju iallafall tak över huvudet, mat i magen och kaffe i koppen.

Dags att hoppa in i duschen och vidare in i kläderna.

Leklandet

I går tog vi med oss Simon och drog till landet av lek. Alla var skeptiska till en början (förutom jag då) men efter sisådär en minut var lekglädjen total, som bilden visar.
Leklandet är en fantastik uppfinning. Vuxna går in gratis men leker lika mycket för det. Barnen springer omkring svettiga av eufori. Halleluja.

På kvällen var det fest på slottet. Det var kul, men givet så blev jag ju rastlös och ville åka hem tidigt. Så är det alltid. En fest/klubb ska vara jävligt rolig för att jag ska stänga den.

Nu: slapp söndag.
Imorgon: jobb.

En smärre update

Ja, herregud, dygnet har för få timmar. Nu har jag iallafall jobbat i en vecka och allt känns kul och bra. Jag jobbar som personlig assistent och en 10- åring så det blir mycket spring och lek. Skitkul! Nog om det.

Den stora nyheten är att jag har köpt en bil! Jippie. En golf från 1992 som är suverän fint och underbar. Den är vackert blå, dessutom. Alltså inte moderatblå utan mer himmels blå med en touch av metallic. Vill du ha en åktur så hör bara av dig.
Dock skär det lite i hjärtat när jag tänker på gamla fina golfen. The first cut is the deepest, I will always love you and so on.

Nu är det dags för sängen. Jag är helt slut. Har jobbat hela dagen och som grädden på moset så hade jag och Milo lite alone time på kvällen. Det är ju helt underbart att vara med honom men vi tar verkligen ut varandra.

Adjö.

P.s
TVÅ tummar upp för 100/100 internet! Från och med idag flyter livet lite enklare hos familjen Screwup (som Viktor så fint döpte oss till)
d.s

Funderaren

Ska jag?

2 killar 1 år.

Så, jag tänkte lägga upp fina då och nu bilder på mina kompisar Milo och Tristan, men varje gång jag försöker så ger datorn mig fingret. Alltså får vi köra med ord istället.

Mina fin fina killar har inom loppet av några veckor fyllt ett år och det känns helt vansinigt. Jag kan fortfarande tydligt komma ihåg första gången jag höll i dem båda. Det läskigaste är att dom liksom smygväxt. Det har inte sagt pang utan snarare kommit krypandes på en. Nån sitter själv, nån kryper, nån tar ett steg, nån börjar äta mat, nån sägger nått som skulle kunna vara ett ord osv osv. Och nu är dom två styckna (nästintill) fullvuxna gentlemän som med tydligt kroppsspråk visar hela världen exakt vad de vill och som charmar varenda kotte inom sikt. Jag vill gärna tro att jag på något sätt lämnat ett litet avtryck på var och en av dessa små personer och jag känner ett personligt ansvar till båda inför framtiden.