Just nu är jag inne i en period av totalt mentalt obehag. Allt är piss och jag grinar mest. Och det jävligaste är att jag inte ens kan peka på en specifik aktivitet, händelse eller sak som är orsaken till det hela. Allt och inget är det enda jag kan säga när folk försöker förstå. Den enda tröst jag har är att för var dag som helvetet fortsätter desto närmare är det till en period av välmående. Jag vet att det är så för efter 27 år av att vara jag har jag lärt mig ett och annat om kemikalierna i mitt huvud. Det är bara att vänta och satsa på att klara av saker som att ta sig upp ur sängen och sköta den dagliga hygienen (dock med vissa undantag, att tvätta håret kan dröja till bättre tider). Allt annat får pausas, umgänge, disk och ordentlig matlagning tar vi sen. Just nu gäller att, för att citera min samtalsterapeut, bädda in sig i bomull. Så det är vad jag gör nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar