Snor.

Jag kom på att jag glömt uppdatera angående jobbfronten. Jorå, jag fick jobbet. Kung. Imorgon börjas det "på riktigt". Det härliga i kråksången är ju då att jag är förkyld, dyng förkyld. Det hela började i lördags då jag vaknade med ont i halsen. Mark försökte förklara (halvt sovande) att det var spriten som frätt sönder insidan av min hals och trots att det känns som om det skulle kunna vara en möjlighet så lutar jag nog mer åt att tro på ett gulligt litet förkylningsvirus. Vid nio hade jag ont i halsen och vid tio hade min hjärna fått moskonsistens och bestod till 100% av snor, senare kompletterades det hela med huvudvärk samt extrem köld (trots värme). Idag? Mår jag ungefär lika bra. Plus en risig kista. Frågan är ju nu om jag ens kan jobba imorgon. Hade jag haft ett jobb där jag satt stilla och stämplade kuvert så hade jag nog gått men nu ska jag ju ha orken att leka och springa, dessutom måste man komma ihåg infektionsrisken. Kul, kul på hjul.

Vi hörs sen. Ska krypa ner i sängen igen.

I'm dead

Jag har just ätit upp hela dubbeldaimen som Marks mormor skickade i det sedvanliga fredagsbrevet, det är typ dödssynd på det. Jag tror inte ens att Mark skulle göra nått sånt. Jag skäms.
Snart ska jag fara och träffa en gammal klasskompis från gymnasiet. Han har ynglat av sig men eftersom han bor i stockholm nu för tiden så har jag inte sett flickebarnet än och hon är endå 13 månader!
Ikväll är det Lenas födelsedagsfest, alltså är det Lenas födelsedag idag (grattis, grattis, grattis!). Jag är hejvilt trött. Kunde inte somna igår kväll, klev upp fem i morse och kunde inte somna efter jobbet. Nu slår det till. Dags att aktivera sig!

Vi hörs sen
/K.

Sweet Sweet pensio life

Jahapp, klockan är 21.05. Dags att gå till sängs.
Vi ses i gryningen goda kamrater!

p.s

Jag finner det hemskt lustigt att vi var hos tandläkaren samtidigt. Givetvis vann min mun. Tandställningar är för loosers.

d.s

Guldmunnen

Tydligen har jag varit snäll (eller så kommer eftergifterna på andra områden än just munnen) för finare tänder än mina hade tandläkaren aldrig sett. Dom skrattade till och med åt mina röntgenbilder, sköterskan och läkare.
"Du kommer nog inte ens få några visdomständer" skrattade dom.
Själv kände jag mig som lill Erik (när han i en av bert böckerna går till tandläkaren och blir ett medicinskt mirakel eftersom han, vid 15-års ålder, har kvar samtliga mjölktänder) och blev lite butter vid tanken att jag inte kommer få gå runt och gnälla, som alla andra, över värkande visdomständer.
Innan jag gick lovade jag att använda tandtråd och, efter den obligatoriska "du-skola-icke-bruka-snus" föreläsningen, att fundera på att sluta snusa. Hejdå tandis vi ses om 2 år!

aj!

Hej,
Idag ska jag till tandläkaren.
Hoppas det blir riktigt dyrt och smärtsammt.
Det förtjänar jag.
Hejdå

Kristin och havet.

I går var det ett jävla gnäll på mig. Jag vill åka till havet, jag vill åka till havet. Jag borde ha anat något när min bättre hälft nästan direkt tackade ja till erbjudandet. Innan vi ens kört ut från parkeringen blev det problem. När jag tänkte havet tänkte jag låååånga sandstränder där man kunde spatsera barfota och kanske grilla. Hälften tänkte på industriella båthamnar. Efter en lång diskussion så gav jag mig. Vi for till Holmsund. Ursäkta nu alla Holmsundsbor men jag har aldrig sett något positivt med holmsund, jag har aldrig träffat en enda trevlig människa därifrån och ,let's face it, ert "äventyrsbad" är inte direkt något att hänga i julgranen. Hur som haver så for vi dit, till färjeläget och kollade in vindkraftverken. Dom var balla och allt var faktiskt ganska ok. Tills vi kom längst ut på udden och hälften tar fram ritblocket. Alltså missförstå mig inte, jag älskar att han ritar och målar och han har utvecklats otroligt men ibland känns det som att måleriet är hans älskarinna som tar all min tid med hälften. Så också nu. Under typ 20 minuter satt han och målade av mig och minmin och sa inte ett ord. Jag frös. Sen for vi hem med ett litet stopp på en lokal gårdsloppis i Holmsund. Den sög. Allt var skit och svindyrt. Resten av Söndagen blev dock bra. Jag är inte bitter.

Puss hej
/K.

Najs weekend!

Fan vilken fin helg jag har haft! Den där fredagen då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra artade sig mycket väl. Jag fikade med Sofia och Sidi och på kvällen hade jag och Mark en gulle gull myskväll. På lördagen hängde jag med Anna och Karin hele dagen. Vi spelade musik, bakade pizza och planerade inför Annas stundande flytt.
I dag har jag ännu inga planer. Får se vad dagen har att erbjuda. Funderar starkt på att åka ut till Stöcke och meka lite med bilen samt gulla lite med Milo. Väntar bara på en inbjudan...
I morgon är det åter arbetsvecka. Känns lugnt. Antingen så är det min sista vecka, eller så är det inte min sista vecka. Jag får helt enkelt se. Inga bilder har blivit tagna under helgen heller, typiskt.
Nä, nu är det dags att koka kaffe.
puss, hej.

K.

Ledig, vad gör man då?

Jag kom ihåg på den gamla goda tiden när jag var ledig mest jämt. Då kunde jag alltid fylla dagarna med meningsfulla uppgifter. Nu sitter jag här och har en ledig vardag och fattar då inte vad jag ska göra. Jag har redan ätit frukost och duschat. Kvar på agendan står kläder samt gå på promenad med hundis. Sen då? Vad gör man? Ge mig lite tips (tråkiga tips, så som att rensa garderoben eller diska, undanbedes, vänligen men bestämt).

Idag ska jag se om jag kan skaka liv i kameran och kanske ta några bilder.

Syster hård

I går följde jag med lillasyster Anna och tittade på en lite lägenhet åt henne. Lägenheten var helt perfekt. Nytapetserad, 7:e våningen med utsikt över älven, badkar och ett litet men ordentligt kök. Hon var lyrisk. Efteråt insåg jag vad jag gjort. Jag hade varit dryga syster hård som ställer en massa frågor och pratar åt min kära syster och försöker arrangera hela dealen. Det är så jävla typiskt mig. Måste ha kontroll och om något går för långsamt så tar jag saken i egna händer. Nå, hon fick lägenheten iallafall och jag fick lära mig en läxa. Chill, liksom.
Nu är jag ledig tills på måndag. Det känns konstigt. Något som känns ännu konstigare är att jag faktiskt lyckats vända mitt dygn. Vid nio är jag trött, vid halv tio sover jag. Och visst känns det fortfaranade drygt att kliva upp fem men jag är pigg. It's a miracle. Nu ska jag träffa kusin Lina och (inte längre så mycket) bebis Milo.

Vi hörs till helgen.

/K.

Jag lever.

Alltså jag förstår att ni sitter och trånar efter mina inlägg och jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte ägnat mer tid åt att beskriva min händelserika vardag för er. Ofta kommer jag på massor med saker som jag vill/kan/borde skriva om, medans jag leker runt på mitt jobb, men så kommer jag hem. Vi lagar middag. Äter. Går på hundpromenad. Ser på nått avsnitt av nip/tuck. Somnar.
Dessutom har jag haft en väldig ångest de senaste veckorna. Inte sån där "hej-jag-vill-dö" ångest. Snarare att varje gång jag stött på nått som känns minsta lilla jobbigt (typ en smutsig kaffekopp) så har jag fått ont i magen, vridigt mig på kvällen samt gått långa omvägar för att slippa stöta på just den kaffekoppen. Av dessa anledningar så har jag undvikit internet. Men jag vet ju att det enda sättet att bota ångest är att se den i vitögat. Så nu tittar jag. Jag tror att orsaken är mitt nya jobb. Lite stressigt med en massa nya människor och nya situationer, men jag trivs iallafall bra. Om det känns värt att kliva upp 05.00 för en relativt sugig lön då vet man att man har ett bra jobb.
Nu är det dags för mig att sova.
God natt, vi hörs en annan gång.

Tidig morgon blues

Klockan är 05.45.
Jag har redan varit vaken i en halvtimme.
Det regnar ute.
Men jag har ju iallafall tak över huvudet, mat i magen och kaffe i koppen.

Dags att hoppa in i duschen och vidare in i kläderna.

Leklandet

I går tog vi med oss Simon och drog till landet av lek. Alla var skeptiska till en början (förutom jag då) men efter sisådär en minut var lekglädjen total, som bilden visar.
Leklandet är en fantastik uppfinning. Vuxna går in gratis men leker lika mycket för det. Barnen springer omkring svettiga av eufori. Halleluja.

På kvällen var det fest på slottet. Det var kul, men givet så blev jag ju rastlös och ville åka hem tidigt. Så är det alltid. En fest/klubb ska vara jävligt rolig för att jag ska stänga den.

Nu: slapp söndag.
Imorgon: jobb.

En smärre update

Ja, herregud, dygnet har för få timmar. Nu har jag iallafall jobbat i en vecka och allt känns kul och bra. Jag jobbar som personlig assistent och en 10- åring så det blir mycket spring och lek. Skitkul! Nog om det.

Den stora nyheten är att jag har köpt en bil! Jippie. En golf från 1992 som är suverän fint och underbar. Den är vackert blå, dessutom. Alltså inte moderatblå utan mer himmels blå med en touch av metallic. Vill du ha en åktur så hör bara av dig.
Dock skär det lite i hjärtat när jag tänker på gamla fina golfen. The first cut is the deepest, I will always love you and so on.

Nu är det dags för sängen. Jag är helt slut. Har jobbat hela dagen och som grädden på moset så hade jag och Milo lite alone time på kvällen. Det är ju helt underbart att vara med honom men vi tar verkligen ut varandra.

Adjö.

P.s
TVÅ tummar upp för 100/100 internet! Från och med idag flyter livet lite enklare hos familjen Screwup (som Viktor så fint döpte oss till)
d.s

Funderaren

Ska jag?

2 killar 1 år.

Så, jag tänkte lägga upp fina då och nu bilder på mina kompisar Milo och Tristan, men varje gång jag försöker så ger datorn mig fingret. Alltså får vi köra med ord istället.

Mina fin fina killar har inom loppet av några veckor fyllt ett år och det känns helt vansinigt. Jag kan fortfarande tydligt komma ihåg första gången jag höll i dem båda. Det läskigaste är att dom liksom smygväxt. Det har inte sagt pang utan snarare kommit krypandes på en. Nån sitter själv, nån kryper, nån tar ett steg, nån börjar äta mat, nån sägger nått som skulle kunna vara ett ord osv osv. Och nu är dom två styckna (nästintill) fullvuxna gentlemän som med tydligt kroppsspråk visar hela världen exakt vad de vill och som charmar varenda kotte inom sikt. Jag vill gärna tro att jag på något sätt lämnat ett litet avtryck på var och en av dessa små personer och jag känner ett personligt ansvar till båda inför framtiden.

Bilar

Jaha, nu sitter jag och kollar på bilar på blocket. Nån som vill köpa en otroligt gullig liten golf? Den är fin och snäll men behöver ett hem som har mer intresse av att jobba aktivt med bilen. Rätt hem är viktigare än priset! Lämna en kommentar och berätta vad du har att erbjuda så hör jag av mig om jag tycker att det verkar som om ni skulle komma bra överens.

Är det föresten nån som vill sälja (alt. ge bort, alt. byta bort) en bil? Gärna en fräsch soppasnål bil som lagar sina egna problem. Hör av dig.

P.s
Jag tog jobbet. Inte helt nöjd med lönen men den var inte lika skitig som jag först trodde.
d.s

Paus underhållning

Egentligen ska jag berätta om resan till Forsmark, men jag tar det sen.
Nu måste jag skriva av mig min frustration. Jag sökte ett jobb, fick det och nu har vi fastnat i löneförhandling. Lönen dom erbjuder är lägre än vad jag hade på mitt förra jobb. Alltså skulle jag gå ner i lön, vilket ju inte känns rätt. Däremot så verkar det vara ett väldigt roligt och intressant jobb. Åh, what to do, what to do?

Dålig start

Jag tycker att jag har ursöta kläder på mig idag. Ok, jeansen köpte jag på emmaus för en 50 lapp och dom har nördig bootcut (vilket tydligen är ute!) men det är ju lewis ffs! Ok koftan är chockrosa med prickar men den är sval och söt. Så dagens tanke var söt. Sen kommer Mark och säger att jag ser ut som Dana Scully.

Just nu är jag görstressad vilket leder till att inget blir gjort. High five, Kristin.

Blä för Kristin, jag är less på henne.

Usch fis och bajs.

Skynda skynda!

Ja, hejja vad tiden går fort. Knappt har man hunnit in genom dörren efter en visit hos svärmor (där det f.ö var helt underbart och man fick mycket gott kaffe och go matn och målade hus och blev alldeles nykär i sin fina kille för att han är helt underbar och fick massvis med myggbett och spö i boule) innan det är dags att ta ryggan och åka vidare.
Imorgon bär det av till trästock. Jag och det bästa gänget av tjejjer som existerar far och tältar och tittar på säkert och har jättekul. Klockan tolv i morgon ska jag befinna mig hos Frida och Lena för att test slå upp tältet. Innan det ska jag ha packar klart, gått på systemet, diskat samt pussat jättemycket på Mark (som ska stanna hemma). Stressigt, men allt går om bara viljan finns.

Tidigare idag var jag på Milos första och enda 1årsdag. Den var awesome. Vi lekte och hade kul och fick go fika och alla sa det obligatoriska "men tänk vad tiden går fort, jag tyckte det var nyss som han var nyfödd".

Nu ska jag gulla med Mark!

Nä, nu får det vara nog! Ja, det får det!

I dag klev jag upp klockan två. Alltså 14.00 för er som går på digital tid. Och inte vaknade jag av mig själv heller, nä, om det inte hade varit för att Lena ringt så hade jag nog sovit än. Det är ju inte klokt. Vi var inte ens ute särskilt sent igår. Klockan tolv (00.00 dig. tid) for vi från verket efter en hel härlig kväll. Men sen ska man ju sitta och prata och kolla på nip tuck och klä av sig och fika och kissa och tvätta ansiktet och borsta tänderna och ligga i sängen och fundera lite så klockan var nog framemot halv fem (04.30) när jag väl slocknade. Från och med nästa vecka (då Mark slutar sin semester, semestern som går ut på att inte måla tavlor utan Warhammergubbar) ska jag börja varje morgon med kalla duschar och stora skålar med havregrynsgröt (ok, gröten kommer inte hända) klockan åtta (08.00) varje morgon (eller iallafall nio (09.oo) eller kanske halv tio (09.30), halv tio är bra).

Förutom det så verkar det som att min karriär som traderist går strålande. De första 10 auktionerna gav oss 570 spänn. Halleluja, price the lord, we can eat for two weeks!!!

Sen går ju min kusin och gifter sig i Las Vegas i morgon, harjeligen så roligt!

En sen aftons (eller tidig morgons) poesi

När jag satt och unnade mig sista kvällskissen så kom jag att tänka på kvällen som gått. Den har varit underbar på nästan alla sätt och vis; jag dodgade att sätta mig i spya med typ en millimeter, jag träffade en massa roligt folk och jag fick goda småpären i ugn av Frida.
Sen tänkte jag på annat och kom på en dikt. Den är nog mest till Lena, hoppas hon ser den och blir glad (och åker till havet med mig).

Hej min fina fina tjej
Kom med ut till havet med mig
Glöm han som sårar dig
Och kom med ut till havet med mig
Nu tror ju inte jag, oh nej
Att havet är en lösning i sig
Men kanske för stunden, min tjej
Att det känns bättre för dig
Så du, min fina fina tjej
Kom med ut till havet med mig

Så många ord, så lite tid.

Jag har så mycket att skriva om att alla orden fastnar på varandra och blir en enda stor grötig klump, tills inget blir logiskt och klart.
Jag hade kunnat skriva om och visa bilder från igår kväll då jag, Mark, Minmin och Viktor besteg Bräntberget. Jag hade också kunnat berätta om idag då jag, Frida, Sofia och Ekke fick oss en tur till Klockarbäcken innan vi insåg att det visst var kronoparken vi skulle till. Jag hade kunnat berätta om att jag panikåkte till stugan i lördags eftersom jag fick för mig att jag skulle dö av uttråkning i Umeå men att jag fick hemlängtan direkt och åkte hem efter två dagar. Jag skulle också kunna diskutera med mig själv om jag hatar att Mark sitter och målar Warhammer gubbar hela dagarna, eller om jag tycker att det är sjukt charmigt. Jag hade också kunnat spy galla över vädret. Jag hade kunnat låta mina hormoner tala och lägga fram flera argument till varför jag nog med allra största säkerthet kanske är manodepressiv. Eller så hade jag kunnat berätta om min nya karriär som traderist. Helt omöjligt hade det inte heller varit att jag suttit och tycket synd om mig själv eftersom världen är en sån rutten plats vissa dagar. Jag hade kunnat med väl valda ord berätta för er om hur det liksom pirrar och sticker i hela min kropp hela min tid och att jag känner en oförklarlig längtan efter att bara springa rakt ut i en skog lägga av ett rejält skrik och sen hoppa runt tills det att jag somnar i mossan. Jag skulle ha kunnat göra en lång lista över allt jag är less på samt allt jag är glad och tacksam över. Jag hade kunnat berätta att jag innerligt önskar att det skulle finnas någon i världen som ville leva i en låtsasvärld med mig. Jag hade kunnat berätta om mina nya jeans som jag köpte på Emmaus idag för 50 pix.

Men jag väljer att säga ingenting så har jag inget sagt.

Jag hör av mig snart.

I'm just a smal town gal

Just nu sitter jag vid mitt fönster, likt en sjömans fru på en klippa vid havet, och spejar efter Mark. Han borde storma in nästan när som helst. Min gräsänke dagar är över, för den här gången.

I förmiddags for jag, mamma, Karin och Simon till cafe göteborg. Vi fikade go fika, spelade fyra i rad samt skrattade åt en film jag såg igår. Filmen i fråga heter Busstop och är en gammal goding med Marilyn Monroe som huvudrollsinnehavare. Jag försökte se filmen och tänka på att den var gjord för många år sedan då kvinnosynen var en annan men det var svårt att inte gråta. Se den så förstår ni. Resten av dagen har jag mest gått runt och refererat till mig själv som "a smal town gal" och kollat på film.

Åter till mitt fönster.
Adios.

Jag döööör

Inga isbjörnar här inte.

Sugiga liv! På något sätt har jag lyckats stänga av min frys. Det är nu 5 plusgrader där inne. Jag hade iofs inte någon mat däri, däremot en jävla massa glass. Alla mina piggelin har smält till saft!!! Skit, skit, skit!!!

På plus sidan så har jag pratat med världens bästa farmor idag, min farmor. Hon är en av de få människor som jag verkligen litar på och känner att vad jag än gör så har jag hennes stöd och kärlek i ryggen. Hon, mamma och Sten. De är mitt crew. 4 life.

Nu ska jag äta middag på grottis. Hejdå.

Skämtarn

Jag kom på ett så himla roligt skämt igår:

- Är det något fel på dammsugaren du fick av din mamma i julklapp?
- Ja, den suger.

Hahahaha, ibland är jag så himla rolig.

I två dagar nu har jag suttit och surfat kattungar på blocket. Vill så himla gärna ha en röd hona, men Mark är inte lika peppad. Jag funderade ett tag på att köpa den åt honom som välkommen hem present men då tror jag nog han skulle vända i dörren och turnéra en månad till.

Snart ska jag möta min två bästisar Naima och Tristan. Vi ska gå på stan och förhoppningsvis dricka kaffe. Jag pratade med båda i telefonen idag. Dom är så fina, mina bästisar.

Hej hopp. Nu ska här kläs på.

Jag mötte Lassie.

Ikväll har jag varit hos Sidi. Vi spelade alfapet (jag förlorade, som vanligt) kollade på nip/tuck och mös. På vägen hem cyklade ajg förbi sjukhuset och vad ser jag då? Jo körandes ner mot bårhuset kommer en likbil. Jag måste säga att döden kör med stil, nu mera. Det såg ut som en sån där vräkig stadsjeep, fast med gardiner där bak och var silver, inte svart. Det kändes hemskt fel.

Under dagen har jag varit barnvakt. Trots att jag var så hemskt trött. När barnets mamma kom för att hämta honom så körde jag rent av iväg dem. Jag känner mig hemskt ohyfsad, men jag ville så gärna sova. Vilket jag såklart inte kunde. Men nu har jag tagit tag i lite saker som låg och grämde mig så nu ber vi alla en stilla bön för en god natts sömn.

Vi hörs.

Nattliga tankar

Jaha så då har man gått och skaffat sig insomningsproblem. Och risigt hår. Och dösegt internet.
Jag hatar att inte kunna sova men nu går det bara inte. Jag bara ligger och vrider och vänder på mig och känner mig inte alls trött trots att jag är så trött att jag har huvudvärk. Stacke stacke mig.

Heta tjejer, heta tider.

Lena, Frida, Jag och Sofia ute på en liten shoppingrunda.

Åh hej och hå vad tiden går fort när man har roligt.
Jag har jobbat heltid med mina gal pals. Eller jobbat och jobbat, snarare njutit. Igår drog vi ut i regnet och gjorde stan osäker (se bilden ovanför) efter en middag hos mig drog vi på bio och såg sex and the city filmen. Den var bra, inte så man dog, men inte heller så man blev besviken. Och till och med de hårdaste bruttorna (aka Kristin och Frida) höll på att, pinsamt nog, fälla några väl valda tårar i salongens mörker.
Idag har varit ytterligare en härlig dag med tre härliga tjejer. Lite kortspel, mycket kaffe, en sväng på strömpilen, en mängd analyserande av sms, en go middag och en halv flaska rosevin gör att jag lite darrigt och med många omskrivningar nu sitter här och försöker göra någon sorts sammanfattning. Mer än så här blir det nog inte, gott folk. Inte just nu iallafall.

Men hörrni, vi ses ju i marschallens skugga. Amen.

I'm back

Tillbaka till civilisationen efter några döhärliga dagar i stugan. Jag och minmin var ensam i två dagar och målade, planterade och vattnade. På kvällarna eldade vi i braskaminen och låg och lyssnade på fåglarna genom myggfönstret. Huvva se underbart. Det här ska vi göra om.
Sen kom släkten och vi spelade alfapet, hjälptes åt att kånka runt på Milo och åt mängder av mat. Det är ju verkligen härligt där nere men nog är det bra skönt att komma hem också.
Nu ska jag ner på stan med Lena och Frida.
Vi hörs.