BBB

I dag har jag jobbat, på en avdelning jag aldrig förr varit på och med barn jag knappt träffat. Det var spännande men ganska utmattande speciellt som det fanns en unge som hela tiden testade den nya fröken och därför spjärnade emot allt man sa och mer än gärna bråkade. Något som jag av gammal vana vet är att om man lägger sig en gång är man körd så jag har i stort sett bråkat hela dagen.
Behöver jag tillägga att jag somnade direkt jag kom hem?

Nu är bara frågan vad fan som ska göras ikväll. Hela brännbollsyran och fysikgrändsfesten känns jävligt blase, dessutom är det alltid en besvikelse. I år tänker jag därför gardera mig och göra något annat, frågan är bara vad och med vem. Den som lever får se.

Adios

Kan ni lista ut vad de tre b:na i rubriken står för?

Dagen i bild

Idag har det flyttstädats i vår gamla lägenhet. Flyttstädning är slitsamt. När vi äntligen var färdiga firade vi med att äta mat ute på gräsmattan. Vissa blev trötta och somnade. Andra kom och hälsade på och var nöjda med att vinka till bussar. Till råga på allt var vädret underbart.

Nu ska här sovas för imorgon ska det jobbas.

It's back!!!

Som ni kanske minns så sörjde jag min kamera som verkade ha gått vidare. Men icke! Vi provade stoppa i uppladdningsbara batterier och vips så funkade den igen. Tyvär alldeles för sent. Har nämligen just skjutsat Anna och hennes date till sin balförfest, stiliga som få var dom ju, hade gärna haft en bild på Anna att dänga upp här så ni kunde få se den mörka skönheten från sin bästa sida. Men men, kanske nån annan tog en bild som jag kan sno.

Dödens vapen

I'm lethal!

Vi har just sett klart den andra filmen om Martin Riggs och hans polare. Så jävla bra filmer! Hunkiga 80-tals killar, one liners så kraftiga att det känns som om man får en smäll på käften och mitt i allt det testosteron stinna våldet finner vi vänskapen mellan två män. En vänskap som vuxit sig stark och nu börjar likna kärlek. Även om dom inte uttalat säger de tre små magiska orden så vet båda vad dom betyder för den andra, det är underbart!

Hemma ser det numera ut som ett galleri, eller nej det gör det inte. På ett galleri hänger tavlorna snyggt och prydligt på vita väggar och har man tur kan man få sig ett glas cider och några salta pinnar. Vi lever mest i ett förvaringsrum för konst och här bjuds det på sin på vatten och knäckebröd. Tavlor, tavlor, tavlor. Överallt tavlor. Mark avslutade nämligen sitt första år på konstskolan idag och var så illa tvungen att ta med sig alla sina produktioner hem. Nåja, man ska väl inte klaga, dom är ju inte direkt fula att titta på men jag börjar få känslan av att vi skulle behöva en extra lägenhet, bara för våra grejjer.

Jag hade tänkt skriva lite om hur stolt jag är över min mamma, men det förtjänar fan ett eget inlägg. Hon ska inte behöva komma trea efter Riggs och i-lands tjat om hur vi inte får plats bland alla våra saker. Ett eget inlägg kommer. Men det blir nog imorgon för nu ska här sovas.
God natt.

Kulturnatta

Igår var jag och snurrade på stan. Det var kul, till en början.

Kul:
Att se Hadar Kasch spela
Att hälsa överdrivet mycket på Annas ragg
Att köpa sockervadd

Mindre kul:
När det blev kallt
Att det var så många cp:n ute. Och nu menar jag givetvis inte människor med ceberal pares, dom får gärna vara ute, nej jag menar människor som är dum dum dumma ihuvudet
Att jag blev trött och illamående av att äta min sockervadd

Jag cyklade hem strax efter elva och såg dödligt vapen, med Mark. Vi låg i soffan och gnällde på allt som var orealistiskt i filmen och skrattade åt alla töntiga kommentarer. Det var en kungfilm!

Idag är det morsans dag. Ska nog fixa lite fika och dra upp till henne.

Adios.

Sängdags

Jag lyckades aldrig somna om imorse. Jag slumrade i badet mellan 9 och 10, vilket resulterade i en fin fin nackspärr.
För att aktivera mig själv drog jag med mig golfen ner till strömpilen och gick i affärer, det var mysigt och jag köpte bara nyttiga grejjer (så som pesto, hundmat och öl).
Sen somnade jag klockan halv två och vaknade igen klockan fem. Fixade middag, käkade och drog sedan till Lena och Frida för att förfesta och sedemera cykla ut på umedalen för att gå på Marks avslutningsfest. Där var det ett himla drag men jag blev snabbt rastlös och längtade efter tystnaden och ett häng med enbart mig själv. Så jag cyklade hem. Eller jag cyklade in till stan drog på max, snackade med en full dam som var himla festlig, fixade ett veg. mål och tog bussen hem tillsammans med två överförfriskade damer, i 50 års ålder, som både fes och pratade högt. High five för damer som släpper loss.

Nu ska jag krypa till kojs, läsa lite och släppa fram lite lite besvikelse. Det kan bli mysigt.

God natt.

Tidig dag.

Klockan är tio över sju. Jag vaknade 43 minuter över fem och kunde inte somna om. Nu har jag ätit frukost och sitter och lyssnar på radion och försöker att inte väcka Mark, något som inte skulle vara möjligt ens om jag hade tre kanoner.
Jag tror att jag vaknade för att jag var så glad. Solen sken in i mitt ansikte och fåglarna kvittrade jättehögt. På senaste tiden har jag varit så glad. Jag minns inte riktigt senast jag haft så här kunglig livslust. Jag har hittat mig själv. Jag låg bland loppisfynd, knoppande träd, goda glas vin med goda vänner, fina böcker och total frihet.
Om jag skulle stöta ihop med George Costanzas pappa skulle jag ropa:
- Mr. Costanza! I've found serenity!

Bra eller Dålig dag?

Bra vs Dåligt

Bra
Jag sov inte för länge, men ändå lagom länge.
Solen sken.
Bilen fungerade.
Jag for till myrorna, själv, och njöt av ensamheten.
När jag lessnat på ensamheten så träffade jag Naima och Tristan på stan.
Jag fick kaffe på stan.
Jag köpte mig en fin liten kjol på stan.
Mikale och Milo kom hit. Lina med.
Mikale lagade min dator.
Milo var glad.
Jag fick ett jättefint sminkbord av Naima.
Imorgon ska jag på fest med mina fina tjejer.

Dåligt:
Jag mår illa.
Naima har skrämt upp mig med historier om en läskig magsjuka.

Summa summarum, bra vann! Idag har varit en bra dag.

Världens jobbigast...

Idag (är det ett eller två ord?) kom jag på världens jobbigaste sak att göra. Det är inte vasaloppet, att simma över engelska kanalen eller bestiga mount everest, nej det är mycket mer banalt än så. Jag är säker på att om man skulle göra en undersökning så skulle svaret komma till en som en aha upplevelse, precis som med en undersökning, som mamma berättade om, där man fråga det svenska folket vilken som var den bästa doften som fanns? Svaret blev inte en komplett blandning av eteriska oljor eller dyra rengöringsprodukter som "forskare" spenderat år på att ta fram. Nej, svaret blev doften av ren tvätt som fått torka utomhus. När man läser det så inser man ju att ja, så är det (även om jag själv är barnsligt förtjust av lukten av bensin). Samma sak gäller denna otroligt ansträngande aktivitet som dom flesta verkar dra sig för att göra. Jag snackar om att sätta fast toalettpappret på hållaren. I nästan alla hushåll tror jag att man någon gång stöter på toarullen chillandes på golvet, chitt chattandes med toaborsten (en god kusin till toapappershållaren, inte heller den särskilt använd) eller lite nonchalant lutandes mot väggen på toaletten brevid spolknappen.
Många gör gärna detta till en genusfråga och menar att det enbart är män, som vi ju alla vet föds utan den där städgenen som kvinnorna fått med sig med det extra X:et, som inte ids trä på nytt papper på hållaren när det gamla tagit slut. Jag skulle vilja säga att detta snarare är en fråga om ork.
Man känner sig aldrig så trött som när man tar det sista pappret och ser den bruna kartongrullen fånigt hänga kvar. Äsch, tänker man, nästa nödiga person fixar det. Det faller en inte in att nästa person kommer att se det som ett lika stort företag i att iordningställa badrummets viktigaste detalj och jobbigaste procedur. För att byta toalettpappersrulle är inte bara att kränga på en ny, nä man måste lyfta, ta av den gamla(!), fått dit det nya fräscha pappret, kränga fast själva hållaren igen och då, just då när man ser mållinjen och börjar andas ut så faller man, för då står man där med en tom rulle i handen. Vissa ställer sig upp igen och avslutar loppet genom att uppsöka närmaste papperskorg (eller insamling) och dumpa det, nyfunna, bihanget där, medans andra väljer att krypandes ta en genväg, bli diskvalificerade och helt enkelt släppa toarullen där dom står (eller sitter).
Jag är ingen ängel själv, nu senast så tog jag papper från rullen på golvet och ställde helt sonika tillbaka den på golvet trots att jag vet att den kan bli både blöt och uppriven av en busig katt. Min ursäkt? Ja, orkar inte, jag är så trött.
Så hörrni! Ska vi inte slå ett slag för toapappershållaren? Nån har faktiskt bemödat sig att skruva dit den, låt oss använda den, byt pappret nästa gång.

På ålderns höst

Om mindre än en månad fyller både jag och Mark 23 år, var. Detta börjar märkas, åldern tar ut sin rätt. Vi är mer förvirrade än någonsin. Mark leder förståss för han var ju förvirrad redan innan men jag gör lite fina blunders jag också. Saker som händer här hemma:

• Ugnen glöms på
• Spisplattor likaså
• Kylskåpsdörren står öppen, typ jämt
• Konstiga saker hamnar i kylskåpet så som isbitsbrickan (fylld med vatten av någon som verkligen såg fram emot isbitar), bröd, mjöl med mera
• Kranar rinner
• Saker försvinner

Ja, det är helt enkelt ett kaos. Vad tror ni? Umbygden nästa?

I dagarna två har jag hängt med Sten. Vi har gjort häftiga grejjer, så som att vara på skroten och leta reservdelar och däck. Bytt däck, bytt tändstift, kört med släp, slängt skrot, fyllt på oljor, blivit oljiga om händerna och druckit hinkar med kaffe. Nu rullar golfen och jag har fått hår på bröstet av allt hårt jobb.
Idag ska jag således sy. Jag är en mångsidig kvinna!

Vi hörs.

PT (partytisdag)

Igår hade vi tjejkväll. Vi drack vin, åt melon och popcorn och pratade i timmar. Ju mer vin vi drack desto lättare blev det att prata och tillslut skrek alla i mun på varandra. Efteråt var Mark alldeles chockad. Och imponerad tror jag. Det finns inga, och då menar jag verkligen inga, som kan vända en tisdagkväll till en fullfjädrad fest, som vi.
Hur det hela slutade? Det tror jag vi låter vara oskrivet. Jag kan dock informera om att jag upptäckt min akilleshäl i livet. Jag kan inte spy. Jag kan må jätteilla och hulka lite, men sen tar det stopp. Det är som att mina kräkreflexer gått på semester. Ni kanske tycker att det låter som en drömvärld men det är det inte. Tänk om jag blir förgiftad! Istället för att spy kommer jag ju dö!!! Så nu vet ni enklaste sättet att bli av med mig.

Nu ska jag göra mig respektabel, eller iallafall sätta på lite deodorant och en hyfsat ren tröja, och sen ska Sten och jag åka till returmarknaden och slänga skräp.

Vi hörs, då.

Ode to M.

Ångesten hade en fin liten peak där vid tolv när Viktor ringde och gav ännu sämre nyheter, vi skulle bli tvugna att betala en förmögenhet för vår gamla lägenhet på språkgränd. Besiktningsmannen var missnöjd över en spricka i handfatet (som vi INTE gjort) och en fläck på en vägg, summa av missnöjdheten? ca 5 papp. När jag fick dessa nyheter var Mark inte hemma utan hos tandläkaren men är han klev in genom dörren (med en bedövad käft) så välkomnade jag honom genom att bara kräka ur mig den ekonomiska ångest som nu tagit över mig totalt. Timmarna i ensamhet hade fått tillvaron att snurra, vad fan skulle jag göra? Skulle jag behöva göra det mest pinsamma i världen och ringa min (biologiske) far och be om cash? Eller värren, skulle jag bli tvungen att spendera sommaren, som jag redan tänkt använda till någon sorts psykisk återhämtarperiod, med att slita för dålig lön på någon av Umeå kommuns många inrättningar för människor som behöver vård? Allt höll på att gå i bitar och jag trodde att jag skulle spy.
Tur är det väl då att jag har min klippa, min fyr i stormen, min spalje för en ranglig ros som mig själv, min Mark. Med några handfasta tag ordnade han upp nästan allt. Han ringde bostaden och argumenterade (som bara han kan, jag blir knäsvag) ner priset till en spottstyver och övertygade mig om att pengarna skulle räcka. Kunde vi fixa 10 tusen var så skulle vi klara sommaren, vi kommer inte äta caviar och dricka skumpa ur modellers välansade sköten, men vi kommer ha tak över huvudena och mat (måhända torftig sådan) på vårat bord.
Fortfarande nojjar jag lite men jag vill inte längre spy och jag känner mig tacksam att jag valt en livspartner med egenskapen att hålla huvudet kallt när mitt kokar.

Vi hörs.

p.s jag och Sten har pimpat min cykel med ett nytt bakhjul (tvåväxlat!) och nya snygga handtag. Jag ska återigen cykla utan problem.
d.s

Csnångest

Jepp, jag har drabbats av den härliga gamla csnångesten. Jag tror att så gott som alla studenter någon gång träffat på csns giriga nävar som dom enkelt slår ner till höger och vänster genom formella opersonliga brev. Vad fan ska jag göra om dom börjar kräva mig på pengar? Nä, ångest kommer att vara dagens tema.

I går hängde jag med Naima och Tristan. Tristan har lärt sig ett awesome partytrick, om man fiser härmar han en, genom att göra pruttljud med munnen. Den killen kommer komma långt!

102

Ganska ofta upptäcker jag att jag hatar människor som jag inte känner. Ibland hatar jag människor som jag känner också men det tycker jag är mer ok för då känner jag dom ju så jag vet att dom är dryga. Nu snackar jag om när man hatar folk för att dom typ ser ut på ett visst sätt, eller att man en gång för typ 4 år sedan fick en dålig vibb av dom på en fest. Gud jag är en tragisk liten människa.

I går var det en jäktig dag. Först lunch med Viktor, Johan, Patrik, Mark och Viktors mamma. Det var trevligt som bara den. Sen upp på ålidhem för att barnvakta Milo, vi gungade men hade inte särskilt kul, inte Milo iallafall. Han blev stel av skräck direkt man satte ner honom i gungan och klamrade sig fast vid mig, han är ett spännande barn. Vi lekte lite i sanden istället och sen gick vi med vagnen tills han somnade. Sen hade vi en liten kris ett tag, när Mark kom hem. Milo är nämligen helt livrädd för Mark. Han blir helt panikslagen, Mark tycker att det är väldigt roligt.
Efter barnvaktandet så drack jag vin med Sofia, Frida och Lena och pratade tjejsnack (som vi brukade kalla det). Det är underbart, man kan gotta sig i vem som legat med vem, dela med sig av härliga sexuella upplevelser och ibland prata om jobbiga saker och gråta en skvätt. He va en toppenkväll!

Nu måste jag hoppa in i duschen.

See ya!

101

Jag drog just dammsugaren en snabbis. Så här på våren blir det så jävulst stökigt, dessutom hade jag inget bättre för mig.
Ofta när jag dammsuger så brukar jag minnas alla gånger jag gjort det och alla mina dammsugare, här följer nu en liten sammanfattning:

Jag minns alla mina dammsugare och hur dom sög (det där är ett litet skämt med en litterär anspelning på boken jag minns alla mina älskare och hur dom tog på mig. Mamma skrattade gott iallafall)

Min första dammsugare fick jag av mina föräldrar när jag just flyttat hemmifrån. Som ny utflugen fågelunge var jag hemskt förvirrad och saknade både det ena och det andra (jag kommer aldrig glömma när vi stod där i min nya etta, hela familjen, första kvällen och Hannes frågade om jag hade hemförsäkring, självklart fattade jag noll, men Sten fixade det nästa dag) så mina föräldrar körde fram och tillbaka mellan tomtebo och berghem med konservöppnare, gafflar, tavelkrokar, disktrasor och givetvis en dammsugare. Dammsugaren var en blå liten sak som dom köpte åt mig på rusta. Den var råbra, sög hårt som fan och allt blev kliniskt rent. Ja allt var frid och fröjd tills det var dags att skaffa nya dammsugarpåsar. Det fanns inga till min udda (polska?) maskin, jag provade tillslut med sånna där universalpåsar som ska funka till all, ALLA, dammsugare, dock funkade den inte till min. Således skänkte vi den till returmarknaden.

Min nästa rengöringsmaskin kom, lustigt nog, från returmarknaden. Även denna plockade morsan hem till mig. Den var orange och lät så mycket att man behövde öronproppar när man dammsög. Dock sög den, hårt och bra. Allt var frid och fröjd tills den dagen då vi upptäckte att, jo, det luktar väldigt mycket bränt när den är igång. Jag tog isär hela altet och rengjorde men den lukten blev bara värre och värre. När jag således fick in lite cash på återburen skatt bytte jag upp mig.

Den här gången lärde jag av mina misstag och köpte en påslös och till råga på allt, en sladdlös. Det var en sån där elektrisk sak som är väldigt populär och som har en inbyggd handdammsugare i sig. Den var verkligen skitfin och praktisk för den stod ju alltid framme, spontan dammsugning har aldrig varit så enkelt! På den tiden bodde vi i en trea, tre människor, två hundar och en katt, behöver jag säga att det var sjukt stökigt jämt? Dammis orkade helt enkelt inte. Jag tror det var minmins hår som blev dödsstöten. Hennes långa svarta hårtussar virade in sig i de små hjulen på munstycket och efter varje rum vart man tvungen att pilla isär hela skiten för att rengöra. Herregud, nej! Trots att jag älskade den högt så fick den gå vidare och levr nu ett lugnt liv på landet hos min kusin Lina, där den suger upp Milos kexsmulor och små yttepyttiga sandkorn och dammtussar. Vi brukar prata lite när jag är där och den mår finfint.

Vi är nu framme i historiens ände och min nuvarande dammsugare. Efter floppen med den senaste bestämde vi oss för att skaffa en rejäl grej. Således for vi till en elektronikaffär och provade alla deras dammsugare, ordentligt. Tillslut fastnade vi för en fin, lokomotivliknande röd sak som var påslös men med sladd och ett kraftfullt sug. Den lever och frodas och trivs med utmaningarna den får i vårt icke så pedantiska hem.

Sen vill jag bara tillägga att jag inte stavade dammsuga fel en enda gång. Min mor tycker att det är så förfärligt med folk som skriver damsuga, jag tycker att det är helfestligt.

Hej!

100

Det här är mitt hundrade inlägg. Hurra.

Nu är alla proven gjorda. Nationella igår var en bitch, tre timmars slit och så mycket koncentration att jag var alldeles yr efteråt. Och igår när jag kom hem då visste jag inte riktigt vad jag skulle ta för mig. Jag kände mig så tom, på riktigt! jag har bara oroat mig och pluggat i en mer än en veckas tid och nu är allt över. Konstigt.

I dag ska jag luncha med Viktors mamma. Alltså Viktor och Mark och Patrik ska också vara med. Det kan nog bli sjukt trevligt. Efter lucnhen ska jag barnvakta Milo så att Lina och Mikael kan fixa alla grejjer som ska fixas inför festen på Lördag. Jag tänker mig att jag och Milo ska vara ute och ha kul och gunga och sånt där, som jag tycker är roligt.

Men hörrni, vi hörs lite senare. Adios.

Mångest

Ja, du, jag lider av svår mångest. Mångest betyder inte måndagsångest (vilket ju skulle vara yperligt dumt att lida av idag, Torsdag) utan matteångest, fast egentligen är det nog pångest, provångest. Jag presterar aldrig bra på prov, jag blir sjukt nervös och stressad och hjärnan kolapsar och timmarna innan går jag bara runt och stirrar; på riktigt stirrar. Jag upptäcker att jag står och glor på min tekopp utan nån egentlig baktanke eller ide om vart jag ska näst. Huvva. Som ni kanske förstår så har jag veckans sista prov idag. Igår satt jag i 3 timmar och skrev om historia, efteråt var jag alldeles yr, tung i huvudet och hade kramp i handen. Nu är det mattenationella. Grejjen är att jag har redan fått G på alla mina delprov och jag har för mig att det nationellaprovet bara kan höja betyget, inte sänka, men jag är inte säker.

Mitt huvud är tomt, jag har glömt allt jag någonsin kunde. Håll tummarna, och resten av fingrarna också, klockan två. puss, hej.

Historien upprepar sig

I går innan vi skulle somna så låg Mark och förhörde mig inför dagens historiaprov, det var riktigt kul. Mark är bra på att förhöra för han är på riktigt intresserad och frågar så här följdfrågor eller så berättar han nått som har med saken att göra. Men jag tror att det till slut blev försent och för stora diskussioner för helt plötsligt ligger jag där och inser att jag är hur gammal som helst! Låt mig förklara. Hela ens kropp är uppbyggd av celler som delar sig och delar sig alltså betyder det att den ursprungscell som du kommer från är en cell som ursprungligen var dina föräldrars ursprungscell och som sedan delat sig och om man tänker så så kan man gå hur långt som helst tillbaka i tiden, alltså jag, och du, är gammla. Som fan. Äldre än fan t.o.m.

Förlåt att det här blev ett så sjukt konstigt och rörigt inlägg men jag är helt blåst i huvudet. Det enda som det finns plats för geometri, 30-åriga kriget och sannolikhetslära. Jag hör av mig när jag blivit normal igen.

Håll i hatten...

...för här kommer jag blåsandes i 110!

Idag har jag haft en riktig sån där aktiv dag. Jag kände mig som Lynette (i desperate housewifes, daaa) när hon tagit sina ungars damp medecin och städar hela huset med tops. Nå, inga topsar har förekommit men städat har jag. Och tvätta. Och pluggat. Och deklarerat. Jag fattar verkligen inte vad det är för fel med att det ska gå så fort jämt (mamma!)?

I morgon har jag det första av veckans tre prov. Det ska bli så skönt när den här veckan är över, då är jag färdig, klar, ledig, fri, you name it!

Vi hörs

Helgen som gått...

...har gått i spyans tecken.

Vi tar det från början. Mina föräldrar åkte i Torsdags till Uppsala för att fira en moster och som vuxen självständig människa så borde ju inte det påverka mig, men det gjorde det. Jag har nämligen småsyskon som kan behöva lite sällskap. Så Fredag eftermiddag och natt spenderades i mitt "gamla" hem. Jag sov tillsammans med min lillebror i mammas och Stens säng (och den är verkligen inte skön alladeles för hård för min smak) och kring halv fyra på morgonen blev jag väckt av en ynklig röst i mörkret som deklarerade att han mådde illa. Snabbt som ögat skyndade vi till toaletten, och ja, det stackars barnet mådde verkligen illa. Nu är det så här va att jag inte är särskilt knusslig när det gäller varken kroppsvätskor, blod, avföring, you name it, här ser du en härdad vårdarbetare. Men även den bästa har en öm punkt och min råkar vara spyor. Eller egentligen inte bara spyan i sig utan lika mycket ljudet av en människa som hulkar och ljudet när massa slår ner i den avsedda behållaren; och lukten, jag hatar lukten. Men, vad fan ska man göra? Killen är elva och tycker nog inte heller att det är särskilt kul med spya, så man biter ihop stryker hans hår och försöker komma med några sånna där glada uppmuntrande tillrop, tills han ber en att bara stå tyst brevid. Man skickar honom i säng så fort det verkar vara tomt i magsäcken och fortsätter själv med det härliga arbetet att skrubba badrummet.

Nästa kväll, alltså lördag, var jag ledig från barnsällskapandet och istället bjuden på inflyttningsfest hos Viktor H. Det är nu nästa spya komma in i bilden. Vi behöver inte nämna några namn, men vi kan kalla honom "Mats", Mats råkar dricka liiite för mycket ljummen folköl och ligger sedan på vårt badrumsgolv och tömmer sig, genom munnen, högt och ljudligt. Jag har alltid tyckt att Mar... jag menar Mats främsta gåva i livet är att han alltid verkar spy så lugnt och sansat, och tyst. Förr, iallafall. Nu ligger jag i sovrummet och trycker kuddarna mot mina öron för att slippa höra honom kämpa mot kramperna som försöker ta hans älskade mag innehåll.

Helgens tredje pizzabagare blev en kille som, liksom Mats, råkat få i sig lite för mycket av det goda. Den här killen har vi dock för vana att träffa på när det gäller sånna här sammanhang. Ja, givetvis är det Viggo vi pratar om. Tydligen hade han mumsat i sig både qournfärssås från middag och en gigantisk mängd godis. Karin ringde mig på söndagmorgon och var så arg att hon nästan grät hon och Anna hade varit uppe större delen av natten och sanerat efter hans lilla upptåg men dom behövde hjälp med tvättmaskinen. Jag for upp, tvättade och gav dom båda hjältarna en guldstjärna för att dom A) skött situationen med bravur och B) inte dödat hundskrället.

Men förutom allt kexande har det varit en mycket trevlig helg. Jag har sjukt roliga och sympatiska syskon som man gärna okynnes hänger med. Dessutom har ju Anna skaffat världens bästa extra knäck!

Nu ska här pluggas, adios.

Mat

Jaha ja, så var Valborg över, men vilken Valborg sen. Vi satt i det trevliga kollektivet på berghems trädgård ända tills solen gick ner och det blev för kallt, då gick vi in och fortsatte ha trevligt.
På vägen hem gick vi förbi stans bästa kontainer utanför stans sunkigaste mataffär, and we struck gold. Nu har vi frysen full av bröd och plättar och annat gott.

Idag ska vi ner på stan och titta på en massa jippon och spelningar.
vi hörs sen