Vi två tillsammans yeah yeah yeah

Jag och Mark har ju kilat stadigt ett tag nu. För er som inte tror mig kommer här lite bildbevis:

2004

2005

2006

2007

2008 (med naima)

Bonusbild; kolla vad huslig jag var 2004

A few more I can do cause i'm champion!

Ikväll är det nya avsnitt av Mia och Klara, gud så gött.
Igår fick jag skjuts hem av Karin på en cykel. Jag säger en för det var inte hennes eller min. Jag tror inte att den tillhör någon särskild, den bor bara hos mina föräldrar.
Innan ni tycker att jag är lat för att jag låter min yngre syster skjutsa mig ska jag bara säga att jag i fredags natt promenerade från västerhiske till ålidhem tillsammans med Frida. Att promenera med Frida är mycket mer ansträngande än att promenera med någon annan för Frida går så satans snabbt, trots sin ringa storlek. Så promenaden på de X antal kilometerna tog oss enbart 70 minuter, nytt rekord?
Imorse vaknade jag tio i ett. Det var riktigt jävla dumt. Hur ska jag nu kunna somna ikväll? Imorgon ska jag cykla till jobbet. Flera nätter i rad har jag drömt att bromsarna på min bil inte fungerar, det gör mig nervös.
Hej på ett tag då.

Gnäll gnäll gnäll

Det där med jobbångest hade jag ju inte behövt ha. Jag jobbade två dagar och sen blev jag så klart sjuk igen. Man kan fan ställa klockan. Ganska precis en månad efter VKS så drabbas jag av den värsta förkylningen i mannaminne. Frisk en månad, sjuk en vecka, så har det hållt på sen i oktober. Jag kan bevisa det. Jag skyller allt på årstiden. Kallt, trist och framför allt mörkt. Hur ska man kunna hålla sig friska när man inte får några soltimmar?
Så, det var dagens gnäll. Tack för mig.

Januari blues

Just nu är livet precis så där januarigrått som det bara kan vara i januari. Jag hatar den här tiden på året. Allt jag gör är frysa, ångest samt självömkan.
Här hemma är stämningen tryckt. Mark är fortfarande sjuk och vi har pratat om framtiden och hösten och allt är oklart och kaos, wich I hate.
I köket står disken i höga staplar och imorgon är det arbetsvecka igen och jag känner sån ofattbar ångest. Jobba? Plugga? Jag vill ju bara leva!
Men hey, snart kommer solen och allt blir bra igen.

Rädsla är mitt mellannamn

Jag har, på senare tid, börjat utmana mig själv. Jag kom på det idag när jag tvingade mig själv att gå genom sjukhusets kulvertar, genom den delen som går under psykiatrin, den delen som är alldeles folktom och väggarna är målade i en besynnerlig grön färg. Igår kväll gick jag hem från Frida helt själv och tog liksom avsiktligt de läskigaste och ensligaste vägarna. Istället för att gå långa omvägar möter jag skrämmande människor med ett nersänkt huvud och en spänd kropp. Jag sätter mig frivilligt på en hästrygg och jag försöker mana undan hästar som är x gånger större än mig själv. Och ju mer kallsvett som sipprar längs min rygg dessto större blir mitt leende. Så, självplågeri eller terapi? Vem vet?

Idag var jag på sjukhuset och träffade en läkare i exakt 35 sekunder. Han konstaterade att man inte hittat något fel på min handled. Jag konstaterade att jag lagt ut ca 1500 spänn för att få reda på att min kropp är ett mysterium, något som jag redan visste. Aldrig mer ska jag gå till sjukhuset om mina skador inte är livshotande.

Snart ska jag jobba och sen är det helg. Grattis.

the bird is the word

Vilket slöseri av en dag. Jag har bara kollat på tvserier hela dagen. Det började med mia och klara och sen califonication och sen family guy. Däremellan har jag hunnit med två stora koppar kaffe, ett bad och säkerligen en halv dosa snus. Mark är hemma pga sjukdom, vilket inte direkt gör saken bättre, hans hej-jag-är-sjuk-och-tänker-bara-ta-det-lugnt-hela-dagen-mentalitet smittar av sig. Som grädden på moset är det -15 grader ute. Jag går bara och väntar på att Frida ska sluta, hoppas hon orkar rädda mig från tristessens träsk och eventuellt bjuda på samkväm och kanske... mat? Alla andra intressenter, hör av mig. Min mobil är tom på pengar men tar gladeligen emot inkommande samtal eller sms.
Nu till lite roligare saker. Igår bokade jag biljetter till Lund. Det blir awesome.
Hejdå.

Herr-e-gud!

Det finns ju en säsong 2 av califonication. Och vi har en tv!
Lyckan har återvänt till mumindalen.

Torsbacken

Vi har just kommit hem från torsbacken där det rådde obarmhärtig kyla och hjärtlig värme. I 3 dagar har vi tagit det piano, kollat på film, löst korsord, läst böcker och blivit gödda och omhändertagna. It's been heavenly.
Nu är vi hemma och våran teve har gått sönder och helt plötsligt känns allt extremt grått.
tack och hej.

2008 resume.

2008 var ett relativ sugit år. 2008 var året året, det blåvita året, året som man måste genomlida för att komma vidare osv osv. Det har varit jämna plågor.
Jag förutspår att 2009 kommer uträtta stordåd och att hela mitt liv kommer att vändas upp och ner, på gott och ont.
Nyårsafton var awesome. Me and ma girls drack cocktails till allt snurrade, åt god mat så att våra klänningar nästan sprack och skålade in det nya året. Jag var full kastrull, men på ett positivt sätt, och vaknade utan några alkoholförgiftningssyntom.

Nu är det antecknat också.

dålig natt

I går kväll somnade jag innan klockan ens slagit halv elva. Kung, tänkte jag, som hade en hel dag med hårt arbete framför mig. Men så vaknade jag igen klockan tre och kunde inte sluta tänka. Jag tänkte på allt, allt jobbigt, allt roligt, allt som jag ville göra och allt som jag inte ville göra. Att sova var däremot inte att tänka på. Vargtimmen tror jag det kallas.
Följdaktligen är jag skittrött idag och drar mig lite för inatt, då jag inte önskar mig en favorit i repris.

God natt, önskar jag er.

Tjuvtittat

Yes!

Jul 2008

Så är vi inne på sluttampen av jul 2008. Paketen har delats ut och öppnats, maten har ätits, godiset har börjat smälta alternativt stelna, den obligatoriska julbion har avnjutits och annandags supen har druckits. Själva julafton får 2 tummar upp av 2 möjliga. Det blev en mysig dag med skoj och skratt. På kvällen/natten fick vi action när vi gick och kollade på huset som brann.

Jag har sluppit nå mer vinterkräksjuka men har fortfarande en liten magsäck, orkade inte äta ett helt veg.mål på max, vilken besvikelse.

Nu är det här dokumenterat och avklarat. hej.

Hälsningar från dödens kant

Hej jag är sjuk.

Säkert är ni många som vrider och vänder er och undrar hur jag mår. Här kommer facit, jag lever men inte mer. Vinterkräksjukan får 2 tummar ner av 2 möjliga. Fortfarande har ingen mat lyckats stanna i min mage dock har jag vättat håret sen bilden togs.
Om man gillar att se saker från den ljusa sidan så kan man ju tänka att jag sparar plats åt all julmat...

Oh buhu!

En vecka kvar till jul och jag, jag har fått vinterkräksjukan.
Det här har varit det värsta dygnet i mitt liv allt jag har försökt få i mig har kommit upp igen och jag är så törstig att jag hallucinerar om oaser. Mark är livrädd att bli smittad och håller sig i en annan del av lägenheten. Jag är liten och ynklig och önskar mest av allt att jag fick en kram.
Fy fan vad det ska bli skönt när det här är över.

Nytt

You like? Första person som kan säga var bilden är tagen får en pepparkaka.

Countdown

Två veckor kvar!

Snart är det jul, oj vad det är kul!

Good news, everybody!

Tant Kristins armé utökas med ännu en medlem nu i Juni! Det är Milo som blir storebror och Lina och Mikael som avlar fram ännu en fin fin yngling. Tack och bock säger jag.

Vid ålidhemscentrum byggs det för fulla muggar för att slå upp en stormarknad =( Det grävs och sprängs som bara den och alldeles nyss så kom en pang så stark att fönsterrutorna skallrade och Viggo hoppade. Trots att jag absolut inte vill ha hit nån jättemataffär så är jag helt betagen av byggarbetet. Jag går gärna förbi och står, tillsammans med de andra gubbarna, och glor på grävskopor som lyfter upp stenblock större än mig som om dom vorre sockerbitar, en gigantisk maskin som borrar hål i sten lika enkelt som om det vorre lera och karlar i reflexoutfit som sliter, svettas och svär. Drömmen är att se en explosion. Jag har tillochmed funderat på att fråga när nästa smäll kommer så att jag kan stå på rätt sida om staketet och dregla.

Imorgon är det två veckor kvar till jul, jag är inte särskilt ful.

Vi kommer att dö samtidigt du och jag

En av de bästa sakerna som hänt 2008 måste vara att Frida flyttade till Ålidhem. Efter år av flängande med vänner utspridda över hela stora Umeå börjar det äntligen arta sig. Någon att gå hem med sena nätter, någon att spontanhänga med, någon att möta på ålidhem centrum, någon att bjuda in på frukost. Och vilken någon sen! Troligtvis den bästa Fridan i hela vida världen.

I dag inleds ännu en ny arbetsvecka och jag är alldeles förkyld. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag var ju förkyld för en vecka sen. Why? Whyyyyy?

Tack och bock, min katt är tjock.

Den ultimata slagskämpen.

Igår kväll var en sån där kungkväll, då allt klaffade och alla hade kul. Masshysteri hade releasefest på slottet och spelade tillsammans med david sandström. Allt var på topp. Jag och Frida drack egenblandad G&T och slutade aldrig skratta. Kring tolv drog vi vidare hem till oss för efterfest. Och tre däckade jag nöjd och belåten, när alla gäster gått hem.

I morse var jag tipp topp. Mark var full och bakis på samma gång. Vi tvättade i tvättstugan och emellan varven kollade vi på UFC, eller ultimate fighting som man också kan säga. Vilken grej, vilken sport! Efter tre sekunder började jag försöka övertyga Mark att UFC var nått för mig, som både är stark och smidig, han höll med, så om någon vill ta en round eller två i the octagon jer he bare å ring!

Snart kommer Frida vi ska kolla på mama mia och vältra oss.
Ha re gött, ät inge kött!

Veckans slut, helgens början.

I dag är det Fredag och alla ropar ja!
Och nu när jag sitter här med fredagskänsla i magen så tycker jag att veckan har gått jättefort men när jag var mitt upp i den såg jag ingen ände.
Jaha, jo... näe... det var allt jag hade att säga denna morgon.
Vi hörs, hörrni!

Come on barbie let's go party!

Kära dagbok,
Den här månaden har jag sett inte mindre än 3 barbiefilmer. Sammanlagt, i mitt liv, har jag sett 4 st, Barbie och tiggarflickan, Barbie och Rapunzel, Barbie fairytopia samt Barbie Mermaidia. Om någon vill ha en mer ingående beskrivning så säg bara till.
Tänk, för ett halvår sedan så visste jag inte ens att det fanns Barbiefilmer och nu sitter jag här och tillägnar dem ett helt inlägg.
Hejdå, ha re bra.

Pizzabagarn

Jag drömde att Per Gessle kaskadspydde ner hela vårat badrum. Det var så äckligt så att jag vaknade och funderade på om jag skulle gå och spy lite själv, jag bestämde mig för att inte sjunka till hans nivå. Däremot tar jag det säkra före det osäkra och bjuder aldrig in roxette killen på fest. Jag tänker mig att det nog inte är helt omöjligt att han festar lite mer än dom flesta.

Tack och hej, Per G. spyr på mej!

Sömnbrist är en dålig brist.

I natt var en sån där natt då jag inte somnade i första taget. Så nu sitter jag här och önskar att jag låg där.
Ute är vädret så jävla trist. Snön har blivit så där hård och otrevlig och i smyg längtar jag efter minusgrader som biter i kinden och snö som flyger lätt som dun.
I går var det kö på E4 och vi slingrade oss fram i 30 från innertavle avfarten till kolbäcksvägen, livet sög så mycket då.

Nu jobb.
Hej.
Då.
Re.

Tidigt en måndagsmorgon

1:a advent kom och gick. Jag bakade pepparkakshus with a little help from my friends. Lill Frittan skulle visa sig stursk och snabb och sträckte sig. Skyltsöndan sög (så klart). Vi snubblade in på en kattutställning men klarade inte av att rösta. Till middag blev det minijulbord i goda vänners lag.

Mitt hår är i desperat behov av en klippning men ingen kan klippa det. Stadens frisörer är för dyra och förstår mig inte. Ta saxen och kom!

Nu ska jag kila iväg till jobbet.

Eating is my life

När min morsa hade lillasyster Karin i magen så fick hon en present av ett par bekanta. Presenten bestod av en tjock tantdocka som hade träningskläder på sig. På ryggen hade hon en magnet för att även hålla papper på plats på kylskåpet. Över bröstet stod det Eating is my life. Hur är man egentligen funtad när man ger något sådant till en människa som är på smällen? Som tur var flyttade de bekanta från stan några år senare. Hejjrå ingen saknar er.

Sick no more

Efter snart en hel veckas sjukdom sätter jag nu ner foten. Likt Carola säger jag NEJ till feber, NEJ till snorig näsa och NEJ till huvudvärk. Nu räcker det. Imorgon far jag till jobbet, sjuk eller ej. Så här kan det bara inte fortsätta. Att bara gå hemma och försöka vila och bli frisk mår man inte bättre av. Så imorgon är det jag som sätter mig i en översnöad, av kupévärmaren, halvt uppvärmd bil klockan 06.00. Vi kan ju höras då.
Tack och hej leverpastej

Party pepp

Känner mig fortfarande som något som katten hostat upp. Blev dock på bättre humör när min gamla arbetskompis Emil ringde och anonserade att det nästa helg är reunion fest med mina gamla arbetskamrater. Jag är peppad som få.

Jag krokodilmuntre Ricky G.

I dag är jag sjuk och sitter hemma och kollar på the office US, vilket så klart inte är i närheten av the office UK men ändå funkar som underhållning under en sjukdag. Ricky Gervais är nog min stora idol, all time.

Förutom att kolla på tv har jag ätit två pepparkakor, druckit glögg och längtat efter vörtbröd. Gud vad jag hatar att vara sjuk.

Jag står (när dom andra sitter)

Jag har fått en ny kompis. Tidigare gillade vi inte varandra men nu är vi bästisar. Jag försöker att alltid säga hej när jag har vägarna förbi. Mark tog den här bilden på oss i fredags. Visst är vi fina?

Den här veckan har vi tyskar på besök, dom vill göra allt som man tänker sig att tyskar vill göra. Det är hemskt underhållande.

Förra veckan was all about singing asians. En dag när jag kom ut från min lägehet mötte jag två kineser i trappen, två på botten
plan och två ute på gården. Sammanlagt 6 kineser, som alla sjöng på olika låtar. Det var bissart. Några nätter senare så drömde jag att det stod en japan på en balkong och sjöng Lionel Ritchies gamla "hello is it me your looking for". Jag tror att asien kallar på mig. Jag kommer, jag kommer!

I dag känner jag mig ensamast i världen. För er som inte vet hur det känns så känns det i magen. Helst vill jag gå till sängs och vakna på julafton. Men det går ju inte!

Auf wiedersehen.

Skattjakt

Igår hittade jag en skattkista i form av en banankartong full med antikviteter från högstadiet; dagböcker, brev, bilder, dofter och minnen. Jag ska läsa allt och sen gömma det, för jag tror inte att det finns något som är så privat som tonåren.
Jag och min BFF hade en fin liten grej för oss, vi skrev brev. I enorma mängder. Om allt som var så pinsamt eller jobbigt att man inte vågade/orkade prata om det. Och jag är så glad att vi gjorde det.
Nu ska jag färdas tillbaka i tiden.
Adios.