Update

Shit pommes frites! Den här veckan har susat förbi i 110. Jag vet att man alltid tycker att veckorna går snabbt, men den här har gått onaturligt fort. Riktigt obehagligt. Dock har levnadsstandarden varit hög, sånt är viktigt.
Igår var det öppet hus på Ålidhemsskolan, jag och Naima gick runt i korridirerna och minns och ojjade oss. Hur blev vi så gamla? Vad har hänt med tiden? Uj uj.
För övrigt har jag gjort en intressant upptäckt. På kvällarna när jag ligger och ska sova och sakta glider in i sömnens härliga sköte så kan jag alltid avgöra när jag sover. När tänderna i min mun växer, varje tand känns dubbelt så stor som vanligt och hela käken flyttar sig utåt så att, det känns, som att jag måste sträcka ut tungan så långt det bara går för att nå dom och mina tankar går från logiska till underliga och intressanta, då, då sover jag. Det är skithäftigt att ligga och veta att man sover men ändå är fullt medveten. Veckans upptäckt, lätt.
I morgon ska vi fira en (f.d) klasskompis som fyller år. Det blir vin och middag på 2 våningar. Funderar starkt på att dra på mig guldklänningen, bara för att markera högtiden.
För några dagar sedan så tänkte jag skriva ett inlägg om den milda vintern (hur underbart det var att den nästan är över och att det sällan eller aldrig varit minusgrader och ytterst lite snö). Sen började det toksnöa, massor. Och nu är det 6 minus grader och jag, jag vill bara dö. Ge mig vår, varm sol, smält snö i små strilar längs med gatan, fågelkvitter, knoppar, grönska och ljusa kvällar. Ge mig nu, så blir ingen skadad! Inte? Nä ok, det är väl bara att bita i det sura äpplet och leva vidare.
Tack och Adjö

Tystnad

Oj oj, nu ha jag varit frånvarande igen. Ärligt talat så har jag typ inte suttit nått framför datorn på hela helgen.
I fredags vaknade jag rå tidigt (åtta lixom) och sen drog jag och Mark till konstskolan och en sväng på stan. Mycket mysig dag. På kvällen blev vi bjudna på middag hos Marks pappa och sen var jag så trött så jag däckade nästan direkt jag kom hem.
I går morse vaknade jag av att Naima ringde och skällde ut mig. "Vad har hänt Kristin" ropade hon "du brukar ju alltid vara tidigt uppe, kliv upp nu, nu ska vi ner på stan". Till saken hör att klockan var bara tio, det tycker jag inte är så sent för att vara lördag. Och förr i tiden gick Naima själv och la sig klickan tio (ja, på morgonen). Sen fick hon baby Tristan och allt ändrades. Nå eftersom jag är en god vän och underbar tant (till Baby Tristan alltså) så drog jag på mig kläder och begav mig ner på stan utan knot eller gnäll. På stan inhandlade jag saker för att komplettera mitt syförråd. Kvällen gick sedan i skapandets tecken. Mark målade på sin tavla och jag sydde och broderade om vartannat.
Nu ska jag klä på mig och fara och terorisera familjen på Grottvägen. I dag ska det göras grejjer!

Idag och igår

I går blev jag bjuden på Bio av Mark. Viktor följde också med. Jag ville rågärna se sweeney Todd men V vägrar se musikaler, av princip. Istället såg vi control, som handlar om joy division, eller främst sångaren Ian Curtis. Den var bra men oh så deprimerande. Efter åt kände vi alla för att hänga oss i klädlinan.
Tidigare under gårdagen var jag och Sofia (och lite Sidi) ute på äventyr. Vi snurrade runt på Mimer i mer än en timme (men nu verkar allt vara klart, Komvux, here I come!), letade råttor på farmen och drog en repa på returmarknaden. Sen satt vi här i mitt kök och sydde. Jag på mitt lapptäcke, Sofia broderade och Frida (som kom till efter returis) bestämde sig för att slå världsrekord i virkning. Lite senare kom Lena förbi och det blev riktigt ordentligt mysigt.

Idag har jag en gedigen lista att följa:

• Sy på mitt lapptäcke (som nog snarare bli en dyna till min kökssoffa, som jag hittade i soprummet!)
• Lira lite gura
  
• Borra upp hyllor
• Skicka en massa jobbiga mail
• Hälsa på mamma
• Få hem Minmin (jippie!!)

Vi får väl se om hyllorna kommer upp eller inte. Nå, there's no time like the present, let's get to it.

var dags vardag

Alltså jag diggar verkligen Veronica dimaggios nya låt. Verkligen.

I går hade jag en heldag. Tidigt på univ, sen ner till Sidi på slottet, drack kaffe och åt en tidig lunch, hjälpte sidi och Erik V att köra släp och bära möbler, sen gick jag och Sofia på stan med Frida. På kvällen såg vi på film Sofia och jag. Somnade som en klubbad säl, innan huvudet ens nått kudden.

Fick föresten ett ryck igår och lånade tre böcker på biblo igår, om sömnad. Jag ska göra ett lapptäcke och ville hitta lite ideer och det fans så mycket böcker med så mycket roliga saker att jag inte kunde nöja mig med en.

Snart ska jag ringa och väcka Sofia, vi ska ta en sväng till returmarknaden, tror jag.

Adjö

Fundering

Hela helgen har jag funderat på det här med att oroa sig. Jag tror att jag inte oroar mig så mycket. För andra, alltså. När det gäller mig själv, min ekonomi och välmående kan jag ligga vaken hela nätter och bara götta mig i oro. Faktum är att min hjärna gillar att ta ut svängarna vad gäller självplågeri och varje kväll innan jag ska somna så letar den som upp saker som jag kan nojja över. CSN, pengar i allmänhet, om jag gör rätt val, jobb och studier.
Däremot är det ytterst sällan som jag hålls vaken av oro för andra. Vissa kan likna detta vid egoism, jag ser det mer som en överlevnadsinstinkt. Jag skulle kunna oroa ihjäl mig, för de få gånger jag verkligen är orolig så känns det som att mitt hjärta ska slitas ut ur kroppen av en mäktig samuraj.
Jag antar att stereotypin är att man ska våndas över den yngre (eller jämngamla) generationens leverne, som då mina syskon, kompisar, pojkvänner, bebisar, djur och släkt. Men jag litar fullt och fast på deras förmåga att ta hand om sig själv. Jag oroar mig inte över mina småsystrar, jag vet att dom är kloka människor som säkerligen kommer ha en snefylla, råka ut för obehagliga situationer och få sina hjärtan krossade, men det hör livet till. Man måste genomgå lite skit för att slutligen hitta sig själv. Dessutom har de bra backup.
Nej, det enda (förutom mig själv) som jag oroar mig för är mina föräldrar, mamma G och pappa S. Något som, jag vet, gör dem hemskt arga och förnedrade men mamma, jag är ledsen, jag kan inte hjälpa det. Jag är rädd att ni ska må dåligt, göra bort er och ha ångest och tycka att era liv suger. Jag är rädd för att ni ska känna er ensamma, utanför och isolerade. Jag är rädd för att ni ska känna er misslyckade, missnöjda och värdelösa. Ja, sånt oroar jag mig för.
Men jag antar att det inte är mer än rätt, jag kan tänka mig att ni oroat er en gång eller två, för mig. Och att även ni känt känslan av att få ert hjärta slitet ur kroppen av en mäktig samuraj.
Om så är fallet så ska ni veta att jag, likt Edith, inte ångrar någonting!

Fresch

Nu är det skinande rent i det Frykholm-Frygellska hushållet. Sånna gånger är det underbart att njuta med en kopp kaffe och lite fin musik.



José González version av Teardrops.

oopsie daisy

Hoppsan sa, så gick det två dagar utan någon bloggning. Ska försöka mig på en liten resumé av helgen.
Lördag:
Sista jag skrev var jag på väg till flyget. Jag kom, jag satt och jag hämtade. Lite tidig var jag, så klart, men det var chill, jag hade med mig en bok. Jag fick med mig Mark hem och efter att vi hälsat på varandra ordentligt så hade vi en lugn kväll, kollade på heroes och åt godis.

Söndag:
Efter en lång sovmorgon utan stress drog vi ner till Sidi och gick till bokcafeet för att fika och titta på Sofia som jobbade. Dess värre var det proppfullt. Vi beslutade oss för att prova folkkök istället. Där var det också proppfullt. Kön ringlade ända ut till parkeringen. Vi försökte oss på tre fik till innan vi hamnade på en pizzeria. Och trots den bristfälliga miljön så hade vi det himla trevligt.
Efter en middag på grottis så hängde vi här hemma. Sidi, Sofia, Ekke, Patrik och Viktor kom och vi bara satt och pratade. Jag led, dock, av en svår huvudvärk och fick tillslut skicka hem alla för att krypa till sängs.

Idag: Än så länge har det inte hänt så mycket. Jag åt frukost och kollade på Heroes, badade, tog en prommis till centrum och nu sitter jag här. Huvudvärken hänger med och bultar i mitt huvud, likt största bocken bruse på bron. Dessutom måste jag plugga, något som känns exeptionellt ovärt. Jag hinner ju inte ens göra klart den här kursen innan mina komvux studier börjar. Nåja det är väl bara att traggla på, jag har ju ändå inget bättre för mig (förutom att slö surfa, pyssla, läsa min bok, städa och kolla på mer heroes). Kanske att jag ska ta en nap och se om huvudvärken släpper...
Nåja, vi hörs.

Hämtning

Alldeles snart ska jag köra till flyget och hämta Mark. Tiden har faktiskt gått riktigt fort. Jag var väldigt orolig innan han for eftersom jag varken är van eller bekväm med att vara ensam, men den här gången har det faktiskt gått riktigt bra, jag har nästan föredragit det. Det är mysigt att varva ner själv i sin egen lägenhet och sen gå och lägga sig i sin egen säng. Självklart är det bättre när Mark är hemma, men det har varit så skönt att jag har klarat av att vara ensam. Tidigare brukade jag alltid sova hos någon eller ha någon sovande hos mig. Hurra för mig! Jag är en duktig tjej!

Nä nu ska jag fara, jag är alltid för tidig överallt, men det är ok. När jag skulle möta Mark på Arlanda efter en månad isär (han var i San fransisco och jag var i Kanada) var jag typ två timmar tidig. Jag satt och bara glodde på dörren som jag visste att han skulle komma ut genom, men det var det värt. Nu tror jag att jag tar med mig en bok.

Vi hörs!

Svettigt!

Milo (med päron) for för typ en timme sen. Vi har haft en toppenkväll! Även om det började med ett smärre kaos. Utan att hänga ut någon kan jag ju säga att vi hade en liten bajsincident där typ fyra dagars bajs kom lite överallt. Dock löstes problemet med ett uppskattat bad. Förutom det åt vi av den underbara gröten (så god, stal mig ett smakprov... stjäla av en bebis? vad ska det bli av mig?) dansade och tittade på SATC (känns som ett mycket lämpligt bebiprogram, svara på alla existensiella frågor om barns uppkomst). Slutligen däckade den stackars bebin på min säng. Det är inte lätt att hänga med i tant Kristins fart en hel kväll. Själv var jag helt svettig av att springa efter Milo (som satt i sin gåstol) och hindra honom från att dra ner Marks skivor (du behöver inte vara orolig, älskling, jag hann i tid) och lägenheten är ett smärre bombnedslag av leksaker, kuddar och annat kul. Men roligt var det, hur som helst.

Nu till något helt annat. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli less på Tzaybitar, men efter att ha unnat mig rikliga mängder två gånger denna vecka så är jag bara inte sugen längre. Däremot Sushi. Åh jag hoppas att min bror kommer till Påsk och att han tar sig tid att göra en ordentlig laddning. Jag kan tillochmed hjälpa till att skära grönsaker. Hannes är den enda veg.sushi källan jag känner till. Undra om det finns nått ställe i stan som säljer? Om du vet så dela gärna med dig. Dock så lovade jag (i ett svagt ögonblick) min kära klasskompis Tina att vi skulle göra (laga?) sushi någon gång. Hon måste fått intrycket av att jag vet hur man gör. Så är ju tyvär inte fallet. Jag har sett det göras men jag har inte själv kunskapen, kanske är dags att lära sig, dock?

Nej, det får vara allt för idag. God kväll.

Yesterday

I går var en kungdag. Efter att jag hade pluggat så for jag på stan och träffade Sidi och Sofia och Ekke. Vi drack kaffe och sen gick vi på skopunkten där vi alla (utom Ekke som fick fara på jobbet) fyndade skor till låga priser (49 pix! Come on!). När vi vart less på stan for vi till Sidi och slottet där jag och Sofia låg på soffan medans Sidi fixade mat åt oss. Resten av kvällen drack vi vin (när man är vingourmander, så som vi är, är det ok att dela på en flaska vin en tisdag kväll ett riktigt gott vin var det också), planerade upp våra liv och spelade Alfapet med Gibraltar och hans vän Gunnar.

Nu sitter jag och äter middag för snart kommer Milo (fislilo). Vi ska leka och äta gröt medans hans föräldrar går på restaurant och äter romantisk middag. Tur att Milos föräldrar är så snälla och låter mig vara barnvakt. Ibland brukar dom hitta på grejjer bara för att jag vill vara ensam med Milo.
Kanske det kommer en update ikväll!

Underbart!

Gud så skönt! Nu har jag pluggat färdigt inför morgondagens seminarium. Dessutom känner jag mig riktigt förberedd. Seminariet berör barn i behov av särskilt stöd, något som jag finner mycket intressant och dessutom känner att jag har en viss förkunskap om. Däremot är det löjligt kort att lägga ett seminarium, en föreläsning och tre artiklar på detta breda ämne. Förskolans historik behandlades typ under ett helt moment och med en uppsjö av tjocka (trista) böcker. Barnträdgårdar... gäsp...
Sitter och äter uppstekta rester (mums). Sen ska jag cykla ner på stan och fika med Sidi och (förhoppningsvis) Sofia. Sofia är lite orörlig eftersom hon har hält en kanna skållhett te över foten (dumt dumt dumt!) men jag hoppas hon kommer ändå. Ska även ta en sväng in på bibblan, saknar att läsa för nöje. Det har bara varit kursliteratur den senaste tiden, allt annat ger dåligt samvete. Nu har jag tänkt göra en kompromiss, ska låna en bok som egentligen är kurslit. (dock inte till våran kurs) men som jag tycker verka väldigt intressant, i problembarnens tid, heter den.
Jaja, men vi lär ju höras sen.
Adjö

Inte så vegetariskt

Det här medelandet skickade jag till Mark:
Kom i håg att fisk (poisson) och gift (poison) låter snarlikt på franska. Så att du inte råkar få i dig fisk, lixom.

Jag tyckte att jag var så fyndig och rolig att fler behövde få ta del av mina lustigheter, så voila!

Fotnot:
Mark är, liksom jag, Vegetarian.

Note to self

Är tydligen överkänslig mot annanas. Kom ihåg det nu Kristin, för guds skull.
Har haft Lina, Milo och Mikael här idag på middag. Lite senare kom Anna och Karin. Milo har levt rövare och charmat alla, på sitt vanliga vis. Vi andra har charmats av Milo och levt rövare med honom. Han ska för övrigt vara min valentine, Milo alltså. Världens bästa valentine, vill jag tillägga, för man måste inte dela med sig av sitt alla hjärtans dags godis, man får inte ens dela med sig av det!
Fast föresten så tar jag tillbaka det där. Han är världens näst bästa valentine, den bästa sitter i Paris och saknar mig (får man väl anta). Oj som jag önskar att han ska komma hem snart!

Fotbollsmorsa

Jag sov hos mina föräldrar inatt. Syster Karin övertalade mig. Det var trevligt. Förutom att jag enbart drömde mardrömmar. Men det hade jag nog gjort hemma också. Klev upp megatidigt och körde iväg alla barn (plus Anna, som faktiskt är vuxen nu) till diverse skolor. Härligt. Tänkte att det här klarar ju jag. Kanske man ska skaffa sig lite tonåringar? Hoppa över hela bebisperioden och bara ploppa ut nån som är ungefär lika stor och klok som en själv? Jag och Karin satt och räknade matte igår kväll. Hon för att hon måste, jag för skojs skull (!).
Nu sitter jag här i en tom och tyst lägenhet. Ingen Mark ingen hund bara en katt, ett berg av disk och jag. Plugg ska det bli idag. Plugg i massor. Jag vill plugga jämt. Bara sitta hemma i lugn och ro och läsa artiklar och ibland kliva upp och göra mig en kopp kaffe, vilket härligt liv.

Det var nog allt jag hade att säga just nu. Adjö

Längtan

I dag skjutsade jag Mark till flyget. Han är nu på väg till Paris med sin klass. Det var bara några timmar sedan, men det känns redan som en evighet. Vi har som fått in vanan att vara ifrån varandra och nu känns det inte längre som en avgrund och ångest varje gång nån av oss reser bort. Men det är fortfarande jobbigt. Fast mest härligt. Inte att han är borta, utan att jag får längta. Det bästa jag vet är den där stunden då vi möts i hallen och båda tokler och är jätteglada. Ibland räcker det med att jag har varit hemma och pluggat en hel dag och han stövlar in från skolan. Ibland har han varit på turné i en månad och man har nästan glömt bort hur den andra ser ut och hur det känns att krama nån som man älskar. Det är alltid lika underbart vilket som. Längtan har, för mig, blivit något positivt. Något som har lärt mig att sakta ner, allt behöver inte hända nu, om man längtar efter det ett tag så blir det ännu härligare när det väl inträffar.
God natt.

Ändrade planer

Efter många om och men och efter att ha teroriserat min omgivning med tjat och velighet så har jag nu tagit ett avgörande beslut om min framtid. Jag ska byta inriktning. Just nu läser jag till lärare mot förskola/forskoleklass men jag känner att jag heldre vill jobba med äldre barn (eller ungdomar) och ska därför byta inriktning mot grundskolans senare år och bli samhällskunskap/svensklärare. Lite tjaffsigt är det eftersom jag måste läsa in lite ämnen men allt verkar klaffa nu!! Gud så härligt.
Idag drar vi till övik och badar paradisbad. Kung!

gilla vs. ogilla

Saker jag gillar:

• Uppstekt mat. Allt som man steker upp blir gott. Vi har ingen micro något som bara gynnat min kärlek till att steka upp mat.
  
• Att ännu en av mina vänner ska yngla av sig (vem det är tror jag att jag väntar med att berätta tills jag helt fått klartecken).
  
• Att vila (sova) mitt på dagen.
• Semlor
  

Saker jag ogillar:

• Att vi har tenta om ca 2 veckor.
• Stens och mammas kaffe.
• Att alla mina blommor verkar ta självmord.
• Att ingen har packat upp min resväska än, hallå? det var faktsikt en vecka sen jag kom hem! Chop chop, sätt igång!

Nu ska jag möta Sten på parkeringen. Han har med sitt mitt bilbatteri som nu är fulladdat och ska återmonteras i golfen. Hejja vilken fröjd det ska bli att återigen få köra min kära gamla golf.
Har varit på skolan och genomfört ett seminarium på världens grötigaste bok. Ungefär all tid vi hade gick åt till att bena ut vad som var terorier och vad som bara var författarnas egna förutfattade meningar. Vissa människor borde inte få skriva böcker!
adjö så länge.

Plugg, lugg och dugg

Sitter här och pluggar och funderar på om jag ska skriva ett inlägg om regeringens förslag om betyg. Känner dock att jag inte har tillräckligt med kött på benen än för att kunna uttala mig om saken. Men rent intuitivt så känns det som en dålig ide. Precis som alla andra ideer som dom kommit med.
Som sagt, plugg. Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt. Relativt spännande emellanåt. Men långsamt går det. Jag har som hamnat i en grande pluggsvacka så jag gör som mamma lärt mig att man ska göra, när disciplinen och koncentrationen tryter, plugga en kvart och ta en rast i 5-10 minuter osv. Det funkar, faktiskt. Så här sitter jag nu och tar mig en liten paus.
Dagen har i övrigt varit lugn. Ensam hemma med hunden och katten, tog en liten utflykt till konsum och har druckit två koppar kaffe. Helt reko dag.
Nej, nu kan jag inte mjölka den här rasten nå mer, åter till arbeitet.

And we're back!

Under ett horribelt dygn har vi levt utan internet. Allt var panik och misär. Vår kära hund (som inte var så kär just då) råkade dra ner modemet i golvet så att det gick sönder. Men nu är vi, som sagt, tillbaka. Vi tog dessutom tillfället i akt att byta internet leverantör eftersom vår förra sög riktigt ordentligt.

I dag är det fettis-dagen. Det har jag firat genom att äta 2 semlor och 2 paltar. Jag var på god väg att spy ett tag, men jag höll mig. Förutom det så har jag pluggat för glatta livet, något som gått lite so and so.

Nä, just nu har jag inget mer att skriva så det är bäst att jag återgår till böckerna. Adios.

OBS!

Märk väl, Ny undersökning startad!

Nyheter

I dag har jag goda och dåliga nyheter. Vi börjar väl med dom dåliga. När jag klev upp i morse var det -13,3 grader ute. Nu är det -14,4. Atomvinter? Jag kommer frysa ihjäl. Tur att jag köpte en ny vinterjacka i lördags.
Nu dom goda nyheterna. I morse när jag vaknade, klockan 7, så var det inte helt beckmörkt ute. En svag ljusstrimma syntes på horisonten. Kanske blir det ljust endå?
Helgen har gått fort och som vanligt har jag bara hunnit med hälften av allt jag ville göra. I fredags var jag hos mamma och åt middag och sen hade jag och Mark myskväll här hemma. Vi såg på film och påbörjade ett stort ritprojekt. På lördagen hade min förkylning tagit över min kropp, riktigt ordentligt. Men jag for på stan och köpte en vinterjacka. Sen var mina småsyskon (som inte är så små längre, bara Simon som fortfarande är kortare än mig, but not for long...) här. Jag och systrarna somnade i sofforna medans Simon spelade tvspel med assistans av Mark. På kvällen kom Sidi, vi åt sjukt mycket godis och popcorn och kollade på gostbusters. På söndag var det loppis på nolia. Tokigt mycket folk. Köpte (äntligen) ett saltkar. Riktigt snyggt faktiskt. Sen var det folkkök och efter det en sväng på farmen innan jag for hem och pluggade (kan jag ju försöka intala mig själv, i själva verket kollade jag på film).
Nu är det dags för skolan. Måste få tag på min syo idag!
Hoppas att ni andra inte fryser ihjäl idag.

Poll

Undersökningen "Hur kul är egentligen Januari?" är nu avslutad. Så här kul är Januari:
Jag vill bara döööö (50%).
Så nu vet ni det.
Ny undersökning kommer inom kort.

Spare some change, miss?

Jag har funderat. Över det här med tiggare. I Dublin fanns det tiggare här och var (som ialla storstäder, dock minder än i NY) och KK (konservativa klubben) förfasade sig. När jag skulle hem från Stockholm och satt och väntade på flygbussen på centralen kom en snubbe och frågade om jag hade lite pengar att avvara då han försökte skrapa ihop till en bussbiljett till Karlstad. Allt jag hade i cash var tre spänn men dom fick han i alla fall. Farbrorn brevid mig blev också tillfrågad men muttrade bara till svar. När mannen som ville till Karlstad gått vidare försökte fabrorn inleda nån sorts samtal med mig, som säkert skulle tala emot människor som bad om pengar på centralen. Jag satte på mig MP3 och log.
Egentligen är ju tiggeri ett yrke, kanske inte ett yrke som man själv, eller någon annan för den delen, vill ha men endå ett yrke. Och säger inte vår regering att dom vill få ut folk på arbetsmarknaden? Få bort alla dessa bidragstagare? Tyvärr verkar det ju inte finnas yrken åt alla, hur mycket hushålls nära tjänster överklassen (ja, överklassen, jag tror inte ett skvatt på att det ska bli medeklassens barnfamiljer som köper städhjälp) än köper. Då är det väl bra att folk löser det på egen hand och skaffar sig ett jobb. Man kan väl rent av säga att dom är egenföretagare? Men då kommer vi ju till fördommarna:
Ger man pengar till en tiggare så köper han/hon knark för dem.
Det finns det säkert tiggare som gör, men det finns det vanligt anställda människor som också gör. Kanske det är bäst att vi slutar ge dom lön också?
Tiggare gör ju ingenting för att förtjäna pengar.
Fatta drygt jobb dom har! Typ sitta i ett gathörn och frysa en hel dag eller gå runt runt och försöka få folk att se och lyssna på en. Det tror jag är ett väldigt jobbigt yrke.

Så slutklämmen då? Självklart så önskar jag inte att någon ska behöva ha en sån osäker ekonomisk situation så att dom inte vet om dom kommer ha pengar nog att köpa mat för. Men tyvärr lever vi inte i en perfekt värld därför kan vi väll försöka hjälpas åt? Eller?

Back on track

Åh, hemma igen! Härligt. Som ni kanske förstår så tog vi oss iväg förra veckan, trots snöoväder.
Resan har varit väldigt lyckad och Irland levde upp till alla mina förväntningar, and then some...
Vi började med en lång weekend (fre-mån) i Dublin. Där det vandrades friskt. Nått vidare shopping utbud är det ju inte. Irland ligger liksom lite efter. Antar att det har att göra med deras relativt sena ekonomi uppsving. För ca 20 år sedan var Irland fortfarande ett väldigt fattigt land, något som idag svängt. Men åter till shoppingen. Kläder och dylikt är inte så kul. Irland (liksom storbritanien) är ganska urusla på mode, allt är hyfsat tantigt. Däremot var det mycket roligt att bara gå runt i Dublin, checka lite museum och snappa upp atmosfären.
På Måndag bilade vi upp till en liten stad som heter Clones. Clones ligger precis på gränsen till Nordirland och är något av en håla. Innan gränsdragningen var Clones en av de större städerna på Irland, något av en genomfarts stad för de som skulle upp till Belfast, järnvägen gick igenom staden och många bodde och arbetade. Iochmed gränsen dog clones ut. Dom hamnade lite vid världens ände och, fortfarande, är det hyfsat dött. Anledningen till att vi for dit var för att min äldsta lillebror (vars 18 årsdag var det centrala på resan) studerar där. Även om det var dött så var det väldigt roligt att få se landsbyggden och få komma till ett ställe som inte är särskilt turistigt.
Jag har fått spendera mycket tid med ,framför allt, min kära farmor, något som jag är mycket glad över. Hon är nämligen lite krasslig och skröplig och opererades för cancer i höstas. Det gäller att ta till vara på tiden.
Hem resan var seg och man kan väl säga att jag rest sen igår morse. Strax innan tio for vi från clones och efter buss, buss, flyg, buss var vi i stockholm strax innan elva på kvällen. Bums i säng och sen upp tidigt i morse för att komma hem till Norrland. Jag vågar erkänna att jag är vanvettigt trött och gör konstiga saker som att spotta på badrumsgolvet, tappa bort nyckeln till min resväska (som dessvärre är låst) samt gå in i först köksbordet och sen den tillhörande stolen. High five!
Hela resan har faktiskt kännetecknats av trötthet och hundsömn (alltså att man sover korta stunder ofta under dagen) jag är ju begåvad med konsten att kunna sova när som helst och var som helst. På nätterna har jag haft en ganska turbulent sömn med mycket bravader, såsom att gå i sömnen (men den historien tar vi en annan gång) och kasta saker omkring mig. Stackars farmor som vart tvungen att dela rum med mig.
Nu väntar jag på att Sten ska komma, vi ska åka till veterinären och få Viggos stygn borttagna. Vi hade nog egentligen kunnat göra det själva (undersköterskor som vi är) men det kändes som att det var lika bra att dom gör det. Då kan dom sammtidigt kolla på ärret och säga om det ser bra ut.
Efter det blir det lite plugg och lite power nap och, förståss, den stora väntan på att Mark ska komma hem. Honom har jag verkligen saknat.

tack och hej, vi hörs

flyg oväder

Fan, det är värsta snöstormen ute! Jag som ska flyga flygplan idag. Tänk om dom inte vill lyfta, eller ännu värre, tänk om dom lyfter men inte kan landa... Usch, efter alla dessa år som flygresenär så har jag blivit lite små nervig. Det känns alltid som en risk att flyga. Jag känner aldrig så när jag sätter mig i en bil, och det är endå farligare. Det är säkert mamma som smittat av sig.

För övrigt så hatar jag CSN, eller jag avskyr dom iallafall. Kan dom betala ut mina pengar, eller iallafall säga ett datum? Jävla snål skallar.

Nä nu måste jag börja fixa med allt som ska fixas innan den stora färden.

Adjö (låt mig inte i flyget dö)

packat och klart

Ok, nu är packningen packad, viktiga papper utskrivna, passet framletat, allt är klart. Ska bara städa, handla samt fylla frysen med 7 middagar så att Mark inte svälter... eller inte... haha! Nu ska jag bara vara ledig och slippa allt vad städning och skola* heter. Sweet. Vi har en tyst överenskommelse att man inte behöver städa innan man far, däremot får man städa när man kommer hem, spelar som ingen roll att man varit borta och inte stökat ner på en vecka.
Allt jag har kvar att ta tag i** är nu den förbannade reseångesten som alltid kommer. Jag är alltid peppad på att resa men sammtidigt får jag alltid värsta ångesten. Det är precis som när jag flyttar. Jag längtar och planerar i månader innan men när jag sätter foten över min nya tröskel för första gången så vill jag alltid bara dö. Allt är ovant och kalt och det finns ingen trygghet nånstans, men sen, när man kommer med andra flyttlasset så känns allt bra igen. Så är det alltså med resandet också. Dagen innan är jag alltid en hårsmån ifrån att avboka allt, lägga mig under täcket och låtsas att jag är sjuk. Sen när jag väl kommer i väg är allt bara underbart.
Det är klart att det alltid är jobbigt att vara borta från Mark, fast vi är båda rörande överens om att det är dom här små uppehållen från varandra som gör att vårt förhållande är så starkt som det är***. Men det är alltid tungt dagen innan. Bäst är det att resa bort med Mark. Jag skulle fan trivas på guantanamo basen om bara han var med. Hoppas att vi kan åka iväg tillsammans i sommar. Kanske inte till Guantanamo, men väl till Gotland (g som g, liksom).

Nä men om man serri skulle ta och lägga sig och vila lite kanske. Guuud så skönt. Kan ju lägga en bok över huvudet så att det iallafall ser ut som om jag gör nytta.

Tack och hej

-----
* Sen att den enda underhållning jag har med mig är böckerna förskolans pedagogiska praktik samt Vad är förskolepedagogik, behöver vi ju inte tänka på just nu...
** Och plugg, plugg Kristin! Sätt igång
*** Något som man kanske inte alltid har i åtanke när han åker på turné i en månad då det mest känns som att man ska gå under av ensamhet

Solsken

Viggo mår bra, nästan lite för bra. Han har som inte fattat att han ska hålla sig lugn och vila mycket. Han vankar runt här med tratten och fastnar på grejjer.

I dag blir det PP (plugg och packning) vilket känns lite tråkigt eftersom det är solsken ute! Jag hade gärna tagit en långpromenad med Viggo men jag tror inte att det är så bra just nu.

Nej ,nu är det frukostdax!

Stresspaus

Nu är jag hemma en sväng innan det är dags att häta upp Viggo hos veterinären. Det gick bra i morse. Han fick en spruta, spydde lite på golvet och däckade inom 3 minuter. Gud! Jag har aldrig sett den hunden så lugn förr i hela mitt liv. Vi var båda duktiga. Ingen av oss grät eller bet veterinären. Jag hade dock lite svårt att lämna bort honom när han låg däckad i min famn. Hade helst velat följa med och klappat honom under hela operationen. Efter det så skyndade jag mig iväg till skolan för att börja en ny kurs. Äntligen börjar vi våra inriktningar, det känns pepp. Efter lite info och kaffe hade vi årets tråkigaste föreläsning (ja, jag kröner den i förväg). Både innehålle och lärare var grymt sega. Trist. Sen sprang jag runt och fixade med alla böcker så att jag kan läsa på Irland (Missar ett seminarium på fredag men då var det så bra att jag kunde skicka in mina skriftliga kommentarer till böckerna och sen får mina gruppkompisar läsa vad jag tycker).
Hittade alla böcker utom en. Jag hade helt glömt att det ju är kursstart idag. Alla som börjar läsa en kurs eller ett program för vt-08 börjar idag så det var värsta kalabaliken överallt och spex och köer. Suuuga. Det är alltid värst i början av VT, av nån konstig anledning. Hur som haver så medförde kursstarten att det var totalt utplockat på bokhandeln. Ska be Sten svänga in på Åkerbloms när vi far och hämtar Viggo. Hoppas dom har boken där.

Nä nu ska jag plocka undan min lunch (drack en halv liter nyponsoppa, som på den gamla goda tiden, och åt tre mackor, mätt som en plätt) och invänta Sten. Det ska bli så skönt att få hämta hem Viggo och bara vara hemma sen, resten av dagen.

Varde ljus

Jag är så less på att vakna till mörker. Föresten är jag less på mörker, punkt. Jag vet att man går mot ljusare tider men det märks ju inte! Usch, jag längtar efter vår, ljus och varma vindar så att det värker i kroppen.

Nä nu måste jag skynda på. Packa ihop mina grejjer och börja stressdagen. Tur att jag fick i mig två ordentliga surdegs mackor (alltså dom var ju gräddade... ja, ni fattar?).

Tack och hej, supertjej

Snabbis

Ett snabbt inlägg innan jag går till sängs. Jag gjorde allt som stod på listan (se förra inlägget) och lärde mig ett par saker, som att aldrig ha vit tröja på sig. Specillt inte om man tänker äta tomat till lunch eller mata bebisar med rivet äpple. Eller kanske aldrig, om man heter Kristin.

Sofia var här, vi hyrde filmen Dream girls och köpte mängder med frukt. Filmen var väl hyfsad. Just musik men lite långrandig här och var.

I morgon har jag en stressig förmiddag. Ska lämna in Viggo hos veterinären för kastrering klockan nio och sammtidigt vara i skolan från halv nio till tolv. Tina har dock lovat att ha multipla personligheter och ansvara för min skolgång tills det att jag kommer. Tur att man har kungliga klasskompisar!

Nä god natt, kära ni.